söndag 25 mars 2018

180325 Söndag Silves

Det har varit kraftiga regnskurar under natten, men i övrigt lovar väderprognosen växlande molnighet resten av dagen och ca 17 grader varmt. Vi bestämmer ändå att ha en lugn hemmadag i Silves. Eva tänker också passa på att tvätta under förmiddagen.

Direkt efter frukost, knackar det på Homerdörren och där står våra granna engelsmän för att säga farväl. De har för avsikt att åka till Armacao de Pera, där de har sin favorit-fiskrestaurang; för att sedan fara vidare mot Falecia och sedan utmed Guadiana-floden uppåt. De berättar också att det har öppnat ytterligare en ställplats i Alcoutim, nära kyrkan. Det kan vara bra för oss att veta.

Efter Evas färdigtvättande tar vi ett par timmars strosande, runt i Silves. Vi går först upp till Kastellet, där det är riktigt mycket turister idag.


Vi fortsätter sedan, den mycket branta gatan nedför till torget Largo dos Mártires da Pátria, som är så fint och känns så genuint.



Självklart fortsätter vi sedan till Rio Arade, för att se om där finns några fåglar idag. Nej, vi fattar inte att det är så otroligt lite fåglar utmed floden. Vi saknar våra Helena-astrilder, Hägrar, Kungsfiskare och Vadare! Var är dom?

Sakta går vi hemåt igen och äter vår sen-lunch, ute i solen, vid Homer-sidan. Errol föredrar, som vanligt, att ligga inne och sova. Björn fortsätter att sitta kvar ute i solen, för att läsa sin bok. Det är skönt!

Errols kvällspromenad blir verkligen en överraskning! Direkt när vi kommer ut från vår boplats, ser vi Aya, som leker med två andra hundar. De får genast syn på oss och ropar att Errol ska komma och leka; Aya rusar så klart och möter honom! Förutom Ayas husse och matte är det också ett ungt portugisiskt par där, som har de två unghundarna (en tik och en hanhund). Oj, oj, oj, vad dessa fyra hundar leker! Errol, gamle man (strax 8 år) far som en furie runt med ungdomarna. De jagar varandra och de brottas; Errols mungipor blir så slickade, så slickade. Efter en dryg halvtimmes rushande, är alla fyra hundarna helt slut och tungorna hänger så långa på dem. ”Até amanha” (ses imorgon), säger vi alla till varandra, när leken får vara slut och vi går åt våra olika håll! Vilken toppen-avslutning på dagen!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar