171028 Lördag Zafra – Castro Verde Portugal

Vi vaknar ganska tidigt och lämnar Zafra i strålande solsken, redan vid 09-tiden. Det är faktiskt bara ca 17 mil till Castro Verde härifrån, så vi kan köra lugnt och njuta av naturen. Det är verkligen en vacker natur vi åker genom; kullar med korkekar, passerar bergsmassiv, dalar med torrlagda flodbäddar. Vi kör hela tiden på mindre vägar mot gränsen till Portugal. Ja, det är inte bara mindre vägar; det är faktiskt rena rama tvättbrädevägar!

Helt sönderskakade passerar vi gränsen till Portugal och skakar vidare ända till Beja, där vi stannar upp för att handla lite grann. Nåväl, nu har vi bara 5 mil kvar till Castro Verde och nu får vi åka på den släta, fina IP2; så skönt; ljudlöst och mjukt! När vi kommer till Portugal, får vi också dra tillbaka klockan en timme. Så redan vid 13-tiden seglar vi in på Campismon i Castro Verde!

Vi hinner inte ens stanna motorn innan de första vännerna kommer rusande mot oss! Jaa, så roligt; här kommer portugisiska Carla och Telémaco, sen kommer kanadensarna Nancy och Antonio, tätt följda av irländarna Bill och Breda. Pussar och kramar utdelas och snacket är igång!! Nu kommer också holländarna Jacob och Ferrie susande, tätt följda av engelsmännen Chris och John (fågelskådarvänner). Antonio dirigerar in Björn på en bra ”pitch”, medan Eva är kvar i ”grannsnacket”. Errol rusar, helt salig, omkring bland alla vänner! Ja, det är härligt att vara tillbaka!

Det tar faktiskt resten av eftermiddagen för oss att installeras på boplatsen; det dyker ju upp flera ”gamla grannar”, som måste språkas med, även om inte så nära bekanta.

Vår boplats 6 mån framöver

Nu pockar också Errol på sin uppmärksamhet och vill ut för att läsa senaste Castro Verde-nyheterna. Så får det bli, men inte så lång promenad, för det är faktiskt fortfarande 29 grader varmt ute, fast klockan är 18 på kvällen!

Castro Verdes stäpper

Inte nog med alla grannar, som hälsar oss välkomna! En Svart Rödstjärt knixar omkring på vår boplats och hälsar oss välkomna!

Senare på kvällen, när vi sitter utanför Homer och i kvällsmörkret och njuter av den ljumma kvällen, får vi en underbar uppvisning av Tornugglan, som har sitt revir här. Bättre kan det knappast bli!