171119 Söndag Castro Verde

Idag får det bli en hemmadag, med utförande av vardagsaktiviteter och ”under-markisen-njutning”.

Tvätt av kläder behöver göras och på vägen dit, träffar Eva en ny svensk granne. De är på väg till Marocko, men brukar alltid stanna till i Castro Verde några dagar, för att sedan åka vidare kustvägen till färjan från Spanien. Det visar sig faktiskt bli mycket svensk-granne-prat, under dagen, för vi träffar dem åter och får mer reklam för Marocko! Ja, nu blir vi så sugna, att vi faktiskt kan tänka oss att åka dit en tid för att kanske uppleva nostalgi för Björn och något helt nytt för Eva! Vi får jobba vidare på detta projekt!

Errols tassar är nästan helt läkta, så Evas bedömning ger honom faktiskt en fotbollsmatch idag. Den går av stapeln mot Portugal och för att skona Homer-Zlatans, lätt infekterade tår, får den spelas på gräsplan. Errol blir överlycklig! Planen är inte precis nyklippt och det visar sig att Portugal inte alls är van vid det underlaget, för Portugal har väldigt svårt att få iväg bollen någon längre sträcka och tar snabbt till händerna! Vilket fusk! Inget snack om saken; Sverige vinner lätt!

Denna kära, Portugal-granne Antonio! Han kommer senare över med en tub hudvårdande salva till Eva. Han har dagen innan, kommenterat att hennes ben är flagnade och torra, likt en orm som ömsar skinn, säger Antonio. Nu visar han upp sina egna, mycket väl, kladdigt insmorda ben och beordrar Eva att genast gå till angrepp mot skinn-ömsandet. Eva tackar och tar emot, smörjer lite försiktigt på benen, men lovar att använda salvan fullt ut, lite senare bara!

Björn ägnar, under tiden, en stor del av dagen till att identifiera och försöka lösa ett problem med Homers dörr. Det är nämligen så att vi ibland inte alls kan öppna Homer-dörren utifrån, fastän den är olåst! Det vore inte trevligt att möta, om vi vid ett sådant tillfälle lämnat nycklarna inne i Homer. Nåväl, dörren dissekeras, men det är fortfarande oklart, i detalj, vilken åtgärd som behövs.

Vad är felet?

Våra grannar engelsmän, med liten vovve Max, har i ett obevakat ögonblick lämnat campismon och rest vidare mot Algarve-kusten. Detta meddelas och avskedshälsningar lämnas, av granne fransyska, som med kroppsspråk, handviftningar och enskilda ord, på olika språk, gör sig förstådd!

Dagens fågelskådning blir faktiskt en ”tamduva”, som beslutar sig för att vistas, en god stund, på vårt, öppnade takfönster. Den bryr sig inte det minsta om att Errol finns där under, eller att Eva stökar runt i Homer. Den bara kikar ner i Homer och undrar vad vi håller på med!

Ja, som vanligt går dagen så otroligt fort och det blir snabbt nog dags för Errols kvällspromenad. Vi är inte alltid överens om färdriktningen, men ikväll blir det Eva som får bestämma. Det får väl ändå bli lite variation på miljöerna, Errol!