171117 Fredag Castro Verde

Vi har inte sett någon Tornfalk ännu, sedan vi kom till Castro Verde, men idag på Errols morgonpromenad får Björn njuta av en Tornfalks luftkonster, på mycket nära håll! Njutbart!

Igår var det Homer som fick vara på service hela dagen och idag blev det Evas tur! En urinvägsinfektion gjorde sig påmind redan igår, men idag på morgonen övergick den till att bli akut och mycket plågsam! Det är lika bra att söka läkare genast! Eva går till campismons reception för att få råd och hjälp hur göra. Den mycket vänliga Nicole visar på kartan var Vårdcentralen ligger och sedan skriver ned på portugisiska, vad som felas Eva. Kanoners!

Eva går genast, med pappret i högsta hugg, till Vårdcentralens akutmottagning. Den är pytteliten och ålderdomlig. Det är faktiskt inte så många människor där, så Eva kan genast stega fram till den lilla receptionen. Kvinnan talar inte ett ord engelska, men hon lyckas förklara att hon behöver veta vilket land som Eva kommer ifrån. ”Suécia”, svarar Eva; kvinnan gissar på Serbien och sedan på Schweiz. ”No, no, no, Suécia” upprepar Eva! Nu har det bildats en kö till receptionen och en man i kön ropar högt ”Suécia” och då förstår kvinnan i receptionen precis! 140 kr betalas och Eva slår sig ner på en stol för att vänta. Plötsligt raspar det till i en högtalare och en röst ropar något ohörbart, men en väntande kvinna reser sig upp och försvinner in genom en dörr i salen. Eva hinner räkna ut, när det ungefär borde bli hennes tur, men den raspande högtalaren säger sedan, helt hörbart, ”Eva, Birgitta, Karlberg”.

Eva går in genom dörren, som kvinnan gjorde och minsann där innanför sitter en läkare i ett rum och vinkar in mej! Läkaren pratar enstaka ord på engelska och ger Eva en plastmugg och viftar med handen. Ok, han vill såklart ha ett urinprov! Toaletten går fint att hitta, men ojdå, det var redan en liten tant därinne och inget lås fanns på dörren. Urinprovet klaras av, men var ska det lämnas? Eva tittar sig rådvill omkring och en liten tant, som ser detta, viftar och pekar mot en rum intill. Jadå, där  springer det omkring en sjuksköterskeliknande kvinna, som tar emot muggen. Eva fortsätter att titta sig rådvill omkring, vad gör jag nu då? Sjuksköterskan pratar högljutt med på portugisiska, men när Eva står kvar ryter hon med militärisk röst ”Sit down” och pekar på en stol.

Besöket avlöper sedan fint och läkaren kallar in Eva på rummet för att skriva recept på antibiotika! Jaha, så är vi ytterligare en erfarenhet rikare!

På eftermiddagen träffar vi på Carla, som visar upp sitt senast handgjorda, mycket vackra halssmycke. Hela smycket består, som alltid, enbart av pärlor. Det har tagit henne 1 vecka att förfärdiga halssmycket. Det är så vackert!

Antonio beundrar Carlas halssmycke

Idag är det åter strålande sol och helt vindstilla! Errol vill absolut inte gå någon promenad på dagen; han visar tydligt att han bara vill gå till närmsta park för att uträtta sina behov, för att sedan genast gå hem och lägga sig inne i svala Homer. Först när vi närmar oss solnedgången, kvicknar han till igen. Han kommer alert fram och vill gärna strosa omkring länge på torrängarna strax utanför Castro Verde!