måndag 20 november 2017

171120 Måndag Castro Verde

Idag får det bli en barragem-skådning! Vi har inte varit där på en vecka, så nu längtar vi efter att få se vilka fåglar som tänker dyka upp. Errol får, som vanligt stanna hemma, eftersom det fortfarande är soligt och alldeles för varmt för honom ute i solen. Det är mycket fågel i rörelse vid vattnet; ett litet gäng med Skedstorkar slevar omkring i en vik; ett tio-tal Enkelbeckasiner jobbar på längs strandkanterna, en vacker gul Forsärla trippar omkring i vattenbrynet och Kungsfiskaren pilar fram och tillbaka över vattenytan, som en vackert, blå lysande juvel. På en kort stund räknar vi in 34 st fågelarter och efter någon timmes skådande cyklar vi nöjda hem igen.


Errol och Eva tar en mycket kort promenad i våra närliggande, små parker. I ”vattentornsparken” rusar det plötsligt fram en ullig hund, som glömt ta av sig pyjamaströjan (tänker Errol). Hunden siktar in sig rakt på Errol och utan att tveka bjuder han upp till en fight. Errol är inte den som bangar, men Eva får agera domare och genast avbryta matchen! Här ska inte slåss! Killen i pyjamas backar och lommar iväg.

Nu kommer engelsmän John och Chris tillbaka, efter sin vistelse på västkusten. Det var härligt att vara vid Atlanten, men nu vill de tillbaka till bekvämligheten igen ett tag. Vi hälsar dem välkomna över en liten pratstund.

Någon timme senare, när vi sitter under markisen upptagna med att göra ingenting, kommer det en välbekant husbil inglidandes på campismon! Yeeeesss!!!; det är ju bästa engelsmän Phil, Sandra och kissen Fidel, som vi väntat så på! Åh, så roligt att återförenas igen! Turligt nog blev ju platsen intill oss ledig igår, så det är bara för dem att boa in sig där. Errol blir överlycklig och Fidel förefaller känna igen oss alla tre.


Nu får vi genast ha ett ”reunion party” under vår markis och prata igenom vad som hänt sen sist. Så, det blir några timmar, några öl och lite tilltugg under markisen, medan Fidel, som vanligt, trasslar omkring i sin sele och lina.


Nu börjar solen dala neråt, så det bäst att vi spelar en fotbollsmatch också, på gräset förstås! Errol är salig av lycka när han får spela loss i fullt ös, mot både England och Portugal, som ansluter efter en stund. Vi har alla lika roligt och det är svårt att sluta spela, men till slut är Homer-Zlatans tunga så lång att han nästan snubblar på den! Han kammar hem vinsten, tar med sig en boll och lufsar hemåt för att dricka vatten och rasa ihop i sömn i skuggan! Övriga matchdeltagare återsamlas under markisen för en avslutande öl, medan solen helt går ner för idag.

4 kommentarer:

  1. Hej på er igen i Castro Verde.
    Bra där (Sveriges Trädgård = Blekinge). Vi förlade sista resan dit för säsong 2017, bla Karlshamn, Karlskrona, kustvägen upp mot Kalmar sedan in mot Kosta-Boda. Där var det Julmarknad, dock utan snö, fint väder för november, ej under noll någon dag. Nu ”Växjö 17.11.21 lite snö ca – 3 grader”. ”LOKE” igår inställd i sitt (vinteride) återigen, till framåt april 2018. Blir ej södra Europa i år med husbil, utan återigen Thailand ca 3 mån efter nyåret. Vår hund heter ”Ketty”, en St Bernhards. (Dock ej levande). Men har man husbil, bör man ha ”HUND” annars är det bara en helt vanlig bil. (Fortsätt bloggandet med bilder och lite texter till så glädjer ni säkert flera än ni kan ana). Ha det gött. Mvh. Maj Jan och LOKE.

    SvaraRadera
  2. Hej!
    Det låter som en härlig slutresa med LOKE och området runt Kalmar känner vi väl till, då vi har bott där tidigare. Så LOKE går nu in i vintervila och Ketty också med andra ord. Men, Thailand låter ju inte helt fel, det heller! Tack för kommentar! Mvh Eva Björn Errol

    SvaraRadera
  3. Kul att ni fått återförenas med Sandra, Phil och lille Fidel!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaa, vi har så himla roligt tillsammans!

      Radera