171117 Fredag Castro Verde

Vi har inte sett någon Tornfalk ännu, sedan vi kom till Castro Verde, men idag på Errols morgonpromenad får Björn njuta av en Tornfalks luftkonster, på mycket nära håll! Njutbart!

Igår var det Homer som fick vara på service hela dagen och idag blev det Evas tur! En urinvägsinfektion gjorde sig påmind redan igår, men idag på morgonen övergick den till att bli akut och mycket plågsam! Det är lika bra att söka läkare genast! Eva går till campismons reception för att få råd och hjälp hur göra. Den mycket vänliga Nicole visar på kartan var Vårdcentralen ligger och sedan skriver ned på portugisiska, vad som felas Eva. Kanoners!

Eva går genast, med pappret i högsta hugg, till Vårdcentralens akutmottagning. Den är pytteliten och ålderdomlig. Det är faktiskt inte så många människor där, så Eva kan genast stega fram till den lilla receptionen. Kvinnan talar inte ett ord engelska, men hon lyckas förklara att hon behöver veta vilket land som Eva kommer ifrån. ”Suécia”, svarar Eva; kvinnan gissar på Serbien och sedan på Schweiz. ”No, no, no, Suécia” upprepar Eva! Nu har det bildats en kö till receptionen och en man i kön ropar högt ”Suécia” och då förstår kvinnan i receptionen precis! 140 kr betalas och Eva slår sig ner på en stol för att vänta. Plötsligt raspar det till i en högtalare och en röst ropar något ohörbart, men en väntande kvinna reser sig upp och försvinner in genom en dörr i salen. Eva hinner räkna ut, när det ungefär borde bli hennes tur, men den raspande högtalaren säger sedan, helt hörbart, ”Eva, Birgitta, Karlberg”.

Eva går in genom dörren, som kvinnan gjorde och minsann där innanför sitter en läkare i ett rum och vinkar in mej! Läkaren pratar enstaka ord på engelska och ger Eva en plastmugg och viftar med handen. Ok, han vill såklart ha ett urinprov! Toaletten går fint att hitta, men ojdå, det var redan en liten tant därinne och inget lås fanns på dörren. Urinprovet klaras av, men var ska det lämnas? Eva tittar sig rådvill omkring och en liten tant, som ser detta, viftar och pekar mot en rum intill. Jadå, där  springer det omkring en sjuksköterskeliknande kvinna, som tar emot muggen. Eva fortsätter att titta sig rådvill omkring, vad gör jag nu då? Sjuksköterskan pratar högljutt med på portugisiska, men när Eva står kvar ryter hon med militärisk röst ”Sit down” och pekar på en stol.

Besöket avlöper sedan fint och läkaren kallar in Eva på rummet för att skriva recept på antibiotika! Jaha, så är vi ytterligare en erfarenhet rikare!

På eftermiddagen träffar vi på Carla, som visar upp sitt senast handgjorda, mycket vackra halssmycke. Hela smycket består, som alltid, enbart av pärlor. Det har tagit henne 1 vecka att förfärdiga halssmycket. Det är så vackert!

Antonio beundrar Carlas halssmycke

Idag är det åter strålande sol och helt vindstilla! Errol vill absolut inte gå någon promenad på dagen; han visar tydligt att han bara vill gå till närmsta park för att uträtta sina behov, för att sedan genast gå hem och lägga sig inne i svala Homer. Först när vi närmar oss solnedgången, kvicknar han till igen. Han kommer alert fram och vill gärna strosa omkring länge på torrängarna strax utanför Castro Verde!

171116 Torsdag Castro Verde

Igårkväll promenerade vi iväg till Filmstudion  först vid 21:30, eftersom vi vet att filmen aldrig startar förrän framåt 22-tiden. När vi kommer fram är det stängt och helt mörkt! Vad är nu detta; har vi tagit fel på tiden; är det inställt?? Vi går fram till entrén och precis då dyker det upp en man som släpper in oss och säger att de precis har startat filmen. Vi blir mycket förvånade, men vi är så välkomna in! Försiktigt smyger vi in i den fullsatta salen och sjunker genast ner på första bänkraden. Men, oj då; Björn sjunker ända ner till golvet! Stolen gick sönder och sitsen lossnade helt! Han kravlar sig snabbt upp och smyger ner i nästa stol; det går ju fint, fast vi fnissar en hel del!

Nu kan vi ägna oss åt filmen; ”Goodbye Europe”, som handlar om den österrikiske författaren Stefan Zweigs sista år i livet. Han var jude och flydde till Brasilien; tog sedemera sitt liv 1942. Filmen var gripande och innehöll många vackra scener och miljöer. Den var Österrikes bidrag till Oscarsgalan 2017. Eva konstaterar nöjt att hon faktiskt numera förstår lite grann, när hon läser på den portugisiska textremsan! Vi tar sällskap med Carla och Telémaco på hemvägen och får tillfälle att diskutera filmens innehåll; säger sedan godnatt för nu är klockan midnatt och det är hög tid att sova!

Idag, torsdag morgon, åker vi genast, ner till bilverkstaden för att lämna in Homer för byte av olja och filter. Homer lämnas vid 09:30 och ska vara klar redan 12:30! Ok, det är ju jättehärligt väder, så vi bestämmer oss för att bara strosa runt i Castro Verde och sedan hänga lite på något café, till Homer ska hämtas.

När vi strosar uppåt Basilikan, kommer vi förbi Castro Verdes Museum da Lucerna. Där har vi aldrig varit inne, så nu passar vi på. Errol får vänta utanför den stunden. Museét innehåller framförallt en samling av tusentals små oljelampor, som grävts fram alldeles nära Castro Verde. Oljelamporna är från romartiden; användes vid religiösa ceremonier och gömdes sedan under klippblock. Oljelamporna är mycket detaljrika och vackra.

Nu kan det vara dags för en kopp kaffe och idag väljer vi att sitta i solen på ”stora torget”. Efter en stund dyker det upp ett svenskt par, som kom till vår campismo igår. De slår sig ner och pratar en stund, till det blir dags att bryta upp för att hämta hem Homer. Trodde vi ja!

Errol och Eva väntar i skuggan, utanför verkstaden och föser bort den vaktande gårdvaren, som skällande och morrande cirklar runt oss. Björn kommer och meddelar att de inte hade rätt Homer-grejer hemma, men de kommer att levereras under eftermiddagen, så Homer kan hämtas kl 17. Ok då, vi får väl gå iväg till någon Taverna för att äta lunch och sedan gå hem till boplatsen för att invänta rätt tid.

Verkstadens vaktande gårdvar

Sagt och gjort, vi går till tavernan Planicie och sätter oss ute, i skuggan under ett parasoll. Menyn är endast på portugisiska, men vi beställer det som verkar vara en kötträtt. Det visar sig att vi beställt fransyska med pommes frites, ris, sallad, ananas. Det är rikligt med mat och det smakar riktigt gott. Självklart får vi oliver, bröd och rött vin därtill! Kalaset kostar 75 kr/person!

Mätta strosar vi hem till campismon för att invänta att klockan ska bli 17. Grannar engelsmän, tillika hunden Max`s båda hussar, bjuder över oss på kaffe och en pratstund. När klockan är 17 cyklar Björn ner till verkstaden, medan Eva och Errol tålmodigt väntar hemma. Efter en kort stund ringer Björn och meddelar att Homer inte är klar! Leveransen med olja och filter har inte kommit än, men väntas komma vid 17:30-tiden. Ska vi tro på detta? Eva och Errol promenerar ner till verkstaden igen och vi väntar tillsammans! Strax efter 17:30 dyker det faktiskt upp en bil med rätt grejer; nu kan jobbet börja och Homer är faktiskt färdig när klockan är 18!

Trötta, men nöjda kan vi åter boa in oss och göra kväll i Homer. Errol somnar som en stock, efter en mycket ”konstig” dag!

171115 Onsdag Castro Verde

Det är svårt att tro att det är sant; när vi tittar på väderleksrapporten visar den bara stora solar hela veckan ut! Härligt!

Idag träffar vi Telémaco redan på förmiddagen! ”Är du ledig idag”? undrar vi. ”Nja”, svarar han, ”vi lärare strejkar idag och det har vi gjort den här dagen i 9 år nu, för att få högre lön”. Ja, det gäller att hålla ut! Björn har frågat Telémaco om det finns någon bilverkstad här som kan byta olja och filter på vår Homer och nu förklarar Telémaco var verkstaden finns. Ok, vi tar genast en promenad genom sta´n för att leta rätt på verkstaden!

Det blir en bra kombination med Errolpromenad, inköp av oliver, verkstadsrekognonsering och som avslut en liten fika på vårt favoritcafé. Vi hittar verkstaden och Björn får besked om att Homer är välkommen redan imorgon på den tid som passar oss bäst! Det är lite skillnad mot Sverige; där vi är vana att få vänta i minst 1 månad för att få en tid!

Här innanför har vi bilverksta´n

Mycket nöjda går vi vidare och Björn slinker in på den lilla matvarubutiken, mitt i sta´n och köper ett halvt kilo, allra godaste oliver, för 10 kr! Nu blir det skönt att vila benen en stund på lilla caféet och Errol får sjunka ihop en stund i skuggan.

Så här kan man också parkera, utanför matbutiken, om man inte har någon bil!

Vårt favoritcafé

Promenaden har tagit flera timmar, så det är i stort sett dags för eftermiddagslunch, när vi kommer hem. Errol vill helst ligga inne i svala Homer och sova en god stund. Vi har också upptäckt att han faktiskt har en Furunkel även på vänster tass, så Eva är inte särskilt populär längre, när behandlingarna ökar på till att omfatta båda framtassarna. Nej, nu går det åt lite torkad anka, i små bitar, för att upprätta en arbetsallians!

På eftermiddagen får vi nya grannar; ett par engelsmän, med en liten vovve, vid namn Max. Max är 4 år och precis som Errol okastrerad. Nåväl, lilla Max och Errol bestämmer sig för att vara goda grannar och inte ställa till något bråk, vilket vi är mycket tacksamma för! De förefaller ha störst bekymmer om vem som ska kissa sist på Platan-trädet, som står mellan bobilarna!

Engelsmannen Max

Ikväll är det dags för vår första Filmstudio här i Castro Verde. Filmen börjar som vanligt 21:30, vilket betyder att den troligen startar först framåt kl 22 och filmen är nästan 2 timmar lång, så det blir nattmangling! Filmen heter ”Goodbye Europe” och en recension kommer imorgon!

171114 Tisdag Castro Verde

Så fort vi kommer utanför Homer idag, möts vi av glada tillrop och gratulationer! Javisst, Sverige har kvalificerat sig till VM i fotboll i Ryssland 2018! ”Nästa år kommer ni väl inte tillbaka hit? Då åker ni väl till Ryssland”?, ropar alla fotbollstokarna glatt. Ja, ja vi vinkar glatt tillbaka och mottar självklart gratulationerna.

Antonio tillagar lunchen utomhus, som vanligt, och idag blir det en väldoftande kycklingsoppa! Som brukligt får vi ett smakprov och soppan är ljuvlig, med smak av koriander, paprika och lök!

När Eva och Errol  senare, går sin lunch-promenad, får vi njuta av en Grågam, som svävar över våra huvuden. Inte ett enda vingslag används, när den seglar där, bred som en lagårdsdörr, för att så småningom glida iväg bort i fjärran!

Grågamen lockar genast till mer fågelskådande! Vi tar omedelbart en cykeltur ut till barragemen, för att se vad som bjuds idag?! Idag bjuds det på oupphörliga uppvisningar av Kungsfiskare (hane). Han ilar ideligen fram och tillbaka över vår barragem, för att emellanåt stanna upp över vattenytan och sedan dyka ner, som en Kolibri och fånga en mumsbit! Åh, vad vi njuter av hans show! Vi blir självklart också glada över några Skedstorkar som plötsligt landar på strandkanten och börjar skovla sig framåt i barragemen. På kort tid räknar vi in 31 skådade arter, men sen börjar knorrandet i magen dra oss hemåt igen!

Vi har noterat att Errol några dagar, ivrigt har slickat sig på höger framtass. Eva har undersökt tassen, vid flera tillfällen utan att upptäcka något särskilt. Men, idag, efter hans ivriga slickande, ser Eva att han faktiskt har en Furunkel mellan tårna på höger framtass! Behandling påbörjas med Alsolsprit och Fusidinsalva, som vi turligt nog har med oss. Hoppas det hjälper! Tyvärr får Sveriges träningsmatcher i fotboll läggas på is ett tag framöver, till Portugals stora besvikelse!

171113 Måndag Castro Verde – Quelfes – Olhao – Castro Verde

Startar mot Algarve-kusten tidigt på förmiddagen i grått och disigt väder, men snart nog försvinner de gråa skyarna, himlen blir lika klarblå som igår och solen strålar för fullt! Efter en stunds körande, inträffar plötsligt en trafikolycka framför oss och det ser riktigt ruggigt ut! En liten lastbil krockar med en personbil och båda bilarnas fronter blir helmosade, men till vår stora förvåning kliver båda förarna ur bilarna, helt oskadda! Fantastiskt! Efter stunds stillastående slussas vi åt sidan och kan åka vidare.

Vi tänkte ju kombinera dagen med nytta och nöje. Först ska vi fylla på gas och sedan njuta en stunds strandliv, så är planen! Orten där vi fyller på gas, har vi besökt flera gånger förut, men nu kommer vi inte riktigt ihåg vad orten heter eller var den ligger. Vi blir osäkra och stannar en stund för att låta Google hjälpa oss att hitta orten och söka fram rätt koordinater. Vi hamnar i ett virrvarr av koordinater och under en lång stund är det svårt att få ordning på vart vi ska åka. Till slut lyckas vi ändå söka fram orten och det är till Quelfes, utanför Olhao vi sätter målet.

GPS:en styr oss mot Loulé och med hjärtat i halsgropen följer vi färdinstruktionerna, vidare genom det lilla samhället Estoi och sedan ut på en mindre landsväg, som blir ännu smalare och mera börjar likna en ”cykelväg”! Glas och porslin yr omkring i skåpen; bara vi inte möter någon bil nu! Men, nej då, det hela sluta lyckligt och vi kommer till slut fram till rätt ställe för gaspåfyllnad i Quelfes! Skönt, uppdraget är avslutat!

Dock har också större delen av dagen gått åt till detta uppdrag, men nu måste vi hitta ner till havet och låta Errol få rasta sig en stund. Vi åker mot Olhao och naturreservatet Ria Formosa. Nåja, det blir ju inte precis något strandliv att njuta av, men en promenad vid hamnen och en liten stund vid havet fick ändå kompensera oss tre, lite varma och trötta ”utflyktsresenärer”!

Nu ska vi också passa på att handla på Aldi, innan vi åker hem till Castro Verde. Sagt och gjort; det hinner bli kväll innan vi landar på vår boplats igen. Skönt att va hemma!

171112 Söndag Castro Verde

Förmiddagen går av stapeln med en internationell fotbollsmatch; Holland-Portugal-Sverige! Holland gör bra ifrån sig idag, trots att spelaren är utrustad i filttofflor och gör två handräddningar! Portugal ligger i hårt, som vanligt; men Homer-Zlatan lägger sig till slut, efter många, långa bollar i skuggan och meddelar att han tagit hem vinsten och matchen är därmed slut!

Nu vill Errol gärna lägga sig inne i Homer, för att sova en god stund, så Björn och Eva cyklar iväg ut till vår barragem för lite fågelskådning. Idag möts vi av en stor, mäktig Grågam, som utan ett enda vingslag glider över våra huvuden, förbi barragemen för att sedan försvinna långt bort i fjärran! Det är en imponerande syn! Sköldpaddorna har idag krupit långt upp på några klippor, för att njuta av solen och värmen. Tofsviporna flyger hundratals omkring i olika formationer; ibland som täta mörka moln, för att sedan vända upp och dala neråt som ett enda stort silverregn! Underbart! Vi räknar lätt in 27 fågelarter idag och trampar sedan nöjda hem till väntande Errol.

Resten av dagen tillbringas under markisen, där vi bara njuter av eftermiddagssolen och värmen. Imorgon tänker vi göra en utflykt, ner till Algarve-kusten, för lite miljö-ombyte!

171111 Lördag  St Martin´s Day Castro Verde

Idag blir det Markis-dagen! Det är strålande sol, inte en vindpust och 25 grader varmt, så Markisen premiär-åker ut i sin fulla längd! Ja, där tillbringas större delen av dagen, förutom kortare Errol-promenader, vardagsrutiner och grann-prat!

Markis-dagen

Idag är det St Martin´s Day i Portugal, som alltid firas den 11 november (Mårtens afton, hemma i Sverige). I Portugal hålls Magusto = fest för höstens intåg och för att kastanjerna är mogna såväl som årets första vin. Man äter rostade kastanjer och dricker Jeropiga. Vi nöjer oss med Jeropigan idag!

Martin var en romersk soldat, som levde på 300-talet före Kristus. Han delade sin klädnad med en tiggare, en kall vinterdag. Samma natt visade sig Jesus för honom för att tacka för hans gärning. Efter denna uppenbarelse lämnade Marin soldatlivet och blev istället munk och senare även biskop.

Tack vare Martins välgörenhet är det alltsedan dess oftast varmt och klart väder i början av november. Det kallas därför för St Martin´s summer (som vår Britt-sommar). Vi kallar det dock för Markis-dagen!

På förmiddagen kommer Carla förbi och visar lunchen som hon tänker tillaga idag. Det är en mängd av två olika sorters fiskar, som hon tänker ångkoka. Eva frågar om de även äter fiskhuvudena. Självklart, säger Carla; det är ju fiskhuvudena som är själva delikatessen!

Som sagt, resten av dagen njuter vi under Markisen med eftermiddagslunch och fruktsallad.

Errol får en glad överraskning vid sin kvällskiss! Campismons vaktmästare Nooni är då ute för att kvällskissa sin glada, snabba tik Shakira och hon rusar fram till Errol och bjuder upp till en St Martin´s-dans. Errol är inte sen att tacka ja och dansens virvlar går sedan en god stund på Campismons gräsmattor. Det blir nästan så varmt att Shakiras stickade tröja åker av, innan det dansande paret måste skiljas åt för att gå hem för natten!