171116 Torsdag Castro Verde

Igårkväll promenerade vi iväg till Filmstudion  först vid 21:30, eftersom vi vet att filmen aldrig startar förrän framåt 22-tiden. När vi kommer fram är det stängt och helt mörkt! Vad är nu detta; har vi tagit fel på tiden; är det inställt?? Vi går fram till entrén och precis då dyker det upp en man som släpper in oss och säger att de precis har startat filmen. Vi blir mycket förvånade, men vi är så välkomna in! Försiktigt smyger vi in i den fullsatta salen och sjunker genast ner på första bänkraden. Men, oj då; Björn sjunker ända ner till golvet! Stolen gick sönder och sitsen lossnade helt! Han kravlar sig snabbt upp och smyger ner i nästa stol; det går ju fint, fast vi fnissar en hel del!

Nu kan vi ägna oss åt filmen; ”Goodbye Europe”, som handlar om den österrikiske författaren Stefan Zweigs sista år i livet. Han var jude och flydde till Brasilien; tog sedemera sitt liv 1942. Filmen var gripande och innehöll många vackra scener och miljöer. Den var Österrikes bidrag till Oscarsgalan 2017. Eva konstaterar nöjt att hon faktiskt numera förstår lite grann, när hon läser på den portugisiska textremsan! Vi tar sällskap med Carla och Telémaco på hemvägen och får tillfälle att diskutera filmens innehåll; säger sedan godnatt för nu är klockan midnatt och det är hög tid att sova!

Idag, torsdag morgon, åker vi genast, ner till bilverkstaden för att lämna in Homer för byte av olja och filter. Homer lämnas vid 09:30 och ska vara klar redan 12:30! Ok, det är ju jättehärligt väder, så vi bestämmer oss för att bara strosa runt i Castro Verde och sedan hänga lite på något café, till Homer ska hämtas.

När vi strosar uppåt Basilikan, kommer vi förbi Castro Verdes Museum da Lucerna. Där har vi aldrig varit inne, så nu passar vi på. Errol får vänta utanför den stunden. Museét innehåller framförallt en samling av tusentals små oljelampor, som grävts fram alldeles nära Castro Verde. Oljelamporna är från romartiden; användes vid religiösa ceremonier och gömdes sedan under klippblock. Oljelamporna är mycket detaljrika och vackra.

Nu kan det vara dags för en kopp kaffe och idag väljer vi att sitta i solen på ”stora torget”. Efter en stund dyker det upp ett svenskt par, som kom till vår campismo igår. De slår sig ner och pratar en stund, till det blir dags att bryta upp för att hämta hem Homer. Trodde vi ja!

Errol och Eva väntar i skuggan, utanför verkstaden och föser bort den vaktande gårdvaren, som skällande och morrande cirklar runt oss. Björn kommer och meddelar att de inte hade rätt Homer-grejer hemma, men de kommer att levereras under eftermiddagen, så Homer kan hämtas kl 17. Ok då, vi får väl gå iväg till någon Taverna för att äta lunch och sedan gå hem till boplatsen för att invänta rätt tid.

Verkstadens vaktande gårdvar

Sagt och gjort, vi går till tavernan Planicie och sätter oss ute, i skuggan under ett parasoll. Menyn är endast på portugisiska, men vi beställer det som verkar vara en kötträtt. Det visar sig att vi beställt fransyska med pommes frites, ris, sallad, ananas. Det är rikligt med mat och det smakar riktigt gott. Självklart får vi oliver, bröd och rött vin därtill! Kalaset kostar 75 kr/person!

Mätta strosar vi hem till campismon för att invänta att klockan ska bli 17. Grannar engelsmän, tillika hunden Max`s båda hussar, bjuder över oss på kaffe och en pratstund. När klockan är 17 cyklar Björn ner till verkstaden, medan Eva och Errol tålmodigt väntar hemma. Efter en kort stund ringer Björn och meddelar att Homer inte är klar! Leveransen med olja och filter har inte kommit än, men väntas komma vid 17:30-tiden. Ska vi tro på detta? Eva och Errol promenerar ner till verkstaden igen och vi väntar tillsammans! Strax efter 17:30 dyker det faktiskt upp en bil med rätt grejer; nu kan jobbet börja och Homer är faktiskt färdig när klockan är 18!

Trötta, men nöjda kan vi åter boa in oss och göra kväll i Homer. Errol somnar som en stock, efter en mycket ”konstig” dag!