180319 Måndag Castro Verde – Silves

Jadå, vi håller fast vid vår plan; att lämna Castro Verde ett tag, för att åka till Algarve-kusten. Vi packar ihop våra saker och säger hej då till våra grannar; men vi kommer såklart tillbaka snart igen.

Vi får tillåtelse av reception att ha kvar våra cyklar, inlåsta i deras förvaringsrum. Bra, så slipper vi besväret att lasta dem på Homer. Antonio och Nancy vill flytta sin husvagn till vår plats, så vi hjälper till att flytta dit lite av deras saker, för att markera att platsen är upptagen. Sedan knackar vi på hos Carla och lämnar tillbaka filmerna som vi lånat. ”Ni måste komma tillbaka hit snart, för vi har ju inte gjort alla våra utflykter tillsammans än”, säger Carla. Så får Björn en kram av Carla, för idag firas Fars Dag i Portugal och så är vi då till slut resklara!

Vi beslutar att sätta kurs mot Galé, en ställplats nära havet, mellan Albufeira och Armacao de Pera. När vi kommer fram, känner vi genast igen oss. Vi har varit där förra året och kollat läget. Nej, det är inte på en sådan ställplats vi vill stå. Själva orten känns alldeles för typiskt turistig för oss. Vi minns då att vårt nästa mål; Falecia; är precis likadan; den ingick ju också i förra årets ställplats-inventering. Jamen, då är ju målet självklart; vi åker till Parque do Castelo i Silves!

Castellet i Silves

Sagt och gjort; vid 13-tiden landar vi på ställplatsen, där Anna står klar att ta emot oss. ”Välkomna! Var har ni varit så länge? säger Anna.  Det är många husbilister, som har tröttnat på det tråkiga vädret och redan börjat resa hemåt. De har haft rena rama simbassängen längst ner på ställplatsen, berättar Anna. Vi boar in oss på vår plats och Errol vill genast ut på en promenad. Vi hinner inte särskilt långt innan det kommer en rejäl regnskur; ganska så blöta kommer vi tillbaka till Homer. Men, dock känns det inte lika ruskigt som i Castro Verde; det är faktiskt ett par grader varmare här!

Kvällspromenaden blir dock mycket trevligare. Med hotande, mörka moln runtomkring oss, bestämmer vi oss för att gå en sväng genom gågatorna och sedan ner till Rio Arade. Molnen håller sig hela tiden på avstånd och vi får vandra i sol. Det känns underbart! På hemvägen slinker Björn in på en liten livsmedelsaffär och köper det goda Pias-vinet och några avokados. Errol är hur nöjd som helst med promenaden, för oj vad goda ”flick-dofter” han super in; nosen är alldeles vitlöddrig. Någon fågelskådning blir det inte tal om; floden har högvatten och vi ser endast Storkarna som har fullt upp med bobygge och parning. Nöjda med dagen går vi hem till Homer för att laga kvällsmat.