180320 Tisdag Silves

Idag vaknar vi till solsken, men det syns dock lite oroväckande, mörka moln i horisonten. Vi bestämmer oss ändå för att ta en promenad upp över Silves kullar och berg med kikare runt halsen och apelsiner i ryggsäcken.

De hotfulla molnen kommer snabbt närmare, så vi bestämmer oss för att invänta kommande väder i parken, intill vår boplats. Vi får under tiden en pratstund med de norrmän, som vi träffade förra året här i Silves. De är två par, som åter har övervintrat här i Silves men planerar nu för att åka hemåt igen i slutet av denna månad. Under tiden kommer dalmatinerflickan Aya med sin husse promenerandes! Aya känner igen Errol och oss; hon rusar fram till Errol och de börjar genast att leka och jaga varandra; sedan kommer Aya för att hälsa på oss också. Vi får en pratstund med husse, som berättar att Aya nu är två år; inte alls lika olydig eller stendöv, som hon var förra året, när vi träffades här. Vovvarna får en liten lekstund tillsammans, men så börjar de stygga molnen att tömma sig på sitt innehåll. Aya får gå hem och vi reviderar vår promenadplanering.

Errol med flickvän

Vi går istället en stadspromenad i Silves, så vi har möjlighet att söka regnskydd, om vi behöver. Björn kikar in på Turistinformationen, får en liten broschyr och ett mycket långt samtal med information om några webb-sidor angående fågelskådning. Under tiden har de stygga molnen försvunnit och vi kan strosa vidare i sol ett par timmar.

Vi slår oss ner på en bänk och njuter av våra apelsiner, innan vi går ner till Rio Arade för eventuell fågelskådning. Det är dock magert på fågelfronten. Floden har lågvatten nu, men vi ser inga vadare, utöver ett par Drillsnäppor. Ett par Forsärlor lyser gula i solen och några Rörsångare ”tramsar” på i vassen. Det är dock en mycket njutsam eftermiddag men när magen kurrar för högt får vi dra oss hemåt till Homer för en sen-lunch.

Istället för fåglar får vi skåda de invirkade träden utmed Rio Arade

Errol och Eva går en härlig kvällspromenad i solsken. Vi går över Rio Arade och högt upp på andra sidan av floden, där vi får en fantastisk utsikt över Silves, innan vi går ner till Rio Arade igen och följer den tillbaka till den gamla romarbron. När vi går hemåt hör Eva att någon på håll ropar ”bon jour” gång på gång och vinkar för fullt! Det visar sig vara våra franska vänner, Patrice och Jeany, som vi träffat många gånger vid våra Silvesvistelser. På mycket knackig franska kan Eva förklara att vi kom till Silves igår och att vi varit i Castro Verde sedan oktober. Patrice berättar att de står på ställplatsen som ligger helt intill Rio Arade. ”Ni måste komma och hälsa på oss”, säger de, innan vi skiljs! Ja, vi får väl ta med oss vår I-pad så vi kan använda Google översätt vid vår konversation, om det ska bli något besök!

Underbara Silves-vyn