180516 Onsdag Heide – Grenå Danmark – Hjo Sverige

Igårkväll träffade Errol på en liten, tysk Beagle-pojke, 7 månader gammal. De båda fann varandra direkt och började busa omkring på ställplatsen, helt vilda. Det hela gick så vilt till att Errol lyckades sno sig ur sin lina och då blev genast leken än galnare! Errol for omkring, som en rund, svart boll och ville inte sluta med leken. Till slut måste dock detta få en ände; Errol lät sig kopplas tillbaka på sin lina och unge herr Beagle släpades hem till sin bobil. Imorse träffades de igen, under sina morgonpromenader och samma vilda glädje uppstod! Men, tyvärr allt roligt har ett slut; vi ska åka vidare idag!

Under kvällen bestämde vi oss för att njuta ännu en dag av det underbara vädret och bara flytta oss upp till Vadehavet i Danmark, närmare bestämt till Ribe. Imorse revideras beslutet och vi bestämmer oss för att åka ända upp till Grenå och stanna där över natt. Det går snabbt att resa genom Danmark på fina vägar och enligt GPS:en ska vi anlända tidig eftermiddag. Med andra ord hinner vi njuta av det fina vädret och ändå vara på plats, för att boka färjebiljett och resa hem imorgonbitti.

Sagt och gjort, vi startar resan! Vi stannar till i Viöl, för att köpa med oss gott, tyskt bröd på Aldi. Vi laddar en hel kartong, med det saftiga brödet. Sen kör vi vidare igen.

Vi anländer till Grenå, strax före kl 14. Eva och Errol går genast en kort kiss-promenad, innan vi ska äta sen-lunch.

När vi går tillbaka mot Homer, ser vi Björn komma körande och han tutar vilt när han får se oss! Vi förstår vinken och börjar springa bort till Homer! Det visar sig att en färja avgår alldeles strax; kl 14:20; vi hinner kanske boka in oss på den! Snabbt in i Homer och med blixtens hastighet bokar Björn vår biljett på Stena Line, till Varberg.

Vi slänger oss bort till incheckningen och kvinnan där upplyser oss om att vi har en himla tur, som kommer med ombord, för färjan är nämligen försenad 1 timme. Tur som en tok! Vi inrättar oss i vår kö; kissar Errol en gång till och fixar iordning några smörgåsar att ta med ombord.

Väl ombord, sätter vi oss ute på soldäck, på läsidan och bara njuter av överresan! Stena Line bjuder oss även på kaffe, eftersom vi är så försenade. Det passar perfekt till våra mackor. Det är inte alls mycket folk på båten, så vi kan hitta en fin plats för oss i solen och för Errol i skuggan.

Vilken underbar båtresa; vi sitter kvar ute på soldäck ända fram till Varberg! Vi kör iland 19:45 och glider sedan sakta hemåt i den ljumma vårkvällen. Vårkvällen hinner också övergå till natt, innan vi är hemma! Vi vill nämligen se de fina trakterna vi bor i och väljer därför att köra den lilla vägen över Varvsberget; från Falköping till Ekedalen. Detta visar sig inte alls vara ett rätt val; där pågår ett vägarbete och nästan hela vägen är därför uppgrävd! Oj,oj,oj vilken myrfärd det blir! Nåväl, vi landar in på vår gata vid midnatt och är så glada att återse vårt hem, som nu känns som ett palats att komma in i!

Det är lika underbart att komma hem till vårt hus, som det är att resa iväg på upptäcktsfärder ut i världen med Homer! Nu ska vi njuta av sommaren och sedan längtar vi redan efter hösten, med planering av ny resa!

180515 Tisdag Buxtehude – Heide

Vår plan för dagen är att åka med färjan över Elbe – Wischhafen - Glückstadt, för att slippa den tråkiga vägen via Hamburg. Sedan får vi se hur långt norrut vi kommer idag. Vi åker genom Altesland och alla fruktodlingarna; dock är ju alla fruktträden överblommade nu!

När vi kommer fram till Wischhafen är det en lång bilkö framför oss. Nåja, det är bara att inordna sig i ledet och vänta! Vi ser snart att en man sorterar ut alla personbilar och låter dessa åka före oss, lite större fordon. Under denna långa väntan hinner vi se stora flockar, tusentals, med Vitkindad Gås. En Rörsångare underhåller oss också flitigt med sin sång, genom Homerfönstret. Björn tar och ringer vår fantastiske husvakt och hör om allt är bra därhemma. Han svarar lugnande att allt är precis som vanligt och sig likt, som innan vi for!

Ja, vi väntar och väntar: väntan blir faktiskt 2 timmar lång innan vi får fara ombord. Färjan kostar 17:50 euro för Homer och 2 personer; resan tar ca 30 minuter.

När vi väl kommer iland, har vi inte så stor lust att åka alltför långt idag. Vi ställer målet på Heide, ca 7 mil norrut.

Vi kommer fram till ställplatsen lagom till vår sen-lunch. Ställplatsen är ordnad i två olika sektioner; ”rondellen” - där det finns tillgång till el = 7 euro/dygn; sedan finns det platser utanför ”rondellen” = 5 euro/dygn, utan tillgång till el. Tömning av toa och påfyllning av färskvatten kostar, tömning av gråvatten är gratis. Vi konstaterar nu att vi faktiskt varit här tidigare. På vår första vårresa söderut 2016 kom vi hit i mars, sent på kvällen, men valde då bort att betala 5 euro bara för att sova. Vi ställde oss då på en skolparkering, inte långt härifrån.

Idag kör vi en repris av gårdagen och tar siesta efter vår sen-lunch, för att senare gå en stadspromenad in till stadskärnan, som lär ha Tysklands största torg! Vi får en mycket varm, 2 km promenad in till torget. Vi har 26 grader varmt idag också, men Errol kämpar på!

Tysklands största torg användes under 1400-talet till kreatursmarknad, men idag är det helt belamrat av en ”super-cirkus”! Det är den största cirkus vi någonsin har sett! De har ju ett helt Zoo med sig; lejon i burar, lamadjur, strutsar, zebror, kängurus. Så vi ser inte värst mycket av torget idag!

Vi går runt Tysklands största torg iallafall och passerar då också St Jürgen-Kirche. Kyrkan byggdes 1559.

Sedan strosar vi hemåt igen och njuter åter av en ljummen ute-sittarkväll!

180514 Måndag Greven – Buxtehude

Härligt; vi vaknar till värme och sol igen! Vi gör en resplan för dagen, direkt efter frukost. Vi tänker oss att åka i riktning mot Stade, via Altland, i ett vackert fruktodlingslandskap. Vi sätter de första koordinaterna på Buxtehude, mellan Hamburg och Stade. Buxtehude ligger på gränsen till Altland.

Idag visar sig norra Tyskland; Niedersachsen, från sin bästa sida. Det är klarblå himmel, strålande sol och 26 grader varmt! Dock är det trafikstockningar och ”Stau” med jämna mellanrum och nu är också långtradartrafiken i full gång, vilket gör att restiden förskjuts med ett par timmar!

Vi kommer fram till Buxtehude vid 14:30-tiden, efter att ha stannat för Errol-kiss och lite inköp av matvaror.

Ställplatsen är centralt belägen. Avgiften 5 euro betalas i automat. Tömning av toa och gråvatten är gratis, men färskvatten och el kostar extra, via automat.

Efter vår sen-lunch, behöver vi alla en siesta i värmen! Sen är det dags för en stadspromenad. Buxtehude har nästan 40 000 invånare. Det är en gammal Hansa-stad och tillhörde Sverige mellan år 1648-1719. Buxtehude är även känt som en sagostad. Sagan om kapplöpningen mellan haren och igelkotten (bröderna Grimm) utspelar sig här.

Vi strosar runt i stadskärnan Altstadt någon timme. Vi går till Rådhuset och läser där information om Häxprocessen i Buxtehude. Mellan år 1540-1644 blev 21 kvinnor anklagade för ”häxeri”. Av dessa utsattes 15 st för grym tortyr och 13 av dessa brändes sedan på bål! Hua, det var ju likadant i Sverige; här avrättades ca 400 personer för häxeri mellan åren 1492-1704. I Rådhuset finns också turistinformationen, som precis har stängt när vi kommer! Typiskt!

Vi letar oss sedan tillbaka till boplatsen och sitter ute och njuter av den ljumma kvällen. Nu får vi också tillfälle att öva oss på det tyska språket, då en av våra tyska bogrannar vill ha sig en pratstund. Han berättar om sitt liv och att han med sin hustru varit i Sverige; i det vackra Dalsland och farit med gummibåt, ända ner till Vänern!

180513 Söndag Pont-à-Mousson – Greven Tyskland

Inatt sov Eva dåligt; det åskade och regnskurade under efternatten, så det var ett evigt öppnande och stängande av takluckan! Det var jättevarmt, men vi vill heller inte att det ska regna in! Det är fortfarande mulet och småregnigt på morgonen, men idag har vi ändå tänkt att ha en resdag, så vädret får vara ok för detta ändamål.

Vi säger farväl till våra danska grannar, som också ska åka vidare hemåt idag. Dock ska de stanna i Tyskland för att hämta en hundvalp med sig hem.

Vi sätter fart mot Frisange i Luxemburg för att tanka lite billigare diesel (1:10 euro/l) och så köper vi några flaskor god Pastis. Sedan tuffar vi vidare in i Tyskland, med riktning mot Köln, via Trier; vi undviker Moseldalen och kör istället via Bitburg mot Köln. Vi har målsättningen att köra förbi storstäderna Köln och Dortmund idag, för att slippa all långtradartrafik, som har körförbud under hela dagen.

Vi möter Ruhr-området i dimma och regn, precis som vanligt! Vi måste dock göra en kort rastning för att äta en smörgås och låta Errol kissa; i ösregn! Sen fortsätter vi i rask takt, men det är många trafikstockningar, med långa köer förbi alla vägarbeten, utmed vår färdväg idag. Tack och lov då, att vi slipper långtradarna!

Som slutmål sätter vi Greven, strax norr om Münster och vi anländer först strax före kl 18, i ösregn! Ställplatsen är t o m avstängd på grund av allt regn, men de har istället extra platser i hamnens vinterförvaring av båtar. Ok, vi får ställa oss där och vi har el också, vilket är bra när det regnar så mycket. Vår Homer-hjälte Errol, har nu åkt bil hela långa dagen, med endast en enda kort kiss-paus. Nu får han mat och en ös-regnspromenad, vilket inte bekommer honom! Vi går utmed Ems-kanalen och han är lycklig över att få rusa i sin egen frihets-takt.

Det blir dock desto tråkigare när vi kommer tillbaka till Homer! Invid Homer-dörren är det mestadels en vattenpöl och däromkring mjuk, svart sörja; det sitter fint fast i Errol-tassarna. Det är inte helt lätt att torka den gossen, utan att få allt svart med in i Homer! Vi gör dock vårt bästa!

Nu är vi våta och hungriga; nu sätter vi på fläkten och lagar mat!

180512 Lördag Pont-à-Mousson

Åh, så skönt det känns att inte ha någon brådska efter frukost! Vi bara slappar hela förmiddagen och beundrar våra Bruna Glador, som patrullerar över närområdet.

Men, Errol måste ju ändå ut på promenad! Det är mycket varmt idag, ca 25 grader, så vi går utmed Moselle för att få lite svalka. Det är inte en människa ute på promenadstråket, så Errol kan strosa lös i egen takt. Han är inte sen att ta tillfället i akt; en simtur i Moselle är väl aldrig fel? Nåja, han måste bara få svalka sig, för att kunna gå vidare! Vi går genom centrum tillbaka och läser åter på minnesmärket som sitter på Pont Gélot; bron bombades och totalförstördes 1944 och återställdes först 1949. Det är ett olustigt minnesmärke och det finns fler, över hur många av stadens invånare som dödades, både under första och andra världskriget. Staden var verkligen drabbad!

Pont Gélot

Saluhallen med Eglise Saint Laurent i bakgrunden

Idag byter vi ut våra holländska bogrannar mot ett danskt par, som dyker upp när vi sitter ute och sen-lunchar. Det blir en pratstund med dem förstås och de pratar ”skandinaviska”, som de säger; barn och barnbarn bor nämligen i Ystad. Errol blir som vanligt uppspelt och glad, när grannar byts ut. Som tur är, var holländarna och nu även danskarna hundvana och hundglada!

Errols kvällspromenad blir åter utmed Moselle, fast åt motsatt håll. Vi sitter en stund på en bänk och studerar kvällsaktiviteterna utmed Moselle; fiske, båtturer, matning av Knölsvanar och ett gäng som jobbar med att förflytta en lång brygga med hjälp av två små motorbåtar (inget enkelt jobb i Moselles strömmande vatten!).

Vi går hem och sitter ute i den ljumma kvällen och planerar morgondagens fortsatta färd; Luxemburg och vidare in i Tyskland!

180511 Fredag Givry – Pont-à-Mousson

Vi lämnar Givry, efter frukost. Vi tycker mycket om den lilla staden Givry och även ställplatsen, med närhet till både historiskt center och naturen, med fina promenadstråk. Ställplatsen är gratis, med tömning av gråvatten och toalett, att fylla på vatten kostar en polett som köps i stadens affärer.

Dagens mål blir Pont-à-Mousson, en av våra favoritplatser. En vacker stad vid Moselle, med en jättebra ställplats i småbåtshamnen; 10 euro inklusive el, vatten, tömning, dusch och dålig wifi.

Vi ger oss av och vår resa går delvis via ”Route des Grands Crus”; där det idogt arbetas på vinodlingarna med att beskära och bespruta vinstockarna. De speciella traktorredskapen liknar stora insekter som rusar fram över vinodlingarna.

På andra sidan Dijon, övergår landskapet till rapsfält och betesmarker. Idag ser vi många rovfåglar utmed resvägen, mestadels är det Bruna Glador. Vi ser en Brun Glada som störtdyker ner i ett rapsfält, helt nära vägen, för att fånga sitt byte.

Vi stannar till i Longeau och köper några burkar Dijon-senap på Intermarché, rastar Errol och äter en frukt, innan vi fortsätter mot Pont-à-Mousson.

Vi anländer vid 14:30-tiden och får nästan den sista platsen! Oj, idag är det verkligen fullt här! Vi boar in oss på vår plats och tar snarast en välbehövlig promenad med Errol. Vi måste ju bara först av allt beundra den fantastiska Eglise Saint Martin, byggd på 1300-talet. Den är så otroligt vacker!

Vi går bron över Moselle och fram till Turistinformationen, för att hämta en stadskarta. Vi passerar förstår torget och förbi Maison des 7 Péchés Capitaux (de 7 dödssyndernas hus) och strosar sedan vidare på gatornas skuggsidor förbi sjukhuset och ner mot promenaden utmed Moselle. Errol ber hela tiden om att få bada, men det känns inte alls bra att släppa ner honom i det smutsbruna vattnet. Han får bara stå ut med att torrskodd vandra hemåt igen!

Väl hemma, sitter vi ute vid Homer-sidan på kvällen och kan njuta av lite fågelliv, för en gångs skull. En Vit Stork kommer flygande över oss, strax därefter en Brun Glada, Göken gal som en tok och en Rörsångare håller konsert i vassen intill oss. Vi ringer till Phil och Sandra för att höra hur de mår och var de befinner sig. De är i Loire-dalen och åker så sakteliga vidare norrut. Det är härligt att hålla kontakten!

Imorgon tar vi en vilodag och stannar kvar i Pont-à-Mousson!

180510 Torsdag Montelimar – Givry

Efter frukost startar vi dagens restur. Idag tänker vi åka till Givry, en liten stad söder om Dijon.

Vi tuffar på genom varje liten stad och vi passerar 100-tals rondeller utmed vår färdväg. Vi borde nog räkna dem, för skojs skull! Det tar lång tid att passera Lyon idag. Vi hamnar i en mycket lång bilkö och sniglar oss fram, ända tills vi separerat oss från centrum-filen.

På andra sidan Lyon, är det dags att stanna för att rasta Errol och äta en smörgås. Som vanligt finns det ju aldrig någonstans att stanna, när vi vill. Till slut stoppar vi bara på en liten parkeringsplats utmed vägen; det får duga. När Eva besökte Nougat-affären i Montelimar igår, bjöds det på ett smakprov. Smakprovet sparades till ett senare tillfälle, vilket visar sig vara efter dagens avslutade smörgås-lunch. Ojojoj, vilken nougat; det här var annat än ”godis-nougaten” hemma i Sverige! Om vi varit kvar i Montelimar hade Eva allt handlat i affären. Den här nougaten hamnar i samma klass som Evas favoritgodis – marsipan! Montelimar måste bara läggas på minnet!!

Precis som igår, är vi framme vid ställplatsen, lagom till Errols middagsdags. Hotfulla, mörka moln, närmar sig Givry; så Eva och Errol ger sig snarast ut på promenad, medan Björn tar sen-siesta. Usch så ruggigt, småregnigt och kallt det plötsligt blir! Givry är en mycket liten, charmig stad och den ligger i vindistriktet Chalon.

Vilken tur vi har; Turistinformationen är öppen! Vi får en stadskarta och en liten broschyr om Givrys sevärdheter. Så börjar vi vår stadsrunda!

Vi kommer först till ”La Halle Ronde”, som ursprungligen var en byggnad för spannmålsförsäljning och den byggdes under tidigt 1800-tal. Den runda och höga formen erbjöd god ventilation, vilket gjorde byggnaden perfekt för förvaring av spannmål. Idag används hallen för konstutställningar.

Den lilla staden har också en kommunal tvättstuga, från 1800-talet. Där samlades kvinnorna på speciella tvättdagar och de använde aska som tvättmedel. Naturligtvis måste vi även se på fontäner och statyer, även de från 1800-talet. Slutligen går vi ut genom Stadsporten, byggd på 1700-talet. Motiven är hämtade från antiken, för att symbolisera hälsa, styrka och framgång. Porten pryds högst upp av ett klocktorn.

Det tar inte så lång tid att gå stadsvandringen, så nu går vi hem till vårt bo igen, men där visar Errol genast att han vill gå lite nedanför ställplatsen. Ok då; han får som han vill och se där börjar ju världens bästa hundpromenad; en oändligt lång gångbana sträcker ut sig i naturen. Det är väl tur att Errol är med och visar på alla möjligheter!

180509  Onsdag Narbonne – Montelimar

Efter frukost startar vi mot vårt mål för idag; den lilla vackra, historiska staden Sommiéres. Vi vet att ställplatsen där är bra, gratis med vatten och tömning. Vi har redan stått där många gånger under våra resor.

Idag ser vi många Bruna Glador, som svävar över och nära vår färdväg. Vi väljer att köra på icke betalvägar och då går resan inte så fort. Vi åker genom det storslagna franska landskapet, genom små städer med trånga gator och nästan alltid förbi torget med den gamla kyrkan och bilar, bilar överallt! Bitvis får vi också köra motorväg, fram till Clermont l´Hérault och vidare till Montpellier. När vi kommer fram till Sommiéres väljer vi dock att inte stanna där; det väller fram folk och bilar; precis som vi befarade då det nu är helgvecka i Frankrike. Vi stannar bara till och köper bröd. Ny destination blir istället Montelimar, en bit upp i Rhone-dalen.

Med jämna mellanrum utmed resvägen, sitter det glädje-flickor på sina plaststolar, ute på landsbygden, vilket förvånar oss. Vi spekulerar i om det kan bero på att det är storhelg och extra mycket folk i aktivitet, vilket kanske gör kunderna fler? Oftast brukar vi ju se dem i utkanterna av storstäderna. Utöver glädje-flickor finns också, med jämna mellanrum, försäljning av jordgubbar, sparris och körsbär.

Vi passerar Pont-St-Esprit, men den här gången stannar vi inte. Vi bara njuter av vyn i förbifarten!

Vi närmar oss Montelimar lagom till Errols matdags; som tur är! GPS:en är inställd på ställplatsen, men första försöket blir en nit; här finns en viadukt som är alldeles för låg för Homer att passera. Vi vänder om! GPS:en räknar om färdvägen; vid nästa uppmaning till vänstersväng tycker sig Björn se en förbudsskylt för husbilar att köra in, men vi är redan på väg, så vi fortsätter. Det är tur att Homer är kort, för mycket riktigt blir vägen mycket smal med en tvär kurva. Vi kan dock millimeter-snirkla oss genom hårnålen och kommer slutligen fram till ställplatsen. Den är gratis med tömning och vatten; den ligger i ett litet grönområde. Vi är de enda svenskarna bland ett tiotal fransmän. Vi boar genast in oss och går sedan med Errol på kvällspromenad.

Vi har bara en knapp kilometer till Montelimars histriska center. Det är bra, för det är riktigt varmt idag! Vi försöker hela tiden att skona Errol och går i skuggan så mycket som möjligt. Montelimar är känd för sin tillverkning av nougat. En specialitet från Provence, som skapats för kungliga gommar och skänkts till främmande makter som exklusiva gåvor. Eva måste bara gå in i en affär för att se på all denna nougat. Turligt nog är nougat inte något favoritgodis, varken för Eva eller Björn, för nougaten är verkligen inte billig att köpa!

Vi går genast till Turistinformationen och införskaffar en stadskarta. Det visar sig vara marknad på gatorna i det historiska centret; så det är trångt och mycket folk i rörelse. Vi passerar katedralen Eglise Sainte Croix och fortsätter bort till L´hotel de Ville, som är stadens stadshus. Den har ett första ursprung redan från 1400-talet, men öppnades som stadshus först på sent 1800-tal.

Katedralen Eglise Sainte Croix ses i bakgrunden

Vi strosar på lite mindre gator tillbaka, för att undvika folkvimlet på marknaden. Vi passerar ut genom Porte Saint-Martin, som faktiskt inte är äldre än 1700-tal.

Nu får vi allt gå hemåt, för det är fortfarande mycket varmt, fastän klockan är sen. Vi borde såklart också ha besökt slottet Chateau des Adhémar, men vi orkar bara inte gå mer idag!

180508 Palamós – Narbonne Frankrike

Idag lämnar vi Palamós och åker över gränsen till Frankrike. Vi sätter målet till Le Boulou, strax efter gränsen.

Vi passerar Pyrenéerna, som vi nästan inte kan se idag. De snötäckta topparna är delvis inhöljda i moln. Vi åker genom gränsstaden Le Perthus och där är det precis proppat med bilar och människor på de smala gatorna. Oj, oj, oj vilken gränshandel! När vi kommer ut ur staden och fortsätter in i Frankrike, möter vi en mils-lång bilkö; emellanåt står den helt stilla! Vi är glada att vi åker åt motsatt håll!

När vi närmar oss Le Boulou, tycker vi att det är alldeles för tidigt att stanna, så vi sätter ett nytt mål; Peyriac de Mer, strax innan Narbonne. Vi trixar oss genom den lilla stadens smala gator och lotsas ut på andra sidan, på en smal väg. Ställplatsen ligger lite ensligt, om än helt nära havet. Vi passerar förbi den och vänder om igen.

Vi fortsätter istället till Narbonnes ställplats, där vi stått förut. När vi väl kommer dit, är det inte helt enkelt att få den nedfällda bommen att öppna sig. Man ska svara på några frågor och skriva in sitt bilnummer på en mycket liten bildskärm. Det är nästan omöjligt att se vad som står på bildskärmen, när solen lyser på den, men till slut lyckas vi göra rätt och bommen öppnar sig. Vi intar vår plats och ger Errol middag. Sen är det redan dags för hans kvällspromenad; han har ju bara fått snabbkissa några gånger under resdagen!

Vi bestämmer oss för att ta samma promenad som förra gången; nämligen runt den enorma sportanläggningen vi står intill. Vi börjar vår promenad och ganska snart visar Errol att han är bajsnödig och styr bestämt sina steg mot första bästa grönyta han ser; vilket inte är vår tänkta promenadväg. Nåväl, vi hänger på; bäst att han får uträtta sina behov snarast! Tack vare att Errol nu ändrar vår färdriktning, ser vi att Narbonnes historiska center verkar ligga inom gångavstånd! Vi styr genast stegen i den riktningen.

Vi går genom smala gränder, breda gator och kommer snart fram till torget där historian finns samlad.

Narbonne är en av Frankrikes äldsta städer. Koret till den enorma Katedralen Saint Just, byggdes 1272-1332, varefter den imponerande byggnaden, som skulle hört till Frankrikes största gotiska monument, blev stående ofullbordad.

Det finns så oerhört många, vackra byggnader utmed gatorna i Narbonne. Tänk om vi kunde få veta varje byggnads historia. Vi njuter oss sakta tillbaka igen till vår boplats.

Just då ringer Phil och Sandra och berättar att de står ganska nära Clermont-Ferrand. Där regnar det idag och de fick även regn under gårdagen. Vi tänkte resa samma väg, men när vi hör om väderleken ändrar vi oss och siktar på Sommiéres imorgon, där väderprognosen lovar 23 grader varmt.

180507 Måndag Palamós

Efter frukost går vi en promenad med Errol, till Aldi för att handla. Errol visar att det är åt fel håll, för Aldi ligger precis åt platjans motsatta håll. Men, han får vackert följa med ändå. Utmed vägen ser vi flera blommor, som vi inte har identifierat tidigare. Blommorna fotas för senare artbestämning.

När vi kommer hem till Homer igen, dråsar Errol omkull i skuggan. Ja, det är varmt, ca 25 grader! För att pigga upp honom, föreslår Eva att vi ska ta en promenad ner till platjan, så får han bada. Gissa om Errol helt plötsligt blir pigg som en lärka. Han flyger upp och vi ger oss genast av. Nu har han bråttom minsann! Han vet vägen precis och går med raska steg, raka spåret ner till Cala Margarida. Där råder också hundförbud, men det är en stenig, liten strand där inga turister håller till. Mycket riktigt, där finns inte en människa. Äntligen får han svalka sig i det kristallklara vattnet.

Cala Margarida

Nu är Errol redo för en fortsatt promenad och då går vi den högt belägna strövstigen, utmed kusten bort till Platja de la Fosca. Här kan Errol strosa fritt omkring och Eva kan njuta av den fantastiska utsikten. Nu blir vi båda nöjda med bad och promenad; nu går vi hem till sen-lunch!

Vår nya sen-lunch-favorit är en tallrik som täcks med små spenatblad i botten, därpå lägger vi tunt skivad selleri och tunt skivade tomater. Vi saltar, pepprar och strör på vitlökssalt; sedan dränker vi det hela i olivolja. Till detta äter vi baquette och camembert-ost. Mmmmm, det smakar så gott!!

Efter sedvanlig siesta är det dags för Errols kvällspromenad. Ikväll bestämmer vi oss för att ta en helt obekant promenad, som först leder oss in genom ett genuint bostadsområde, men som sedan övergår till industribyggnader. Det blir för tråkigt, så vi går istället ner mot hamnen och centrum, för att sedan strosa hemåt. Vi enas om att det är en ganska tråkig promenad, men det får gå!

Kvällen ägnas sedan åt lite reseplanering och matlagning. Imorgon siktar vi på att passera gränsen till Frankrike innan vi gör Homer-stopp.

180506 Söndag El Poblenou del Delta – Palamós

Idag tänker vi köra vidare norrut. Vi ska åka förbi Barcelona, vilket vi tror är bra på en söndag, då det bör vara mindre trafik än en vanlig vardag! Vi siktar på att åka ända till Palamós, ca 30 mil, vilket GPS:en påstår ska ta 4,5 timmar. Men, vi vet att ställplatsen i Palamós är bra. Där finns el, dusch, tömning, wifi och omgivningarna är trevliga, med närhet till båda strand och stad.

Vi tar och ringer till Phil och Sandra under resan. De tuffar vidare norrut och är ännu kvar i Spanien, men siktar på att komma fram till Narbonne i Frankrike idag. Resan har gått bra, så här långt! Vi rings snart igen!

När vi närmar oss Barcelona mulnar himlen och det börjar regna. Det känns ovant nu; vi har faktiskt inte haft just något regn på en månad!

När vi passerat Barcelona känner vi inte riktigt igen vägen. I vårt minne har vi tidigare åkt på motorväg, nästan ända fram till Palamós, men idag åker vi på C35. Den vägen är smal och krokig samt leder genom många små städer. När vi kommer till Macanet de la Selva, dyker minnet upp av att vi rastat där och handlat i affären. Så antagligen har vi ändå åkt denna väg tidigare.

Vi kommer fram till ställplatsen vid 15-tiden och boar in oss; det är gott om platser. Medan Björn fixar med el och tömning, går Eva och Errol en kort promenad. Errol visar genast att han känner igen sig och påtalar med sitt kropps-språk, att vi ska gå ner till stranden. Men, nej vi ska inte gå så långt nu; det är alldeles för varmt för honom i sol och 25 graders värme. Vi strosar sakta hemåt igen för intag av en mycket sen lunch och Errol-middag.

Kvällspromenaden tar vi ner till Platja de la Fosca. Fast klockan är 18 på kvällen, är stranden full med människor och det badas för fullt! Woow, är det så varmt i vattnet? Vi badade ju när vi kom hit i slutet av oktober, tänk om vi kunde få ett avslutande dopp här igen! Errol vill verkligen inte gå hem! Han försöker ideligen få med Eva ner till havet för ett dopp; men det går ju inte, stranden är full av människor och hundförbud råder på hela platjan. Eva får lura iväg honom från stranden och hemåt!

Sedan sitter vi ute vid Homer-sidan och njuter ända till framåt 20-tiden, då vi får dra oss inåt igen och göra kväll.

180505 Lördag El Poblenou del Delta

Björn och Errols morgonpromenad, med kikare förstås, räntade god fågelskådning! Björn kommer nöjd tillbaka med rapport om Purpurhöna, Brun Kärrhök och alla andra arter han sett, på bara en kort stund. Det är den första Purpurhönan vi skådat under denna resa!

Efter avslutad frukost, är det dags att ta med kikare, fågelbok och Errol på skådarpromenad. Ganska snart blir det mycket varmt för Errol; växlande molnighet och 25 grader varmt! Vi vill helst inte att han badar i fågelsjöarna, men här finns också kanaler, som passar bättre för ett Erroldopp. Han är dock inte så van att hoppa i vattnet från en kant, utan att se botten. Men, efter några tvekande försök, tar han mod till sig och dyker i! Härligt; men han kan inte komma upp ur kanalen på egen hand; Björn får ta honom i nackskinnet och bärga honom upp över kanalkanten. Det går fint!

Det här är verkligen ett paradis för fågelskådning och det är så oändligt stort! Vi räknar in flera arter som vi inte sett tidigare under denna resan; Purpurhöna, Purpurhäger, Kamsothöna, Rödhuvad Dykand, Skäggtärna. Vi räknar också till 17 stycken Bronsibisar som kommer flygande i sträck. Efter ett antal härliga skådartimmar strosar vi hemåt igen.

På hemvägen passerar vi Casa Fusta igen och nu går vi in och köper oss varsin fin t-shirt, till minne av det här fina naturreservatet. Sedan är det dags för sen-lunch och siesta!

Idag är det mycket folk i området och det har fyllts på rejält med husbilar, bara från igår när vi anlände. Området är också mycket populärt bland barnfamiljer och det kan vi förstå, för här finns lekpark, inhägnade djur att titta på, parcyklar att hyra och en restaurang, som är i full gång.

Eftermiddagens skådning ger inget nytt resultat; bara en alltför varm Errol! Vi hade siktat på att få se Sjö-orre och Skärfläcka, men dessa syntes inte till. Vi är dock mycket nöjda med vår skådning här i Delta de l´Ebre!

180504 Fredag Tortosa – El Poblenou del Delta

Efter avslutad frukost går vi in till Phil och Sandra för att göra en planering av dagen. Planeringen blir dock en helt annan än vi alla förväntat oss. Phil mår inte alls bra. Han blev åter sämre och fick mer ont igår eftermiddag. De har bestämt sig för att de måste åka hem till England snarast. Phil behöver utredas av en läkare. Självklart förstår vi detta beslut!

Medan Phil och Sandra gör sig klara för avfärd, tar vi en promenad i Tortosa. Vi går tillbaka till Parc Municipal. Där besöker vi först Llotja; en byggnad som tidigare använts för vete-marknad. Numera är det ”jättarnas hus”. Här förvaras stora dockor; upp till 4 meter höga samt masker som använts under festivaler genom tiderna; ända sedan tidigt 1900-tal.

Vi fortsätter sedan ut ur parken och går fram till Casa Brunet. Det är en vacker byggnad i barockstil, som numera inhyser Tortosas handelskammare.

Nu är det dags att strosa tillbaka till boplatsen för att säga farväl till Phil, Sandra och Fidel. Vi lovar självklart att vi ska ha fortsatt kontakt med varandra! Så skiljs då våra vägar åt, efter 1 månads härlig, rolig och lärorik samvaro! Det är med sorg i hjärtat som vi kramas och vinkar farväl, när de åker vidare norrut!

Vi beslutar oss för att byta miljö och åka ner till Delta de l´Ebres naturreservat, för att ägna oss åt lite fågelskådning. Det är bara ca 3 mil till gratis-ställplatsen vid El Poblenou del Delta, längst ut i området. Vi anländer lagom till sen-lunch och hinner vid ankomsten se bl a Flamingos i hundratal, Bronsibisar och Styltlöpare.

Senare tar vi en skådarpromenad i området. Vi identifierar ett nytt kryss för oss, nämligen Skäggtärna! Vi ser den t o m lätt utan kikare! Vi går också in i Casa Fusta, där turistinformationen finns och köper en karta över naturreservatet. Sedan går vi hem till Homer. Errol är nöjd med att ligga ute och spana på grannarna. Vi ska strax börja med kvällens matlagning och hela tiden kan vi skåda Skäggtärnorna genom Homerfönstren!

180503 Torsdag Tortosa

Idag är det soligt och fint väder, men väldigt blåsigt! När Björn och Errol kommer tillbaka från sin morgonpromenad rusar Björn in för att hämta sin kikare. I de starka vindarna kommer det ett antal rovfåglar svävande in över floden Ebra. Björn identifierar en av dem till Brun Glada, men de övriga hinner glida iväg bort med vindarna, alldeles för fort! Dock en härlig upplevelse!

Den här dagen ägnar vi åt renässans-staden Tortosas historia, med anor från romar-tiden. Errol hänger med förstås, i de historiska fotspåren.

Vi går först till Turistinformationen, som ligger inrymd i Tortosas museum. Vi rustar oss med stadskartan och ger oss ut på upptäcktsfärd!

Vi går först fram till Castell de la Suda. Vi kan inte komma innanför murarna, men går runt hela Castellet. Vi får underbara vyer över Tortosa, eftersom Castellet är högt beläget.

Sedan fortsätter vi till Castellets befästningar, också högt beläget förstås! Befästningarna består av ett oändligt område av murar, med portar och utsiktstorn för att kunna ha kontroll över omgivningen och annalkande fiender.

Därefter går vi ner till de judiska kvarteren Remolins. Här finns också en sträcka kvar av den medeltida muren, som omgav Tortosa. Huvudingången, Portal dels Jueus, ledde till den judiska kyrkogården och trädgårdarna, men tjänade även som nödutgång vid översvämning av Ebra-floden.

Vi strävar vidare ner till den stora Katedralen och Basilikan i Tortosa.

Sedan fortsätter vi till Romarportalen, som berättar att Tortosa ingår i nätverket runt pilgrimsleden Santiago.

Sedan letar vi oss fram till Reialo Col-legis. Den byggnaden är Tortosas bästa exempel på den katelanska renässans-stilen. Idag inrymmer den bl a en språkskola.

Nu börjar vi bli trötta i benen och lunch-magarna börjar knorra. Vi drar oss sakta hemåt igen genom Tortosas gator och gränder. Vi stannar en stund och beundrar Casa Grego, med sin speciella byggnadsstil.

Självklart stannar vi till vid Saluhallen, som har designats av ”Kataloniens Eiffel”, Joan Torres; Gaudi´s lärare!

Errols kvällspromenad blir till Parc Municipal, som också är värt sitt besök, med vackra blommor, Platan-alléer osv.

Ikväll är vi alla trötta och boar i våra respektive bobilar, utan någon gemensam kvällsmåltid. Vi ses imorgon igen!