Nu har vi varit hemma i Castro Verde så många dagar igen, att det börjar suga i utflyktstarmen, även om det är strålande sol och sommarvarmt här hemma! Vi bestämmer oss för att åka mot västkusten och Atlanten, för att att uppleva ett miljö-ombyte med annan natur.
Vi åker först mot Odemira, ca 6 mil väster om Castro Verde och ca 2 mil från själva kusten. Vägen över Ourique och vidare västerut, är i dåligt skick, med mycket vägskador och gropar. Men, vi åker sakta och njuter av det vackra landskapet, med mjuka kullar fyllda med krokiga, gamla Korkekar. Vi kommer fram till Odemira, som vi endast hade som en ”way-point” och inte alls för avsikt att stanna i. Men, vilken överraskning; vilken liten pärla Odemira är! Den lilla staden sträcker sig, djärvt brant ner mot Rio Mira, som styrs av Atlantens tidvatten. Vi parkerar Homer, hänger på oss våra handkikare och promenerar en god stund utmed Rio Miras sida, med en god stunds fågelskådning. Vi får snart nog njuta av en flock, ca 10 st, Helena-Astrilder, som förflyttar sig framför oss utmed promenaden. Flera Forsärlor flyger över floden och trippar sedan med långa, vippande stjärtar, omkring bland stenarna. Myskankor, vadare, måsfåglar med flera arter, håller till utmed floden. När vi sedan är nöjda med promenad och skådande fortsätter vi vår färd, ut mot havet.
 |
| Rio Mira |
På vår väg mot byn Zambujeira do Mar, är det nära att vi kör rakt över en orm, som ringlar sig över vägen. Det är den längsta orm vi har sett, här i Portugal och vi uppskattar att den är ca 1 meter lång! Dock, är det inte rätt tillfälle att stanna för fotografering. Vi får fortsätta vår färd ut mot Atlanten.
Zambujeira do Mar är en liten turist-ort, med camping, caféer, barer och lite nyare bebyggelse; dock ej hotellbyggnader. Nu utspelar sig livet där på mycket låg nivå och gatorna, caféerna, barnerna står, i stort sett, tomma och öde. Väl nere vid stranden, blåser det mycket och sanden kommer vinande i luften, så här vill vi inte stanna för då kommer Homer att bli sand-blästrad. Nej, vi åker en liten bit till, mot fiskehamnen Porto das Barcas. Vi stannar på vägen dit och får en underbar utsikt över fiskehamnen och de stupande klipporna ner mot Atlanten. Här blir det fint att stanna och avnjuta en mycket sen eftermiddagslunch!
 |
| Fiskehamnen Porto das Barcas ligger långt där nere! |
Efter avslutad eftermiddagslunch är det dags att fara vidare mot hemmet igen. Vi landar in på boplatsen vid 17-tiden och där väntar goda vännen Sandra med en nybakad, engelsk ”pudding”, doft av vanilj och maräng. Det blir mums som efterrätt ikväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar