180509  Onsdag Narbonne – Montelimar

Efter frukost startar vi mot vårt mål för idag; den lilla vackra, historiska staden Sommiéres. Vi vet att ställplatsen där är bra, gratis med vatten och tömning. Vi har redan stått där många gånger under våra resor.

Idag ser vi många Bruna Glador, som svävar över och nära vår färdväg. Vi väljer att köra på icke betalvägar och då går resan inte så fort. Vi åker genom det storslagna franska landskapet, genom små städer med trånga gator och nästan alltid förbi torget med den gamla kyrkan och bilar, bilar överallt! Bitvis får vi också köra motorväg, fram till Clermont l´Hérault och vidare till Montpellier. När vi kommer fram till Sommiéres väljer vi dock att inte stanna där; det väller fram folk och bilar; precis som vi befarade då det nu är helgvecka i Frankrike. Vi stannar bara till och köper bröd. Ny destination blir istället Montelimar, en bit upp i Rhone-dalen.

Med jämna mellanrum utmed resvägen, sitter det glädje-flickor på sina plaststolar, ute på landsbygden, vilket förvånar oss. Vi spekulerar i om det kan bero på att det är storhelg och extra mycket folk i aktivitet, vilket kanske gör kunderna fler? Oftast brukar vi ju se dem i utkanterna av storstäderna. Utöver glädje-flickor finns också, med jämna mellanrum, försäljning av jordgubbar, sparris och körsbär.

Vi passerar Pont-St-Esprit, men den här gången stannar vi inte. Vi bara njuter av vyn i förbifarten!

Vi närmar oss Montelimar lagom till Errols matdags; som tur är! GPS:en är inställd på ställplatsen, men första försöket blir en nit; här finns en viadukt som är alldeles för låg för Homer att passera. Vi vänder om! GPS:en räknar om färdvägen; vid nästa uppmaning till vänstersväng tycker sig Björn se en förbudsskylt för husbilar att köra in, men vi är redan på väg, så vi fortsätter. Det är tur att Homer är kort, för mycket riktigt blir vägen mycket smal med en tvär kurva. Vi kan dock millimeter-snirkla oss genom hårnålen och kommer slutligen fram till ställplatsen. Den är gratis med tömning och vatten; den ligger i ett litet grönområde. Vi är de enda svenskarna bland ett tiotal fransmän. Vi boar genast in oss och går sedan med Errol på kvällspromenad.

Vi har bara en knapp kilometer till Montelimars histriska center. Det är bra, för det är riktigt varmt idag! Vi försöker hela tiden att skona Errol och går i skuggan så mycket som möjligt. Montelimar är känd för sin tillverkning av nougat. En specialitet från Provence, som skapats för kungliga gommar och skänkts till främmande makter som exklusiva gåvor. Eva måste bara gå in i en affär för att se på all denna nougat. Turligt nog är nougat inte något favoritgodis, varken för Eva eller Björn, för nougaten är verkligen inte billig att köpa!

Vi går genast till Turistinformationen och införskaffar en stadskarta. Det visar sig vara marknad på gatorna i det historiska centret; så det är trångt och mycket folk i rörelse. Vi passerar katedralen Eglise Sainte Croix och fortsätter bort till L´hotel de Ville, som är stadens stadshus. Den har ett första ursprung redan från 1400-talet, men öppnades som stadshus först på sent 1800-tal.

Katedralen Eglise Sainte Croix ses i bakgrunden

Vi strosar på lite mindre gator tillbaka, för att undvika folkvimlet på marknaden. Vi passerar ut genom Porte Saint-Martin, som faktiskt inte är äldre än 1700-tal.

Nu får vi allt gå hemåt, för det är fortfarande mycket varmt, fastän klockan är sen. Vi borde såklart också ha besökt slottet Chateau des Adhémar, men vi orkar bara inte gå mer idag!