171130 Torsdag Castro Verde

Igårkväll kom vi iväg till Filmstudion precis i rätt tid och filmen började faktiskt strax efter 21:30. Filmen var mycket vackert filmad i dova färger med många vackra scener.  ”Lady Macbeth” var en riktigt grym lady, som inte drog sig för att ta död på nära och kära, för att rädda sitt eget skinn! Vi hade då rakt inga problem att hålla oss vakna!

Det var ruggigt kallt inatt, bara 4 grader, så värmefläkten fick rulla och gå hela natten. Så fort solen kommer fram, blir det varmt och skönt igen. Dock har vi kalla, nordanvindar idag, men den vinden skyddar oss Homer ifrån. Vid Homers läsida kan vi njutningsfullt sitta i kortbyxor och t-shirt. Det är konstigt att det är som två årstider samtidigt här i Portugal; nu är det vinter och trädens löv faller av samtidigt som regnandet i förrgår, gör att det nu börjar lysa påskgrönt på marken under träden och vid vägkanterna.

Homers läsida lockar även till sig holländske Jacob. Han tillbringar nästan halva dagen hos oss i samtal och så gillar han ju att snacka med Errol förstås. Han berättar för Errol (dock på engelska), att han ska köpa färskt bröd på lördag, så då kommer han och bjuder Errol på brödkanter. Errol ser ut som han förstår och viftar glatt på svansen.

Idag sker en incident, som sedan blir dagens stora samtalsämne! En portugisisk husbil, med ett äldre par, kommer inrullandes på campismon. När mannen sedan backar husbilen in på sin plats, bär det sig inte bättre än att han backar rakt på en vattenpost. Vattenposten går av mitt på och vattnet bara sprutar, med kraft rakt upp i luften, som en fontän! Lätt förvirring råder, för personalen på campismon vet inte var de ska stänga av vattenfontänen. Slutligen kommer det sammanlagt tre bilar från kommunen och får stopp på vattenshowen. Vår vän Antonio är mycket upphetsad över händelsen och utropar; ”mannen är alldeles för gammal för att köra bil” (vilket kanske är sant?).

Vattenfontänen

När Antonio lugnat ner sig, samlar han ihop vårt fotbollslag för en match. Numera vill han vara den som tar Errol i kopplet för att leda oss ut till vår matchplan. Det går bra, även om Nicole i receptionen kommer utspringandes och ropar ”ser du inte att hunden kommer att dra omkull dej”! Ja, Homer-Zlatan är ivrig att komma igång med spelet! Vi skrattar alla så gott under matchens gång; Antonio påminner starkt om Charlie Chaplin, när han ska dribbla bort bollen från Homer-Zlatan, vilket är en omöjlighet!

Fidel kommer, som vanligt, hem till oss på flera dagliga besök. Precis som förra året, har han tagit Errols vattenskål i besittning och vill numera endast dricka ur den!

Snart nog börjar luften bli sval när solen, framåt halv fem-tiden börjar dala. Vi drar oss in i Homer för att planera våra Tapasrätter, som vi ska dela med Phil och Sandra imorgon eftermiddag, vid Homers läsida.

171129 Onsdag Castro Verde

Ojojoj, vilka regnskurar vi hade igårkväll och under natten! Det smattrade och hamrade som attan på Homer-taket. Morgonen startar grå och kall, men övergår snart nog i strålande, varm sol!
Phil berättar att det regnat in, genom ventilationen vid deras taklucka, så de fick in en hel del vatten och därmed lite extra arbete på morgonen. Så de är verkligen glada att solen skiner idag!

På förmiddagen går vi för att hälsa på i Carlas nya studio. Hon har flyttat till ett större och ljusare rum, som passar bra för hennes arbete med pärlor och fotografering. Hon ska delta i en utställning, nu i december i Castro Verde, där temat är författaren Edgar Allan Poe. Carla har gjort fototavlor, där varje foto representerar olika verk av författaren. På varje tavla finns också en detalj, som består av hennes fantastiska pärlarbete. Tavlorna är sååå fina! Den utställningen kommer vi inte att missa!

Carla visar sina underbara halsband för Sandra

Edgar Allan Poe-tavlorna

På eftermiddagen sitter vi ute i solen och njuter sen-lunch. Sedan kräver Homer-Zlatan en fotbollsmatch. Idag blir det en match i mindre format. England är inte hemma, så det får räcka med Portugal som motståndare. Nåväl Homer-Zlatan blir slutkörd ändå!

Idag fyller Nancy år och bjuder hem oss på de mest underbara, portugisiska tårtor, som serveras med rött vin därtill. Tårtbitarna smälter i munnen, mums! Errol och Fidel får också eget födelsedagsfika! Errol får en påse med hundgodis och Fidel får en extra fin kattmatsförpackning. Vilket kalas!

Dagen avslutas med besök på Filmstudion och ikväll ska vi se ”Lady Macbeth”, som tur är med engelskt tal. Det är bäst vi är där till kl 21:30, den här gången; så vi inte missar filmen!

Errol på kvällspromenad i den vackra solnedgången

171128 Tisdag Castro Verde

Idag hotar vädergudarna med regn frampå eftermiddagen, så det är bäst att Errol får en lång promenad under förmiddagen. Det blir han nöjd med och när vi kommer hem blir det en god stunds solsken, så han hinner slänga sig i Homerskuggan och vi skyndar ut för att njuta solen.

Underbara mosaikmotiv i Castro Verde

När vi sitter där i solen och har det skönt, kommer Sandra och föreslår att vi ska spela en fotbollsmatch redan nu, på grund av kommande risk för regn. Ja, Homer-Zlatan säger aldrig nej till en fotbollsmatch, men var är Portugals lag? Antonio äter ju lunch, men lovar komma så fort han svalt sista tuggan och vinet! Vinet ja....har Portugal druckit för mycket vin? Under spelet far en Portugal-sko iväg och stund senare faller Antonio till marken i ett ivrigt inlägg! Det är ingen fara; det är bara Homer-Zlatan ”the wall”, som står ivägen! Precis när matchen når sitt slut, öppnar sig himlen och en regnskur störtar sig in. Hela teamet springer i sporrsträck hem och vi försvinner in i våra bobilar!

En matchtrött Homer-Zlatan

Regnskurarna håller oss inomhus resten av dagen. Fast Errol och Eva måste ju dock ta en kvällspromenad så vi tar sällskap med Björn, som tänker gå till Intermarché för att handla. En stund senare slutar dock våra promenader i regnskurande och en gemensam trängsel för att snabbast komma in i Homer. Regnandet gör att vi också tackar nej till att sällskapa Sandra och Phil till Musikskolan på kvällen, för att lyssna på en elevkonsert i klarinett. I sanningens namn tror vi att även de stannade hemma!

Regnskur på regnskur

171127 Måndag Castro Verde – Aljustrel – Messejana – Castro Verde

Idag är det dags för en utflykt igen. Vi vill inte åka så långt, så vi bestämmer oss för att åka till Aljustrel (2 mil) och sedan till Messejana. Vi åker på smala och skumpiga vägar, så hastigheten är låg, men det är ju bara bra eftersom vi samtidigt kan skåda fågel.

På vägen mot Aljustrel får vi se Svartvingad Glada och den ryttlar så fint, alldeles intill vår väg. Det är den första Svartvingade Gladan som vi ser på denna resan! Så vacker! Lite längre bort ser vi faktiskt ett storkbo med en Vit Stork i. Det känns tidigt!

I Aljustrel parkerar vi Homer vid sport- och badhallen, där det finns gott om parkeringsplatser. Inne i själva Aljustrel är det gamla, trånga gator och svårt att hitta en Homerplats. Vi promenerar till den gamla kyrkan, som ligger mycket, mycket högt belägen. Upp till kyrkan leder en lång trappa med 179 trappsteg och däruppe får vi en vidunderlig utsikt över Alentejo.

179 trappsteg

Vidunderlig utsikt över Alentejo

Vi skrattar åt Errol, som tror att han träffar på katten Fidel, vid kyrkan. En kopia av Fidel kommer fram och Errol går gladeligen mot honom och säger ”hej Fidel, hur har du kommit hit?”; men Fidelkopian försvinner bort, snabb som en kobra. Errol ser lite förvånad ut!

När vi sett oss nöjda på Aljustrel, åker vi vidare till Messejana. Messejana är en mycket liten stad, där byggnaderna är målade i vitt och blått. Där finns ett underbart litet torg, med ett klocktorn och en vacker kyrka, högt belägen på en kulle. Vi strosar runt i den gamla staden och avslutar med en kopp kaffe på torget.

På hemvägen åker vi vägen över Casével och kommer då förbi vår lilla barragem, strax utanför Castro Verde. Självklart stannar vi till en stund för skådning. Idag är Skedstorkarna borta, men de har istället ersatts med ett antal Ägretthägrar. I övrigt ser vi de sedvanliga arterna och dagens resultat blir 33 fågelarter (trots ineffektiv fågelskådning).

Sent på eftermiddagen landar vi tillbaka på boplatsen, där Phil, Sandra, Fidel och Antonio väntar på dagens avslutande fotbollsmatch. Vår käre Homer-Zlatan ”the wall” är alltid redo för en match. Portugal går, som vanligt ”all in”, så skorna flyger all världens väg. Max-tid för en match är 15 min, sen är Homer-Zlatan totalt slutkörd! Vilken dag!

171126 Söndag Castro Verde

Idag är det inte så värst mycket sol och därför inte heller så varmt. Det är med andra ord ett perfekt Errolväder. Vi beslutar därför att ta en långpromenad tillsammans i Castro Verde. Vi tar också med oss alla våra cent, så kan vi passa på att göra slut på dem genom en fika på hemvägen. Passerar genom bostadsområden, där det alltid är roligt att titta in i trädgårdarna och njuta av blommor, citron- och apelsinträd, bananplantor m m.

Vi passerar Basilikan, där vi hör att en ceremoni pågår och strosar sedan bort till torget för att ta varsin kopp kaffe. Efter en stund kommer Phil och Sandra; ja vi misstänkte nog att de var i Basilikan och nu tar vi sällskap hemåt.

Det blir självklart en hel del grann-prat och Fidelprat också. Faktiskt fick Nancy och Antonio sina sängöverkast med sig hem från Mértola igår! De visar upp överkasten, handvävda av ull och de är verkligen vackra.

 Dagen avslutas med sedvanlig fotbollsmatch. Idag går den så vilt till att Portugal ramlar omkull i en vild fight mot Homer-Zlatan ”the wall”! Det är tur att vi numera spelar på gräsplan, annars kunde Portugal ha skadat sig illa och fått avsluta fotbollsturneringen!

171125 Lördag Castro Verde

Vår käre granne, Jacob från Holland, har gjort upp en ny rutin tillsammans med Errol. Varje gång som Jacob köper färskt bröd, kommer han över med brödets ytterkanter och bjuder Errol på. Errol tackar fint och tar emot; de är de bästa vännerna!

Eva har för avsikt att åka hem till Sverige, 2 veckor i slutet av februari, för att få njuta av barn och barnbarn. Först sker eget sökande på internet, via Skyscanner osv, för att hitta datum med bra priser. ”Gå in till Nicole i receptionen”, säger Björn; hon är säkert en fena på att hitta bra flygresor! Sagt och gjort; Nicole hjälper så gärna till och efter 1,5 timme är biljetter bokade och betalda, till bästa pris! Hon har även undersökt tågtider kontra busstider, visat på kartan över Lissabon, var flygplats respektive busstation finns, skrivit ut karta över tunnelbanestationer osv. Nicole har åstadkommit en komplett resplan för Eva; ja vilken fantastisk service-människa Nicole är!

Nancy och Antonio berättar att de ska åka till Mértola idag. För att vara ute i riktigt god tid, har de redan hemma i Canada, beställt sängöverkast, som de ska hämta i Mértola, några mil härifrån. Sängöverkasten skulle redan vara klara för ett par veckor sedan och de reste dit för att hämta dem. Nej då, tyvärr var de inte klara för att hämta! Idag har de fått besked att sängöverkasten kan hämtas; men vi får väl se om de har några med sig hem?! Ja, det är Portugal!

På eftermiddagen tar vi sällskap med Phil och Sandra för att gå till Cineteatro Municipal för att se en dokumentär, på portugisiska, om ungdomar som lever i Paris, men ändå tagit med sig Cante Alentejano-traditionerna till Frankrike. De har startat ett projekt med grupper som sjunger de traditionella sångerna. Salongen är nästan fullsatt, men publiken är nästan enbart gamla människor. Efter filmens slut, bjuder konferencieren upp publiken till att sjunga några av sångerna tillsammans. Nästan hela publiken sluter upp och med mäktiga stämmor och med stolthet, sjunger de från sina hjärtan några Cante Alentejano-sånger om jorden, brödet och det hårda arbetet på fälten. Rytmen och känslorna går rakt in i våra kroppar och även vi fylls i våra hjärtan av deras sång!

Sedan snabbt hem till Errol, men tyvärr, fotbollsmatchen blev inställd idag! Vi tar nya tag imorgon!

171124 Fredag Castro Verde

Idag bjuder vi med Sandra och Phil att ta en cykeltur tillsammans med oss, ut till barragemen för lite fågelskådning. Vädret är varmt och skönt, men väldigt blåsigt. Det är inte det bästa vädret för fågelskådning kanske, men de plockar fram sin handkikare och hänger med.

Vi får i alla fall se 10 stycken Skedstorkar på plats, sedvanliga vadare, dock ingen uppvisning av Kungsfiskaren idag. Vi tittar en lång stund på en Ormvråk, som hänger helt stilla i motvinden, med utspända vingar och stirrande stint ner mot marken. Vi ser dock aldrig något dykande av fågeln; den drar vidare efter en stund. När vi cyklar hemåt igen, stannar vi för att beundra ”metall-larverna”, som nu börjar vandra på den varma asfaltsvägen. Vi har inte lyckats identifiera dem vid namn ännu!

Under eftermiddagen blir det mycket grannprat av olika slag. Vi får ytterligare mer information om Marocko, både av de finska och svenska grannarna. Ja, nu har vi verkligen blivit inspirerade till att åka över till Marocko, för att se om vi också tycker att det är så fascinerande, som de beskriver. Självklart är Björn sugen på att återse några av de platser, som han vistades på i sin ungdom och Eva är nyfiken på att komma till kontinenten Afrika, med en helt annan kultur. Vi får planera vidare!

Självklart avslutas dagen med en fotbollsmatch! Klockan 16 samlas lagen inför matchstart. Portugal är som vanligt, ivrigast och rätt vad det är, flyger ena skon iväg; bollar krockar med trädstammar och ute-jymsutrustningar (det är tur att ingen tränar på utejymmet!)! Idag är Homer-Zlatan som en vägg! Han får efter detta match-slut tilläggsnamnet ”the wall”. Homer-Zlatan ”the wall” sjunker ner i skuggan för att pusta ut efter vinsten!

171123 Torsdag Castro Verde

Idag får det bli en hemmadag, utan några fastställda planer. Vädret är varmt och skönt, men väldigt blåsigt med växlande molnighet. Väderprognosen lovar regnskurar framåt eftermiddagen, så det är väl bäst att vi nyttjar utomhusmöjligheterna så länge det går! Phil och Sandra föreslår att vi ska äta eftermiddagslunch tillsammans på någon taverna. Det vill vi självklart göra!

Carla kommer förbi och frågar om vi vill följa med dem till Sao Domingos, nära Guidiana-floden, över helgen. De ska åka dit, för att komma bort från campismon några dagar för miljöombyte och för att få lite lugn och ro. Vi vet att de hela tiden har dåligt samvete för att de inte har så mycket tid över för oss, men de behöver verkligen inte känna det. Vi klarar oss så bra själva här! Vi förklarar att vi redan bestämt med Sandra och Phil att gå på Cante Alentejano-visningen på lördag (sång och film), men vi följer gärna med vid ett annat tillfälle. Carla och Telémaco kan verkligen behöva en egen helg för samvaro, bara med varandra!

Herr Fidel blev tydligen inte helt klar med gårdagens inventering av Homer; nej han ska absolut in igen för att undersöka vinklar och vrår. Sätter sig sedan helt nöjd på bordet, färdig med sin undersökning.

Nu är det dags att stoppa in herrarna Fidel och Errol i sina respektive hem för eftermiddagslunchen kallar på oss! Vi går till tavernan Molinhos, rekommenderad av holländske Jacob. Tavernan ser inte mycket ut för världen från utsidan, men insidan är desto trevligare. Vi slår oss ner och beställer in våra rätter. Björn väljer en kötträtt med potatisgratäng till och Eva väljer grillad tonfisk med potatis och grönsaker. Först får vi förstås bröd och oliver, sedan varsin rejäl tallrik med sallad. Naturligtvis dricker vi det lokalproducerade vinet därtill. Vi tycker alla fyra, att våra maträtter smakar delikat och promenerar sedan hemåt för att avsluta måltiden med lite kaffe och portvin, utanför Homer.

Antonio dyker upp och väntar på att fotbollsmatchen ska börja. Självklart går vi utanför campismon och spelar vår match. Bollarna flyger åt alla håll och Homer-Zlatan rusar i sporrsträck, som en fotbollsmaskin för att stoppa och fånga alla inlägg från Portugal och England. Det går fint!

Efter avslutad match hinner vi precis återsamla oss utanför Homer och dricka en påtår kaffe, innan de första regndropparna faller och vi får tacka varandra för en trevlig eftermiddag och gå in i våra bobilar för att göra kväll!

171122 Onsdag Castro Verde – Odemira – Porto das Barcas – Castro Verde

Nu har vi varit hemma i Castro Verde så många dagar igen, att det börjar suga i utflyktstarmen, även om det är strålande sol och sommarvarmt här hemma! Vi bestämmer oss för att åka mot västkusten och Atlanten, för att att uppleva ett miljö-ombyte med annan natur.

Vi åker först mot Odemira, ca 6 mil väster om Castro Verde och ca 2 mil från själva kusten. Vägen över Ourique och vidare västerut, är i dåligt skick, med mycket vägskador och gropar. Men, vi åker sakta och njuter av det vackra landskapet, med mjuka kullar fyllda med krokiga, gamla Korkekar. Vi kommer fram till Odemira, som vi endast hade som en ”way-point” och inte alls för avsikt att stanna i. Men, vilken överraskning; vilken liten pärla Odemira är! Den lilla staden sträcker sig, djärvt brant ner mot Rio Mira, som styrs av Atlantens tidvatten. Vi parkerar Homer, hänger på oss våra handkikare och promenerar en god stund utmed Rio Miras sida, med en god stunds fågelskådning. Vi får snart nog njuta av en flock, ca 10 st, Helena-Astrilder, som förflyttar sig framför oss utmed promenaden. Flera Forsärlor flyger över floden och trippar sedan med långa, vippande stjärtar, omkring bland stenarna. Myskankor, vadare, måsfåglar med flera arter, håller till utmed floden. När vi sedan är nöjda med promenad och skådande fortsätter vi vår färd, ut mot havet.

Rio Mira

På vår väg mot byn Zambujeira do Mar, är det nära att vi kör rakt över en orm, som ringlar sig över vägen. Det är den längsta orm vi har sett, här i Portugal och vi uppskattar att den är ca 1 meter lång! Dock, är det inte rätt tillfälle att stanna för fotografering. Vi får fortsätta vår färd ut mot Atlanten.

Zambujeira do Mar är en liten turist-ort, med camping, caféer, barer och lite nyare bebyggelse; dock ej hotellbyggnader. Nu utspelar sig livet där på mycket låg nivå och gatorna, caféerna, barnerna står, i stort sett, tomma och öde. Väl nere vid stranden, blåser det mycket och sanden kommer vinande i luften, så här vill vi inte stanna för då kommer Homer att bli sand-blästrad. Nej, vi åker en liten bit till, mot fiskehamnen Porto das Barcas. Vi stannar på vägen dit och får en underbar utsikt över fiskehamnen och de stupande klipporna ner mot Atlanten. Här blir det fint att stanna och avnjuta en mycket sen eftermiddagslunch!

Fiskehamnen Porto das Barcas ligger långt där nere!

Efter avslutad eftermiddagslunch är det dags att fara vidare mot hemmet igen. Vi landar in på boplatsen vid 17-tiden och där väntar goda vännen Sandra med en nybakad, engelsk ”pudding”, doft av vanilj och maräng. Det blir mums som efterrätt ikväll!

171121 Tisdag Castro Verde

Det är fantastiskt härligt väder idag också. Vi stannar hemma och njuter av värme och sol. Vardagsrutinerna utförs efter frukost, under samspråk och umgänge med Sandra, Phil och Fidel. Idag har Fidel bestämt sig för att han absolut måste in i Homer för att se om han känner sig. Han smyger igenom varje vinkel och vrå; förefaller helt nöjd och lägger sig tillrätta på en matta. Men, nu är det så att vi ska gå ner på sta´n för att köpa oliver och ta en fika, så herr Fidel åker ut igen (under protest).

Herr Fidel Castro

Dagens uppdrag tar oss ett par timmar att utföra (gånghastigheten är satt på lägsta nivån). Idag är det Eva som går in och köper alldeles nyinlagda oliver och då tillkommer alltid ett inköp av de underbart goda kakorna med innehåll av mandel och ost. De går inte att motstå! På hemvägen stannar vi på vårt favoritcafé och tar varsin liten kopp espresso. Under tiden hinner vi träffa både våra finska grannar samt strax därefter, John och Chris.

Minsann, om vi inte möter den ullige killen med pyjamaströja på sig, idag igen, när vi passerar ”vattentornsparken”. Något bråk uppstår dock inte!

Idag blir det matlagning utomhus, i skuggan av Homer, för Björn ska steka hamburgare. Doften sprider sig över campismon, så några smakprover måste delas ut till närmsta grannar förstås.

Mitt under matlagningen kommer ”campismo-chefen” och delar ut ”Regler för djurägare”. Några sådana har vi inte sett till tidigare, så vi blir lite förvånade. Aj då, Errol får inte ha en lina, längre än 2 meter, får aldrig vara lös inom området och måste uppföra sig så att han inte stör andra innevånare. Vi misstänker att någon irriterat sig på våra fotbollsmatcher, som spelas med liv och lust. Antonio kommer genast över och säger att fotbollsmatcherna ska då rakt inte bli inställda; vi går ut på gräsmattan precis utanför campismon och spelar där!

Ja, Portugal vägrar ställa in fotbollsmatcherna, så vi skrider genast till verket. Homer-Zlatan får idag åter möta både Portugal och England under hård kamp. Men, ingen slår Homer-Zlatan! Nu måste han dock få pusta ut i skuggan, innan kvällspromenaden tar vid.

171120 Måndag Castro Verde

Idag får det bli en barragem-skådning! Vi har inte varit där på en vecka, så nu längtar vi efter att få se vilka fåglar som tänker dyka upp. Errol får, som vanligt stanna hemma, eftersom det fortfarande är soligt och alldeles för varmt för honom ute i solen. Det är mycket fågel i rörelse vid vattnet; ett litet gäng med Skedstorkar slevar omkring i en vik; ett tio-tal Enkelbeckasiner jobbar på längs strandkanterna, en vacker gul Forsärla trippar omkring i vattenbrynet och Kungsfiskaren pilar fram och tillbaka över vattenytan, som en vackert, blå lysande juvel. På en kort stund räknar vi in 34 st fågelarter och efter någon timmes skådande cyklar vi nöjda hem igen.

Errol och Eva tar en mycket kort promenad i våra närliggande, små parker. I ”vattentornsparken” rusar det plötsligt fram en ullig hund, som glömt ta av sig pyjamaströjan (tänker Errol). Hunden siktar in sig rakt på Errol och utan att tveka bjuder han upp till en fight. Errol är inte den som bangar, men Eva får agera domare och genast avbryta matchen! Här ska inte slåss! Killen i pyjamas backar och lommar iväg.

Nu kommer engelsmän John och Chris tillbaka, efter sin vistelse på västkusten. Det var härligt att vara vid Atlanten, men nu vill de tillbaka till bekvämligheten igen ett tag. Vi hälsar dem välkomna över en liten pratstund.

Någon timme senare, när vi sitter under markisen upptagna med att göra ingenting, kommer det en välbekant husbil inglidandes på campismon! Yeeeesss!!!; det är ju bästa engelsmän Phil, Sandra och kissen Fidel, som vi väntat så på! Åh, så roligt att återförenas igen! Turligt nog blev ju platsen intill oss ledig igår, så det är bara för dem att boa in sig där. Errol blir överlycklig och Fidel förefaller känna igen oss alla tre.

Nu får vi genast ha ett ”reunion party” under vår markis och prata igenom vad som hänt sen sist. Så, det blir några timmar, några öl och lite tilltugg under markisen, medan Fidel, som vanligt, trasslar omkring i sin sele och lina.

Nu börjar solen dala neråt, så det bäst att vi spelar en fotbollsmatch också, på gräset förstås! Errol är salig av lycka när han får spela loss i fullt ös, mot både England och Portugal, som ansluter efter en stund. Vi har alla lika roligt och det är svårt att sluta spela, men till slut är Homer-Zlatans tunga så lång att han nästan snubblar på den! Han kammar hem vinsten, tar med sig en boll och lufsar hemåt för att dricka vatten och rasa ihop i sömn i skuggan! Övriga matchdeltagare återsamlas under markisen för en avslutande öl, medan solen helt går ner för idag.

171119 Söndag Castro Verde

Idag får det bli en hemmadag, med utförande av vardagsaktiviteter och ”under-markisen-njutning”.

Tvätt av kläder behöver göras och på vägen dit, träffar Eva en ny svensk granne. De är på väg till Marocko, men brukar alltid stanna till i Castro Verde några dagar, för att sedan åka vidare kustvägen till färjan från Spanien. Det visar sig faktiskt bli mycket svensk-granne-prat, under dagen, för vi träffar dem åter och får mer reklam för Marocko! Ja, nu blir vi så sugna, att vi faktiskt kan tänka oss att åka dit en tid för att kanske uppleva nostalgi för Björn och något helt nytt för Eva! Vi får jobba vidare på detta projekt!

Errols tassar är nästan helt läkta, så Evas bedömning ger honom faktiskt en fotbollsmatch idag. Den går av stapeln mot Portugal och för att skona Homer-Zlatans, lätt infekterade tår, får den spelas på gräsplan. Errol blir överlycklig! Planen är inte precis nyklippt och det visar sig att Portugal inte alls är van vid det underlaget, för Portugal har väldigt svårt att få iväg bollen någon längre sträcka och tar snabbt till händerna! Vilket fusk! Inget snack om saken; Sverige vinner lätt!

Denna kära, Portugal-granne Antonio! Han kommer senare över med en tub hudvårdande salva till Eva. Han har dagen innan, kommenterat att hennes ben är flagnade och torra, likt en orm som ömsar skinn, säger Antonio. Nu visar han upp sina egna, mycket väl, kladdigt insmorda ben och beordrar Eva att genast gå till angrepp mot skinn-ömsandet. Eva tackar och tar emot, smörjer lite försiktigt på benen, men lovar att använda salvan fullt ut, lite senare bara!

Björn ägnar, under tiden, en stor del av dagen till att identifiera och försöka lösa ett problem med Homers dörr. Det är nämligen så att vi ibland inte alls kan öppna Homer-dörren utifrån, fastän den är olåst! Det vore inte trevligt att möta, om vi vid ett sådant tillfälle lämnat nycklarna inne i Homer. Nåväl, dörren dissekeras, men det är fortfarande oklart, i detalj, vilken åtgärd som behövs.

Vad är felet?

Våra grannar engelsmän, med liten vovve Max, har i ett obevakat ögonblick lämnat campismon och rest vidare mot Algarve-kusten. Detta meddelas och avskedshälsningar lämnas, av granne fransyska, som med kroppsspråk, handviftningar och enskilda ord, på olika språk, gör sig förstådd!

Dagens fågelskådning blir faktiskt en ”tamduva”, som beslutar sig för att vistas, en god stund, på vårt, öppnade takfönster. Den bryr sig inte det minsta om att Errol finns där under, eller att Eva stökar runt i Homer. Den bara kikar ner i Homer och undrar vad vi håller på med!

Ja, som vanligt går dagen så otroligt fort och det blir snabbt nog dags för Errols kvällspromenad. Vi är inte alltid överens om färdriktningen, men ikväll blir det Eva som får bestämma. Det får väl ändå bli lite variation på miljöerna, Errol!

171118 Lördag Castro Verde – Entradas – Guerreiro – Castro Verde

Idag är det dags att inventera våra fågelområden i närmiljön. Vi kommer självklart att ha ögonen öppna för Trapp-spaning! Först åker vi ut till Entradas och stannar en stund vid vattentornet, tar fram våra handkikare och spanar av området. Vi ser många rovfåglar och det är framförallt Röd Glada, Ormvråk och Tornfalk som är aktiva i solen och värmen, över de torra fälten.

Vi ser att det inte finns en vattendroppe i Entradas damm och vattendragen, som vi passerar är helt torrlagda. Nej, det blir nog inte så mycket fågelskådning idag! Tofslärkorna dominerar i miljön, lyfter från marken överallt, men även Tofsviporna finns i mängd på de torra åkrarna och stäpperna.

Vi fortsätter ut till byn Guerreiro, där vi på vårkanten har haft så underbar fågelskådning. Vi parkerar Homer i utkanten av byn och tar en promenad ut över torrängarna. Det är så otroligt torrt överallt, men vid en liten, liten damm får vi plötsligt syn på en Kungsfiskare, som likt en Kolibri vibrerar i luften över vattnet, för att sedan flyga iväg. I den pyttelilla dammen ser vi också två stycken Sköldpaddor. Det är fantastiskt ändå vad vatten är livgivande!

Några Trappar får vi såklart inte skåda idag, men vi är ändå nöjda med vår utflykt och inser att vi nog får invänta lite mer regn och vår innan den säkrare fågelskådningen på stäpperna kan börja. Vi är dock mycket glada över tillgången till vår barragem, som ännu har vatten och kan erbjuda en fågelrik miljö!

Vi vänder hemåt mot Castro Verde igen, i lagom tid för lite eftermiddagslunch. När vi landar in på vår boplats, står Antonio väntande med ett färskt bröd, som han lämnar över. Han har varit i Beja, med sin hustru Nancy och handlat, men dock onödigt mycket bröd. Vi tackar och tar emot!

Resten av dagen blir vilsam i markisens skugga och en sovande Errol inne i Homer!