Idag är vi mogna för en utflykt igen och eftersom det ska blåsa hårt idag, bestämmer vi oss för att skippa kusten. Vi åker istället till Paderne Castell, ett par mil från Silves. Där har vi varit tidigare och vet att omgivningarna har vackra vandringsleder.
De sista 3 km av vägen till Castellet är en smal och gropig grusväg. Precis där grusvägen börjar åker vi förbi en liten, gratis ställplats, där många franska husbilar står parkerade. Vi åker dock ett par km på grusvägen, innan vi parkerar Homer under A2-bron, för att gå den sista, branta kilometern upp till Castellet.
Castelo de Paderne, är byggt av morerna på 1200-talet. Murarna är gjorda av ”taipa”, som är en blandning av lera och sandsten. Castellet är bland de äldsta på hela Iberiska halvön, som är byggt av ”taipa”. Historien påstår att Castelo de Paderne är ett av de Castell som finns avbildade på den portugisiska flaggan; kanske bara en skröna?
Castellet ligger mycket högt upp och har en vidsträck utsikt över omgivningarna. Nedanför rinner Quarteira-floden och över den finns en gammal romarbro byggd.
Vi går runt Castellets murar och följer vandringsleden ner till Quarteira-floden och romarbron. Errol skyndar sig att genast ta ett dopp i floden; han tycker det är varmt! Vi har nu övat med Errol, för att få honom att förstå ordet ”bakom”; vi vill alltså att han ska gå bakom den av oss, som går först på vandringsleden. Idag märker vi att han lärt in ordet och håller sig på plats vid kommandot ”bakom”; annars rusar han på framåt och får möjlighet till alltför många, egna initiativ!
Det är en mycket rik flora, utmed hela vandringsleden. Vi ser mängder med orkidéer, cistrosor, lökväxter och andra, ännu icke artbestämda blommor. Vi njuter av den vackra floran, i fulla drag. Vi är så glada över detta, eftersom det är fågelfattigt även på denna vandring. Vi ser endast en Forsärla, som står vippande på en sten i floden.
Utmed halva vandringen, stannar vi och rastar, med varsin stor, god apelsin; samtidigt som vi bläddrar i vår bok Medelhavsfloran.
Sen är vi mogna att fortsätta vår vandring. Tyvärr inser vi alldeles för sent, att vi hamnat på fel sida av floden och måste komma över den någonstans för att nå vår Homer! Åh nej; vi får helt enkelt försöka att ta oss över via motorvägsbron! Läskigt! Hoppas inte polisen kommer nu! Turligt nog är det inte så lång sträcka som vi ska gå. Efter bron måste vi ta oss över ett högt stängsel, för att kunna komma ner till Homer, under bron. Vi får förkasta många olika försök att komma över stängslet, innan vi inser att vi får försöka att lyfta över Errol (34 kg). Det är väl tur att han är coola killen; han förlitar sig lugnt och tryggt på att vi hjälper honom, när Björn lyfter upp honom över stängslet och Eva tar emot honom, på andra sidan! Skönt; äntligen är det äventyret över och vi kan återförenas med Homer, för att glida hem till boplatsen igen.
Vi stannar på vägen och köper apelsiner för 8 kr/kilot; de är så stora, saftiga och så smakrika! ”Ja, det är de finaste apelsinerna i hela världen”, säger apelsinmannen! Vi är benägna att tro honom!
Det är redan sen eftermiddag, när vi kommer hem och nu är vi trötta, men mycket nöjda med dagen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar