180331 Påskafton Silves

Vi börjar dagen med att önska våra barn och barnbarn Glad Påsk! Vi har redan bestämt att ha en hemmadag och återhämta oss från gårdagens äventyr. Vädret verkar bli varmt, soligt och fint så det känns bra att kunna njuta hemmavid.

På förmiddagen går vi en lång Silvespromenad med Errol. Det blir som vanligt Rio Arade-rundan. Det är mycket människor ute i det fina påskvädret, mestadels lediga portugiser men också en del turister. På hemvägen passerar vi Errols fontänbad och vi undrar just om han tänker påtala behov av ett dopp? Jajamensan, han styr raka spåret mot vattnet och tvekar inte en sekund innan han hoppar i! En portugisisk, yngre man kan inte låta bli att prata med Errol i badet och även sedan han kommit upp; men då bjuder Errol också på ett riktigt vått ”päls-rusk”, mannen skrattar bara, som tur är!

Errols badbassäng, utan badhunden

Vi är lagom hemma till vår sen-lunch, som självklart blir ute i solen. Björn plockade några, vackert påskgula Akacior på morgonpromenaden och dessa pryder nu vårt Homer-bord!

Errols kvällspromenad byts ut mot en träningsmatch med de påskgula tennisbollarna. Errol är överlycklig och han sliter hårt, i sitt jagande efter bollarna. Men självklart, får han strosa runt en stund efter avslutad match för läsning och kissning.

Vi sitter kvar ute vid Homersidan, i kvällssolen, med varsitt glas rött vin ända tills solen försvinner och det börjar bli svalt. En mycket god Påskafton!

180330 Långfredag Silves – Paderne – Silves

Idag är vi mogna för en utflykt igen och eftersom det ska blåsa hårt idag, bestämmer vi oss för att skippa kusten. Vi åker istället till Paderne Castell, ett par mil från Silves. Där har vi varit tidigare och vet att omgivningarna har vackra vandringsleder.

De sista 3 km av vägen till Castellet är en smal och gropig grusväg. Precis där grusvägen börjar åker vi förbi en liten, gratis ställplats, där många franska husbilar står parkerade. Vi  åker dock ett par km på grusvägen, innan vi parkerar Homer under A2-bron, för att gå den sista, branta kilometern upp till Castellet.

Castelo de Paderne, är byggt av morerna på 1200-talet. Murarna är gjorda av ”taipa”, som är en blandning av lera och sandsten. Castellet är bland de äldsta på hela Iberiska halvön, som är byggt av ”taipa”. Historien påstår att Castelo de Paderne är ett av de Castell som finns avbildade på den portugisiska flaggan; kanske bara en skröna?

Castellet ligger mycket högt upp och har en vidsträck utsikt över omgivningarna. Nedanför rinner Quarteira-floden och över den finns en gammal romarbro byggd.

Vi går runt Castellets murar och följer vandringsleden ner till Quarteira-floden och romarbron. Errol skyndar sig att genast ta ett dopp i floden; han tycker det är varmt! Vi har nu övat med Errol, för att få honom att förstå ordet ”bakom”; vi vill alltså att han ska gå bakom den av oss, som går först på vandringsleden. Idag märker vi att han lärt in ordet och håller sig på plats vid kommandot ”bakom”; annars rusar han på framåt och får möjlighet till alltför många, egna initiativ!

Det är en mycket rik flora, utmed hela vandringsleden. Vi ser mängder med orkidéer, cistrosor, lökväxter och andra, ännu icke artbestämda blommor. Vi njuter av den vackra floran, i fulla drag. Vi är så glada över detta, eftersom det är fågelfattigt även på denna vandring. Vi ser endast en Forsärla, som står vippande på en sten i floden.

Utmed halva vandringen, stannar vi och rastar, med varsin stor, god apelsin; samtidigt som vi bläddrar i vår bok Medelhavsfloran.

Sen är vi mogna att fortsätta vår vandring. Tyvärr inser vi alldeles för sent, att vi hamnat på fel sida av floden och måste komma över den någonstans för att nå vår Homer! Åh nej; vi får helt enkelt försöka att ta oss över via motorvägsbron! Läskigt! Hoppas inte polisen kommer nu! Turligt nog är det inte så lång sträcka som vi ska gå. Efter bron måste vi ta oss över ett högt stängsel, för att kunna komma ner till Homer, under bron. Vi får förkasta många olika försök att komma över stängslet, innan vi inser att vi får försöka att lyfta över Errol (34 kg). Det är väl tur att han är coola killen; han förlitar sig lugnt och tryggt på att vi hjälper honom, när Björn lyfter upp honom över stängslet och Eva tar emot honom, på andra sidan! Skönt; äntligen är det äventyret över och vi kan återförenas med Homer, för att glida hem till boplatsen igen.

Vi stannar på vägen och köper apelsiner för 8 kr/kilot; de är så stora, saftiga och så smakrika! ”Ja, det är de finaste apelsinerna i hela världen”, säger apelsinmannen! Vi är benägna att tro honom!

Det är redan sen eftermiddag, när vi kommer hem och nu är vi trötta, men mycket nöjda med dagen!

180329 Skärtorsdag Silves

Vi bestämmer oss för en hemmadag i Silves för med växlande molnighet och 16 grader varmt, kan vi gå långpromenader med Errol häromkring; helt ok!

Vi artbestämde orkidéen, som vi såg igår; Orchis Italica, eller ”The naked man”; vilket verkligen stämmer för om man tittar noga på själva blomman så finns alla kroppsdelar med! Det är tydligen den allra vanligaste orkidéen runt Medelhavet.

När Errol och Eva går ut på förmiddagspromenaden träffar vi genast på Aya och hennes husse. Först blir det en kort stunds lek, men ganska snart övergår paret till att gå sida vid sida och äta gräs, för att sedan uträtta sina behov. Eva frågar hur Aya stavar sitt namn och det visar sig att hon inte alls heter som vår segelbåt, Aya! Hon heter faktiskt Arya, efter en av huvudrollerna i Game of Thrones (mattes stora idol).

Arya och Errol

Errol och Eva går sedan vidare på sin promenad, upp över den lilla byn Monte Branco. Precis som tidigare år, sitter den gamla hanhunden mitt på huvudgatan och vaktar sin sträcka av byn. Eva är dock utrustad med ”hundpinne”, så han vågar sig aldrig ända fram. Exakt där hans revir tar slut, tvärvänder han och går hemåt igen!

Utsikt från Monte Brancos huvudgata

Vi går över Castellet tillbaka och här är det full fart med turister. Alla barer och restauranger har öppnat igen och trängseln är stor för att komma fram bland alla bilar, träningscyklister och promenerande turister.

Vi sitter faktiskt ute en stund på eftermiddagen idag också; solen värmer oss gott så vi äter fruktsallad och njuter någon timme. Errol har skaffat sig en nya vänner; våra grannar fransmän, som vi träffat på här många gånger tidigare, har länge försökt få kontakt med Errol, men de har inte lyckats. Till slut berättar de att deras hund nyligen fått avlivas, men de älskar hundar; ”får vi ge honom några hundgodisar”, undrar de. Javisst; vilket nu innebär att varje gång vi går förbi deras husbil skyndar de sig att hämta Errolgodis och mata i honom. Härliga vänner, tänker Errol!

Kvällspromenaden blir utmed Rio Arade och vi går också in på Continente, för att se om de har något litet rivjärn som vi kan köpa. Vi har nämligen köpt en stor, fin, färsk ingefärsrot, men saknar rivjärn. Jodå problemet löses genom att köpa en ”ostrivare”. Nu får vi gå hem och prova att riva ingefära till kvällsmaten!

180328  Dymmelonsdag Silves – Sitio das Fontes, Estombar – Silves

Vi startar dagen med att chat-gratulera Folke, som fyller 1 år idag! Sedan gör vi oss redo för en utflykt till Sitio das Fontes, Estombar.

Det är bara ca 8 km till resmålet, vilket känns skönt, eftersom det är en mycket varm dag, ca 25 grader. Sitio das Fontes är en kommunal naturpark; ett populärt utflyktsmål för picnic, fysisk träning eller att vandra på strövstigarna. Ursprunget för källorna finns redan från antiken och det finns fortfarande möjlighet att ta sig ett dopp i det helt klara vattnet, helt nära en av källorna; vilket vi också ser en äldre dam göra idag!

Vi väljer dock att vandra på den strövstigen, som för oss utmed en förgrening av Rio Arade, ut till själva floden. Det blir oerhört varmt för Errol, som bara måste få ta sig ett dopp, så fort som möjligt, för att kunna stå ut med den här vandringen! Sen kan vi vandra vidare.

Vi hoppas såklart på att få se mycket fågelarter i detta fina område, men nej, det är mycket fågelfattigt här också. Vi ser enstaka vadare, Enkelbeckasin och Drillsnäppa, men den enda arten som egentligen sticker ut är en Brun Kärrhökshona, som svävar över vassarna.

Varje gång som Björn passerar de stora Mastixbuskarna, står det som ett gult moln av pollen bakom honom; Eva som går bakom honom, passerar sedan nysande genom molnen. Det är så mycket pollen! Mastixbusken är en gammal medicinalväxt. Genom att rista i dess bark kunde man utvinna flytande harts. Den torkade hartsen användes sedan till att tugga på, för att ge rena tänder och frisk andedräkt, ända sedan 300 f.Kr. Vi ser även en stor grupp med orkidéer (ännu ej artbestämda), mot slutet av vår vandring.

Vi är så genomsvettiga när vi kommer tillbaka till Homer, så vi bestämmer oss för att detta får räcka som dagens utflykt. Vi skulle såklart kunna åka ner till närmsta strand för att svalka oss, men inser att det fina vädret, i kombination med påskledigheten, gör att det antagligen är välbefolkat på alla stränder. Nej, vi åker tillbaka till boplatsen och tar en sen-lunch under markisen samt en välbehövlig siesta. Vi är alla nöjda med dagens äventyr!

Vi får mail från våra portugisiska vänner Carla och Telémaco, som rekommenderar oss en resrutt, tillbaka till Castro Verde; Castro Marim – Alcoutim – Mértola – Castro Verde. Det är ju också exakt den vägen vi redan har tänkt oss!

Ikväll kan vi åter sitta ute vid Homer-sidan och njuta av den goda solen, ända till halv åtta. Vi lyssnar också hela tiden på ”vår” Koltrast, som envist sjunger ”Fi, Fi, Figaro, Figaro”, i trädet intill vår boplats. Han är helt underbar!

180327 Tisdag Silves

Idag blir det en riktigt varm och skön dag. Vi beslutar att ha en hemmadag; det blev ju onekligen ganska mycket bilåkande under gårdagen!

Efter handtvättande av kläder, tar Eva och Errol en lång promenad, runtom Silves och vi håller oss i skuggan, så mycket som det går. Björn stannar hemma och läser sin Håkan Nesser-bok.

Vi upplever att vi ser så otroligt mycket färre fågelarter i år, jämfört med förra året, vid samma tidpunkt. Därför bestämmer Eva sig för att räkna antal fågelarter under förmiddagspromenaden; det blir totalt 15 stycken. Den enda som sticker ut är hela familjen Helena-astrild, som låter sig fint beskådas. Det är ungefär hälften så många arter, som en Rio Arade-promenad gav förra året!

Vi går utmed Rio Arade; det är högvatten nu och då ser vi att turistbåtarna är igång och kommer lastade med middagsgäster till restaurangerna nära floden. Ja, idag är ju en perfekt dag för en båttur. Vi har 25 grader i solen och inte mycket till vind.

Vi slinker in på Turistinformationen också, för att se om det finns någon ny information till oss. Nej, det mesta verkar vi redan ha funnit på internet. Eva frågar dock ”turistdamen” om Sitio das Fontes, Estombar, är ett tillrättalagt parkområd eller om det finns strövstigar och möjlighet till fågelskådning där. Det är absolut värt ett besök för människor som är intresserade av flora och fauna, svarar hon. Där finns närheten till Rio Arade och även saltlaguner. Ja, vi får nog göra ett besök där ändå!

På sista delen av hemvägen, passerar vi Praca Al´Muthamid, med de vackra statyerna i fontänerna. Errrol tvärstannar och stirrar på mej; ”kan jag få ta mej ett dopp?” frågar han! Aha, han kommer alltså, så väl ihåg sina bad där, från tidigare Silvesvistelser! Självklart får Errol bada; han hoppar i utan att tveka och vill sedan inte alls komma upp igen! Eva får vacker vänta tills herr Errol är färdigsvalkad! Det ser antagligen lite roligt ut, för det är flera turister, som fotar honom med sina mobiler.

Till slut anser sig Errol vara sval nog för att strosa hemåt igen. Nu är det dags att fälla ut markisen och njuta av sen-lunchen i Homerskuggan. Björn går sedan och köper de allra godaste jordgubbarna, till efterrätt; mumsigt värre!

Ja, det är bara att fortsätta njuta av högsommarvärmen, resten av eftermiddagen; vilket även Errol gör; inomhus. Vi tar bara en mycket kort kvällspromenad med Errol, för det är så varmt, tycker han! Vi sitter kvar ute, med varsin sval öl och bara njuter av den ljumma kvällen, ända till halv åtta, då solen försvinner. Åh, det är ju så här vi vill ha det!

180326 Måndag Silves – Cabana Velhasa – Silves

Idag vet vi att vädret blir soligt och fint, så det är perfekt utflyktsväder för oss! Som vanligt är vi sugna på fågelskådning och letar lite på internet efter något bra ställe. Vi vill gärna åka västerut och hittar då Vale Santo, nära Vila do Bispho; ett mycket bra område för skådning av stäppfåglar. Vi ställer GPS:en enligt koordinaterna och brummar iväg.

Efter en timmes körning, närmar vi oss målet, men aj då GPS:en vill leda in oss på en smal och dålig, liten grusväg i 6 kilometer. Neej, det är helt otänkbart! Vi ger upp det målet och vänder om; vi får åka ner till kusten istället.

Först stannar vi och handlar i Vila do Bispho. Vi imponeras av en ”hemmabyggd”, finurlig, fransk husbil och vi kan inte låta bli att fota den, där den står på parkeringen utanför affären.

Nu är vi redo för ett stopp vid kusten! Vi svänger ner vid första, bästa praia; Zavial. Åh nej, ett typiskt, superpopulärt surfarställe; här är parkering och väg smockfulla med bilar och surfbrädor! Vi  vänder om igen!

Nästa försök blir Cabana Velhasa, strax innan Lagos. Det är en mycket vacker plats, med en stenig strand och branta omgivningar. Vi går en liten promenad och njuter av vyerna. Vi kan se ända bort till Sagres och kan även ana fortet.

Nere vid den steniga stranden ligger också en restaurang och den verkar mycket populär bland portugiserna, av bilarna på parkeringen, att döma. Men, vi går hem till Homer och äter några smörgåsar, för nu är vi jättehungriga!

Sedan glider vi sakta tillbaka till Silves igen. Ingen fågelskådning idag heller; det är tur att vi kan fokusera på floran också, för nu blommar det överallt där vi går och vi lär oss nya arter varje dag. Det är nästan lika roligt som fågelskådning.

Det är sen eftermiddag när vi kommer tillbaka till boplatsen. Errol får sin Rio Arade-promenad och idag ser vi faktiskt två stycken Vadare, som vi inte kan artbestämma utan kikare och fågelbok. Men, lite glada blir vi!

Vi sitter ute i solen ända till klockan sju, och slår i vår Medelhavsflora för att identifiera dagens blommor, i kombination med en sval öl. Det är njutsamt!

180325 Söndag Silves

Det har varit kraftiga regnskurar under natten, men i övrigt lovar väderprognosen växlande molnighet resten av dagen och ca 17 grader varmt. Vi bestämmer ändå att ha en lugn hemmadag i Silves. Eva tänker också passa på att tvätta under förmiddagen.

Direkt efter frukost, knackar det på Homerdörren och där står våra granna engelsmän för att säga farväl. De har för avsikt att åka till Armacao de Pera, där de har sin favorit-fiskrestaurang; för att sedan fara vidare mot Falecia och sedan utmed Guadiana-floden uppåt. De berättar också att det har öppnat ytterligare en ställplats i Alcoutim, nära kyrkan. Det kan vara bra för oss att veta.

Efter Evas färdigtvättande tar vi ett par timmars strosande, runt i Silves. Vi går först upp till Kastellet, där det är riktigt mycket turister idag.

Vi fortsätter sedan, den mycket branta gatan nedför till torget Largo dos Mártires da Pátria, som är så fint och känns så genuint.

Självklart fortsätter vi sedan till Rio Arade, för att se om där finns några fåglar idag. Nej, vi fattar inte att det är så otroligt lite fåglar utmed floden. Vi saknar våra Helena-astrilder, Hägrar, Kungsfiskare och Vadare! Var är dom?

Sakta går vi hemåt igen och äter vår sen-lunch, ute i solen, vid Homer-sidan. Errol föredrar, som vanligt, att ligga inne och sova. Björn fortsätter att sitta kvar ute i solen, för att läsa sin bok. Det är skönt!

Errols kvällspromenad blir verkligen en överraskning! Direkt när vi kommer ut från vår boplats, ser vi Aya, som leker med två andra hundar. De får genast syn på oss och ropar att Errol ska komma och leka; Aya rusar så klart och möter honom! Förutom Ayas husse och matte är det också ett ungt portugisiskt par där, som har de två unghundarna (en tik och en hanhund). Oj, oj, oj, vad dessa fyra hundar leker! Errol, gamle man (strax 8 år) far som en furie runt med ungdomarna. De jagar varandra och de brottas; Errols mungipor blir så slickade, så slickade. Efter en dryg halvtimmes rushande, är alla fyra hundarna helt slut och tungorna hänger så långa på dem. ”Até amanha” (ses imorgon), säger vi alla till varandra, när leken får vara slut och vi går åt våra olika håll! Vilken toppen-avslutning på dagen!

180324 Lördag Silves – Alte – Silves

Idag är det perfekt väder för en stadsutflykt; det är lite blåsigt och växlande molnighet, ca 16 grader varmt. Vi bestämmer oss för att åka till den gamla, fina staden Alte, ett par mil från Silves.

Vi parkerar Homer vid kyrkogården; perfekt avstånd för att promenera runt den lilla staden. Här är det vanligt att husbilar parkerar över natt, men idag är det gott om plats. På väg in till Altes lilla centrum passerar vi den pyttelilla saluhallen. Björn går genast in och köper 1 kilo oliver, 1 kilo apelsiner och en stor, färsk ingefärsrot = 40 kronor; såå fina produkter!

Det är väldigt lite turister i Alte idag; gatorna är nästan helt tomma! Vi strosar sakta vidare och stannar sedan till vid det gamla kapellet Saint Louis, byggt i början av 1500-talet. Det var Altes sjätte Lord, som lät bygga kapellet på den plats där man fanns hans lille son, oskadd, i full lek med två björnar. Helgonet Saint Louis, blev därefter djurens beskyddare och åberopades sedan alltid när djuren blev sjuka.

 Kapellet är redo för Palmsöndagen

Vi fortsätter sedan till Duarte Pacheco, en plats med källor, där kvinnorna tvättade kläder eller bara hämtade färskt vatten. Här finns också ett monument rest till minne av poeten Candido Guerreiro och utmed muren finns det paneler av kakel där hans sonetter finns att läsa. Vi stannar där en stund och njuter i solen, med varsin nyinköpt apelsin.

Vi går sakta tillbaka till Homer och bestämmer oss för att åka ner till Barragem do Rio Arade, på hemvägen. Vi har åkt förbi vägskylten så många gånger, men ännu inte svängt ner där. Alltså provar vi idag, men vi åker inte ända fram idag heller. Vi känner oss osäkra på hur lång sträckan är, ner till barragemen och kanske blir vägen smalare? När vi har åkt långt nog, vänder vi på lämpligt ställe och fortsätter istället hem till vår boplats i Silves.

180323 Fredag Silves

Dagen börjar i alla fall bara med mulet väder, så Errol och Björn klarar sig fint utan något regn och tyvärr även utan någon Aya. Istället får de annan ”hund-upplevelse”. De träffar nämligen på en hel flock med hundar, fem stycken, som ligger och sover vid vägkanten och väcks upp av att Errol och Björn kommer. Hundarna är skygga, verkar bli rädda och springer sin väg, utan att ens skälla. Errol bryr sig inte ett dugg om det hela. Var det ett gäng herrelösa hundar, månntro?

Frampå förmiddagen börjar det allt regna ändå. Vi får ägna oss åt en stunds video-chatt med barn och barnbarn, innan Errol och Eva ändå måste gå ut. Det blir ganska blött, men vi tar en runda genom sta´n och sedan ner till Rio Arade. Vi ser inte en enda hund, men det är däremot mycket paraplyförsedda människor i farten.

Eftermiddagen ägnas åt att artbestämma våra fotade blommor. Det är ett digert arbete, med mycket slående i Medelhavsfloran samt jämförande med bilder och Wikipedia på internet. Säkrast är vi dock på orkidéernas namn.

Skönt nog upphör regnet under eftermiddagen och solen tittar fram igen. Vi går sedan en kvällspromenad uppåt Silves kullar och minsann, vem möter vi igen?; om inte monsieur Patrice med hustru Jeany! Vi pratas vid en stund, på vår ytterst knaggliga franska och skiljs sedan åt, för att fortsätta våra promenader åt olika håll.

Vi går hem till korsordslösning, ett glas rött vin och matlagning. Imorgon hoppas vi på uppehåll och  utflyktsväder igen!

180322 Torsdag Silves – Armacao de Pera – Silves

Vi har fått mail från Phil och Sandra, som fortfarande är i Torrox i Spanien. De verkar haft lite bättre väder där än i Portugal. Fidel har fått en uppvaktande kattdam, som är gravid, kanske söker hon en ny far till sina barn? Fidel är dock inte intresserad! Holländare Rob och Toss skickar mail och meddelar att de är hemma igen; lilla Sienna väntar på att få trimma in sin vårfrisyr, kylan till trots!

Idag är det strålande sol och inte mycket vind alls, så vi tycker det är dags för en dag på stranden som kombineras med fågelskådning. Vad kan lämpa sig bättre än Armacao de Pera, bara en kvarts bilfarande härifrån.

Errol blir som vanligt överlycklig när han får komma till stranden. Det är underbart att springa i vattenbrynet och även ta sig ett dopp, förstås. Han träffar på en storvuxen, labradorliknande dam, som han försöker bjuda upp till dans; men se det går inte alls! Det är som att försöka dansa med en soffa; hon kan inte ta ett danssteg utan blir bara sur! Synd, tänker Errol och tar en egen svängom!

Vi gör många, fina strandfynd idag; snäckor och en porös sten som är vackert formad. Björn hittar en hink, som han vill spara.

Vi ser inte mycket fågel idag heller! Vid våtmarken intill är det mestadels Skrattmåsar, Rörhönor och en Styltlöpare. Sedan går vi ut över ängsmarken, men nej inget spännande fågelliv ser vi till där heller. Däremot ser vi en orkidée och börjar att titta nedåt, på marken, istället för uppåt, i luften. Plötsligt hör vi någon ropa ”are you looking for orchids”? Ja, det är vi ju och mannen kommer då fram till oss. Han är portugis, men pratar bra engelska. Han är själv mycket intresserad av blommor och blir först lite förskräckt, när han ser att Björn bär på sin nyfunna hink! ”Ni tänker väl inte plocka orkidéerna” säger han. Nej då, vi lugnar honom med vår strandfyndsförklaring. Sedan tar han med oss på en promenad utöver ängarna, för att visa oss fler orkidéer, som är mycket ovanliga. Vi är tacksamma och glada för detta och har en trevlig stund tillsammans.

Ett par timmar senare är vi nöjda på vår vandring och på Errols badande, så vi går tillbaka till Homer och äter en smörgås, innan vi far hem till Silves igen.

Vi sätter oss ute i solen och njuter någon timme till, medan Errol går in och sover. Idag bekantar vi oss också med våra grannar, engelsmän. Vi berättar för varandra var vi varit osv.

Errols kvällspromenad blir utmed Rio Arade och det är så mycket ”flickdofter” att han sätter i alla fyra med jämna mellanrum, så promenaden tar sin tid. Vi möter också en liten Pudel, som är förlamad i sin bakdel, men har den fastspänd på en hjulaxel och Pudeln verkar helt van vid detta; far omkring i full fart tillsammans med sin husse.

Framåt 18-tiden är det dags att gå in i Homer och göra kväll. Nu får vi se om det tänker regna imorgon, som väderprognosen hotar oss med?

180321 Onsdag Silves

Errol har tur på sin morgonpromenad! Han träffar genast på sin flickvän Aya; det blir många rush- och lekstunder tillsammans. Lycka! Aya berättar att hon kanske inte kan träffa Errol imorgon, för hon går på hunddagis på torsdagarna, mellan 9-17 och sedan är hon helt slut. Bra att veta, tycker Errol!

Det verkar bli en strålande fin dag, med klarblå himmel och sol. Vi bestämmer oss för att göra vår vandring uppåt Silves berg och kullar idag istället. Vi brer några mackor och packar med apelsiner i vår ryggsäck. Kikare ska med förstås!

Innan vi går iväg på vår promenad kollar vi in webb-sidorna som Björn fick tips om från killen på Turistinformationen. Vi laddar ner en fin broschyr om fågelskådning i Portugal, från www.spea.pt  ett riktigt bra tips, för här får vi fågellokaler över hela Portugal; inklusive koordinater.

Nu är vi redo att gå iväg på vår vandring. Det bär uppåt och uppåt, med fantastiska vyer och utsikter från kullarnas höga toppar. Sedan går vi nedåt och nedåt, till floden. Tyvärr, är det hela tiden magert med fåglar. Vi ser Sammetshätta, Lärkor och Klippsvalor, som breder ut sin stjärt och visar fina fönster, men vi hoppades på så mycket mer!

När vi kommer ner till floden, är Errol riktigt varm och blir överlycklig över att få ta sig ett svalkande bad i vattnet. Han svalkar sig länge och vandrar fram och tillbaka i vattnet en lång stund, när han förstår att vi tänker stanna kvar här för lunch.

Grodkonserten, som låter i högan sky, när vi kommer till flodbädden, avstannar genast, men när de märker att vi avser att stanna kvar över tid, kan grodorna inte hålla sig längre, utan brister ut i sin höga konsert igen. När vi sitter där och njuter av grodkonsert och vår medhavda matsäck, störs plötsligt naturens lugn av ljudet från motorcyklar, som närmar sig. Jodå, det är två motorcykel-killar som kommer farande i speed över kullarna och river loss tvärs över floden;  de försvinner sedan snabbt över kullarna, vidare mot horisonten.

När vi njutit vår matsäck och lunch-vila, vandrar vi tillbaka uppåt igen; denna gång upp till den högt belägna kvarnen. Där stannar vi en stund och njuter av utsikten och varsin god apelsin.

Efter tre timmars vandrande går vi sakteliga nedför kullarna igen, tillbaka mot väntande Homer. Då får vi äntligen möta våra favoriter igen, Helena-astrilderna; som vi har saknat er!

När vi kommer hem är det fortfarande en god stund kvar av eftermiddagen. Vi slänger genast fram våra stolar och njuter av att äntligen få sitta i bara linne och shorts. Errol vill dock tillbringa resten av eftermiddagen inne i Homer och sova på sin madrass, vilket är helt ok. Vi överraskar honom dock, med en fotbollsmatch frampå tidig kväll. Sedan kan vi inte låta bli att suga ut det sista av denna eftermiddag med en gin och tonic, i våra stolar i kvällens sista solstrålar ända till klockan 18!

180320 Tisdag Silves

Idag vaknar vi till solsken, men det syns dock lite oroväckande, mörka moln i horisonten. Vi bestämmer oss ändå för att ta en promenad upp över Silves kullar och berg med kikare runt halsen och apelsiner i ryggsäcken.

De hotfulla molnen kommer snabbt närmare, så vi bestämmer oss för att invänta kommande väder i parken, intill vår boplats. Vi får under tiden en pratstund med de norrmän, som vi träffade förra året här i Silves. De är två par, som åter har övervintrat här i Silves men planerar nu för att åka hemåt igen i slutet av denna månad. Under tiden kommer dalmatinerflickan Aya med sin husse promenerandes! Aya känner igen Errol och oss; hon rusar fram till Errol och de börjar genast att leka och jaga varandra; sedan kommer Aya för att hälsa på oss också. Vi får en pratstund med husse, som berättar att Aya nu är två år; inte alls lika olydig eller stendöv, som hon var förra året, när vi träffades här. Vovvarna får en liten lekstund tillsammans, men så börjar de stygga molnen att tömma sig på sitt innehåll. Aya får gå hem och vi reviderar vår promenadplanering.

Errol med flickvän

Vi går istället en stadspromenad i Silves, så vi har möjlighet att söka regnskydd, om vi behöver. Björn kikar in på Turistinformationen, får en liten broschyr och ett mycket långt samtal med information om några webb-sidor angående fågelskådning. Under tiden har de stygga molnen försvunnit och vi kan strosa vidare i sol ett par timmar.

Vi slår oss ner på en bänk och njuter av våra apelsiner, innan vi går ner till Rio Arade för eventuell fågelskådning. Det är dock magert på fågelfronten. Floden har lågvatten nu, men vi ser inga vadare, utöver ett par Drillsnäppor. Ett par Forsärlor lyser gula i solen och några Rörsångare ”tramsar” på i vassen. Det är dock en mycket njutsam eftermiddag men när magen kurrar för högt får vi dra oss hemåt till Homer för en sen-lunch.

Istället för fåglar får vi skåda de invirkade träden utmed Rio Arade

Errol och Eva går en härlig kvällspromenad i solsken. Vi går över Rio Arade och högt upp på andra sidan av floden, där vi får en fantastisk utsikt över Silves, innan vi går ner till Rio Arade igen och följer den tillbaka till den gamla romarbron. När vi går hemåt hör Eva att någon på håll ropar ”bon jour” gång på gång och vinkar för fullt! Det visar sig vara våra franska vänner, Patrice och Jeany, som vi träffat många gånger vid våra Silvesvistelser. På mycket knackig franska kan Eva förklara att vi kom till Silves igår och att vi varit i Castro Verde sedan oktober. Patrice berättar att de står på ställplatsen som ligger helt intill Rio Arade. ”Ni måste komma och hälsa på oss”, säger de, innan vi skiljs! Ja, vi får väl ta med oss vår I-pad så vi kan använda Google översätt vid vår konversation, om det ska bli något besök!

Underbara Silves-vyn

180319 Måndag Castro Verde – Silves

Jadå, vi håller fast vid vår plan; att lämna Castro Verde ett tag, för att åka till Algarve-kusten. Vi packar ihop våra saker och säger hej då till våra grannar; men vi kommer såklart tillbaka snart igen.

Vi får tillåtelse av reception att ha kvar våra cyklar, inlåsta i deras förvaringsrum. Bra, så slipper vi besväret att lasta dem på Homer. Antonio och Nancy vill flytta sin husvagn till vår plats, så vi hjälper till att flytta dit lite av deras saker, för att markera att platsen är upptagen. Sedan knackar vi på hos Carla och lämnar tillbaka filmerna som vi lånat. ”Ni måste komma tillbaka hit snart, för vi har ju inte gjort alla våra utflykter tillsammans än”, säger Carla. Så får Björn en kram av Carla, för idag firas Fars Dag i Portugal och så är vi då till slut resklara!

Vi beslutar att sätta kurs mot Galé, en ställplats nära havet, mellan Albufeira och Armacao de Pera. När vi kommer fram, känner vi genast igen oss. Vi har varit där förra året och kollat läget. Nej, det är inte på en sådan ställplats vi vill stå. Själva orten känns alldeles för typiskt turistig för oss. Vi minns då att vårt nästa mål; Falecia; är precis likadan; den ingick ju också i förra årets ställplats-inventering. Jamen, då är ju målet självklart; vi åker till Parque do Castelo i Silves!

Castellet i Silves

Sagt och gjort; vid 13-tiden landar vi på ställplatsen, där Anna står klar att ta emot oss. ”Välkomna! Var har ni varit så länge? säger Anna.  Det är många husbilister, som har tröttnat på det tråkiga vädret och redan börjat resa hemåt. De har haft rena rama simbassängen längst ner på ställplatsen, berättar Anna. Vi boar in oss på vår plats och Errol vill genast ut på en promenad. Vi hinner inte särskilt långt innan det kommer en rejäl regnskur; ganska så blöta kommer vi tillbaka till Homer. Men, dock känns det inte lika ruskigt som i Castro Verde; det är faktiskt ett par grader varmare här!

Kvällspromenaden blir dock mycket trevligare. Med hotande, mörka moln runtomkring oss, bestämmer vi oss för att gå en sväng genom gågatorna och sedan ner till Rio Arade. Molnen håller sig hela tiden på avstånd och vi får vandra i sol. Det känns underbart! På hemvägen slinker Björn in på en liten livsmedelsaffär och köper det goda Pias-vinet och några avokados. Errol är hur nöjd som helst med promenaden, för oj vad goda ”flick-dofter” han super in; nosen är alldeles vitlöddrig. Någon fågelskådning blir det inte tal om; floden har högvatten och vi ser endast Storkarna som har fullt upp med bobygge och parning. Nöjda med dagen går vi hem till Homer för att laga kvällsmat.

180318 Söndag Castro Verde

Det är lite, lite småregnigt på morgonen, men sedan förefaller det bli uppehåll och vi får t o m se solen under korta stunder. Alla grannar kommer ut ur sina bobilar, för att få andas lite luft igen; alla är glada över att regnet har upphört. Toaletterna ska tömmas och vattentankarna ska fyllas på; alla är i fullt arbete!

Grannar holländare, med hunden Bobby, förevisar Bobbys regncape och försöker även få Errol att prova den; ”nej”, säger Errol, ”min päls är de bästa regnkläderna”! Så Bobby kläs i regncapen och får istället visa Errol hur bra den är. Errol är dock inte det minsta imponerad!

Idag kan vi ta en lång, torr förmiddagspromenad med Errol. Nere vid marknadsplatsen får vi se ett träd, med hela stammen full av vackert, röda Eldbaggar. Vi stannar en stund och beundrar deras lysande färg.

Eldbaggar

På marknadsplatsen kommer även ”fröken grey-hound” i tätt följe av en ny kavaljer, en mycket uppvaktande labradormodell. Hon har fortfarande fullt sjå att försvara sin dyrbara bakdel och stannar med jämna mellanrum för att skälla ut sin trogne kavaljer. Han fortsätter dock, envetet sitt uppvaktande! Det här en mycket intressant scen, tycker Errol!

"fröken grey-hound" med sin labrador-kavaljer

Efter promenaden är det solsken en lång stund, så Errol kan ligga ute medan Eva hinner städa av Homer. Solskenet inbjuder såklart till lite mer grannprat också. Holländske Jacob, tyckte vädret var så bedrövligt igår, att han faktiskt övervägde att resa hemåt redan nu. Men, när han tittade på väderleken hemma i Holland, såg han att det var -7 grader och snöstorm, vilket genast fick honom att ändra uppfattning och idag var han helt övertygad om att vädret ändå inte är så dumt i Castro Verde!

Vår kvällspromenad blir faktiskt i solsken och då kan vi njuta av hela allén med gamla, blommande mandelträd, mittemot Bombeiros.

På kvällen tittar vi på väderprognosen och ser att det verkar bli regnskurar imorgon. Ska vi aldrig kunna komma iväg till Évora och de andra städerna vi vill se? Nej, helt resolut ändrar vi våra resplaner och tar sikte på Algarve-kusten istället. Prognosen visar inget regn där på hela veckan, så vår nordliga färdrutt får ligga på is ett tag till!

180317 Lördag Castro Verde

Jadå, så är vi inregnade och inblåsta igen. Regnet piskar på fönstren och Homer gungar och ruskar i vindstötarna.

Det får bli en innedag, förutom ruskiga Errolpromenader, som förstås är nödvändiga. Dagen kan alltid ägnas åt att läsa. Vi kan också försöka oss på att identifiera blommorna, som vi fotade igår, vid Castro da Cola. Eva har också en plan på att köra en tvättmaskin och sedan torktumla. Det borde väl knappast vara någon tvättkö idag!

Våra foton på blommorna visar sig inte vara av bästa kvalitet. Det blir endast en bestämning, med hjälp av både floran och internet; nämligen en Kritsuga.

De tidigare regndagarna, har vi sagt att det är åtminstone regnskurar och det är ju varmt ute; men nu håller den trösten inte längre! Idag är det dagsregn och det är bara 12 grader varmt ute! Errols förmiddagspromenad måste dock ske. Vi blir tämligen blöta och Errol har ingenting att läsa. Allt läsvärt utraderas av regnet och inte en hund finns i sikte. Trist, tycker både Errol och Eva.

Tvättstugan är dock ledig, så Eva rullar igång en maskin. Våra grannar håller sig inomhus och vill såklart inte sticka ut näsan, mer än nödvändigt.

Eftermiddagspromenaden med Errol, blir om möjligt ännu blötare. Vi vadar fram i trottoarernas floder. Errol kan gå lös hela promenaden, för det finns inte en levande själ ute och därmed är han ganska nöjd med promenaden.

Resten av dagen ägnas åt spel, korsordslösning och matlagning. Nu måtte det väl snart ha regnat färdigt!

180316 Fredag Castro Verde – Castro da Cola – Castro Verde

Väderprognosen säger regnskurar på förmiddagen, men sedan inget regn, förrän morgondagens kraftiga oväder. Alltså skyndar vi oss att åka på utflykt. Idag väljer vi att vara riktigt ur-historiska och åker till det arkeologiska området Cola, utanför Orique.

Under bilfärden mot Castro da Cola dyker det upp en Svartvingad Glada och ger oss en flyguppvisning över vägen. Tjusigt!

Det är faktiskt inga problem alls att åka med Homer fram till Castro da Cola. Vägen är bred och asfalterad. Vi parkerar Homer och går in i receptionen, som är öppen alla förmiddagar. Där arbetar en portugisisk dam, som tyvärr bara pratar några ord engelska. Hon ger oss dock en fin broschyr (på engelska) över området och tar oss sedan med på en guidad tur. Det är inte så lätt att förstå henne, men med en svada på portugisiska, som blandas med enstaka engelska ord och fingerpekningar i vår broschyr, så går det ändå riktigt fint!

Området, ca 15 km² runtom Castro da Cola, innehåller 30 olika utgrävningar, från olika tidsåldrar, alltifrån yngre stenåldern till medeltiden. Området har alltså varit permanent bebott under hela denna tid och erbjudit gynnsamma förhållanden för djurhållning, jakt och fiske.

Namnet Castro da Cola, kommer från det arabiska ordet för fästning; Al-calá. De flesta delarna av fästningen härstammar från den moriska tiden. Först möts man av själva försvarsanläggningen och sedan kommer man in i själva bostadsområdet, med rester efter brunnar, ugnar m m. Här fanns också förråd, små affärer, verkstäder och ett litet torg. Från fästningens murar får man en fantastisk utsikt över floden Mira och dess omgivningar.

Guidningen avslutas med en visning av kyrkan, Nossa Senhora da Cola. Dock får vi endast kika in genom nyckelhålet på kyrkporten, eftersom kyrkan hålls låst.

Nossa Senhora da Cola

Vi är mycket tacksamma för hennes fantastiska guidning och går nöjda tillbaka till Homer för att avsluta vår utflykt med varsin god apelsin. Så far vi tillbaka till vårt boställe i Castro Verde igen.