180510 Torsdag Montelimar – Givry

Efter frukost startar vi dagens restur. Idag tänker vi åka till Givry, en liten stad söder om Dijon.

Vi tuffar på genom varje liten stad och vi passerar 100-tals rondeller utmed vår färdväg. Vi borde nog räkna dem, för skojs skull! Det tar lång tid att passera Lyon idag. Vi hamnar i en mycket lång bilkö och sniglar oss fram, ända tills vi separerat oss från centrum-filen.

På andra sidan Lyon, är det dags att stanna för att rasta Errol och äta en smörgås. Som vanligt finns det ju aldrig någonstans att stanna, när vi vill. Till slut stoppar vi bara på en liten parkeringsplats utmed vägen; det får duga. När Eva besökte Nougat-affären i Montelimar igår, bjöds det på ett smakprov. Smakprovet sparades till ett senare tillfälle, vilket visar sig vara efter dagens avslutade smörgås-lunch. Ojojoj, vilken nougat; det här var annat än ”godis-nougaten” hemma i Sverige! Om vi varit kvar i Montelimar hade Eva allt handlat i affären. Den här nougaten hamnar i samma klass som Evas favoritgodis – marsipan! Montelimar måste bara läggas på minnet!!

Precis som igår, är vi framme vid ställplatsen, lagom till Errols middagsdags. Hotfulla, mörka moln, närmar sig Givry; så Eva och Errol ger sig snarast ut på promenad, medan Björn tar sen-siesta. Usch så ruggigt, småregnigt och kallt det plötsligt blir! Givry är en mycket liten, charmig stad och den ligger i vindistriktet Chalon.

Vilken tur vi har; Turistinformationen är öppen! Vi får en stadskarta och en liten broschyr om Givrys sevärdheter. Så börjar vi vår stadsrunda!

Vi kommer först till ”La Halle Ronde”, som ursprungligen var en byggnad för spannmålsförsäljning och den byggdes under tidigt 1800-tal. Den runda och höga formen erbjöd god ventilation, vilket gjorde byggnaden perfekt för förvaring av spannmål. Idag används hallen för konstutställningar.

Den lilla staden har också en kommunal tvättstuga, från 1800-talet. Där samlades kvinnorna på speciella tvättdagar och de använde aska som tvättmedel. Naturligtvis måste vi även se på fontäner och statyer, även de från 1800-talet. Slutligen går vi ut genom Stadsporten, byggd på 1700-talet. Motiven är hämtade från antiken, för att symbolisera hälsa, styrka och framgång. Porten pryds högst upp av ett klocktorn.

Det tar inte så lång tid att gå stadsvandringen, så nu går vi hem till vårt bo igen, men där visar Errol genast att han vill gå lite nedanför ställplatsen. Ok då; han får som han vill och se där börjar ju världens bästa hundpromenad; en oändligt lång gångbana sträcker ut sig i naturen. Det är väl tur att Errol är med och visar på alla möjligheter!