180214 Onsdag Minhas de Sao Domingos – Castro Verde

Vi har sovit gott inatt och vaknar vid sedvanlig tid, ca 07:30. Efter frukost har vi bestämt att gå på vandring med Telémaco och Carla. Vi ses utanför våra bobilar vid kl 10 på förmiddagen.

En kopp espresso innan vandring!

Det finns många leder, åt olika håll, att gå på, men vår led bli en vandring genom en del av gruvdistriktet, där vi får ta del av historian om det tunga arbetet i gruvorna. Vi ser ruiner av byggnader, gruvmaterial och sjöar som är färgade av gruvmineralerna.

Vi har kikarna runt halsen, men ser nästan inga fåglar alls under vår vandring. De enda som cirklar omkring är Klippsvalor. Vi vandrar på leden i 4 timmar och är sedan tillbaka i samhället igen. Vi går också förbi området där engelsmännen bodde; med tennisbanor och parkområden. Det är lite skillnad mot de portugisiska arbetarbostäderna! I samhället fanns också en polisstation, där det arbetade 25 st poliser. Ibland behövde de även tillkalla armén för att kunna stävja oroligheter bland gruvarbetarna! Ja, det var allt ett hårt och tufft liv att arbeta i gruvorna på 1800-talet!

På hemvägen går vi förbi en restaurang och köper med oss ”take-away”-mat; nu är vi hungriga! Björn beställer; vad vi tror är entrocotes med pommes frites och sallad. När vi öppnar våra matlådor, hemma i Homer, visar det sig vara tunna revbensspjäll ( entrecostes = revbensspjäll; inte entrecotes!). Nåväl, det mättar ändå två hungriga vargar!

Efter avslutad måltid, gör vi oss resklara. Vi tackar Telémaco och Carla för två fantastiska dagar tillsammans. Vi hade aldrig kommit så nära denna gruvhistoria utan deras sällskap! Vi är mycket nöjda med våra dagar tillsammans!

Vi väljer att åka vägen över Serpa och Beja hemåt. Vi stannar i Beja och handlar en del och är hemma i Castro Verde igen kl 18. Errol är mycket nöjd med att få gå ut och läsa lite campismo-nyheter och somnar sedan gott på sin madrass!