171210 Andra Advent Söndag Castro Verde

Idag är det mycket blåsigt väder och värre ska det bli, lovar vädergudarna. Ikväll och under natten ska vi få ta del av stormen Anna, som drar norrut över Frankrike. Dagen tillbringas mest inomhus i Homer, förutom Errolpromenader och grannprat förstås.

Irländska Bill och Breda har återvänt, efter ett par veckors vistelse hemma på Irland. Vi hälsar dom varmt välkomna tillbaka igen. Holländske Jacob berättar historien om sitt inköp av en ny kokplatta. Sammanlagt besökte han 10 affärer, men överallt var kokplattorna slut. Han bestämde sig då för att resa till Beja, 5 mil bort; där måste det väl ändå finnas en kokplatta! Men, tji fick han; de var slut där också. När han en dag senare besöker vår Intermarché, nära campismon, har de åter fått in kokplattor. Så cirkeln slöts och han köpte sin kokplatta i Castro Verde till slut! Vår andre holländske granne, Ferrie, vill prata om livet; han tycker att livet är alldeles för kort! ”Jag vill leva här i 100 000 år” säger Ferrie.

Sedan kommer Phil och viftar utanför fönstret vid tre-tiden på eftermiddagen; ”vi måste spela fotbollsmatchen nu, för vindstyrkan kommer att öka senare”; säger han. Laget ställer genast upp och matchen spelas bland omkringblåsande löv, så det ibland är svårt att hitta bollen t o m för Homer-Zlatan.

Dagen avslutas med en kvällspromenad ner på sta´n för att titta på den tända julbelysningen.

171209 Lördag Castro Verde – Serpa – Castro Verde

Idag talar vädret om att det är lämpligt att göra en utflykt. Vi har inte så mycket sol, men ändå 18 grader varmt, så det passar bra.

Vi beslutar oss för att åka till den gamla staden Serpa, som vi tidigare bara gjort ett mycket kort besök i. Det går också fint att kombinera resmålet med kompletterande inköp på Lidl, vilket passar oss fint!

Vi parkerar Homer vid Intermarché i Serpa och promenerar sedan in mot centrum. Första stoppet blir en liten kopp kaffe på en uteservering, för att få oss att piggna till lite grann. Stärkta av detta letar vi oss sedan vidare mot Serpas historiska centrum, som har sitt ursprung ända från Romartiden.

Vi strövar länge omkring bland gator och torg för att insupa de historiska vingslagen. Beundrar romerska akvedukter och katedraler. Tyvärr är kastellet stängt några timmar på eftermiddagen, så vi får bara se de yttre murarna idag. Vi får allt återkomma hit vid ett senare tillfälle, för att se oss mätta på Serpas historia!

Efter några timmars historiepromenerande går vi tillbaka till Homer för att äta eftermiddagslunch, innan vi far vidare hemåt igen.

På hemvägen passerar vi floden Guadiana, där vi stannar en stund för att beundra utsikten över floden och dess omgivningar.

När vi sedan passerar Beja, får vi se hundratals med Vita Storkar, som cirklar omkring i luften. De häckar tydligen året runt, intill Bejas soptipp. Vi har hört talas om detta, men aldrig tidigare skådat dem. Det är en imponerande syn!

När vi kommer hem till vår boplats vid halv fem-tiden, står vårt fotbollslag och väntar på oss! ”Nu måste vi spela en match, innan det blir kväll”! Ok, vi bara boar in oss och rusar bort till vår spelplan och matchen är igång! Skorna flyger av Portugal i vilda kickar och t o m Homer-Zlatan går omkull i en volt på spelplanen för att rädda en boll! Vilken match!

Nu är vi trötta efter en lång utflyktsdag och avslutande fotbollsmatch. Vi gör kväll i Homer, löser korsord och lagar lite tonfisksallad. Vid halv nio-tiden knackar det på Homerdörren och vem står där, om inte Sandra med en bit nybakad citron-marängkaka! Vilka underbara grannar vi har!

171208 Fredag Castro Verde

Idag har vi bara uträttat våra vardagsrutiner och pratat med grannar, så länge som solen varade. Errol och Eva går förstås en förmiddagspromenad och njuter av Castro Verdes gatumiljöer. Errol får gå lös så ofta som det är möjligt och när vi passerar kyrkogården, kommer det två halvstora herrar utrusande fram till Errol, i full karriär! Eva blir lätt förskräckt; ska det bli slagsmål nu? Men, nej då, de tre herrarna går runt varandra och luktar i respektive bakdel; turas sedan om att kissa ovanpå samma fläck. När de pratat färdigt med varandra kommer Errol småspringande efter Eva igen; skönt att det avlöpte utan konflikt!

Björn steker ägg, kött och lök utomhus idag. När maten är klar har himlen mulnat igen, så vi får äta inomhus.

8 december är en religiös helgdag i Portugal, affärerna är stängda och alla är lediga. I Basilikan har man en katolsk ceremoni, som avslutas med en procession genom Castro Verdes gator. Man bär Jungfru Maria och sjunger om den ”obefläckade avelsen” under hela processionen.

Vi tar med oss Errol och går fram till Basilikan för att se på processionen. Phil och Sandra har deltagit under ceremonin i Basilikan, men nu vill de gå hem, för Phil har dragit på sig en förkylning. Därmed är dagens fotbollsmatch inställd, så med en besviken Errol går vi en promenad hemåt igen. Det har även börjat duggregna, så det känns skönt att krypa in i Homer för kvällen.

171207 Torsdag Castro Verde

Björn startar dagen med en fin fågelskådning, under Errols morgonpromenad! Han bjuds på lilla flocken med Helena-astrilder, Tornfalk och Iberisk Varfågel; en bra start på en torsdag.

Efter avslutad frukost susar Eva iväg på cykeln, ner till damfrissan för att klippa håret. Hårtvätt och klippning går med racerfart och effektivitet, så redan efter en halvtimme är Eva tillbaka igen vid bobilen. Fint, för vi ska ta en cykeltur, ut över Castro Verdes fält, för att leta rätt på en liten, vattenfylld bergtäkt, som killarna från Skottland tipsade oss om.

Errol får vara hemma i Homer; det blir alldeles för varmt för honom att följa med. Vi tar sikte på Intermarché, nedanför marknadsplatsen, korsar vägen N2 och hittar en liten, smal väg att börja vår färd på.

Vi känner oss tämligen osäkra på om detta är rätt, för ”vägen” blir smalare och övergår alltmer till ”traktorväg” utmed fälten. Den är på gränsen till cyklingsbar, men vi fortsätter ihärdigt och minsann; vi kommer slutligen fram till den lilla, vattenfyllda bergtäkten!

Nöjda närmar vi oss och påbörjar vår skådning. Ja, det är väl inte så värst mycket fågel där, men vi får i alla fall syn på en Kungsfiskare, som sitter på en sten. Den är tämligen orädd, men byter plats emellanåt och visar då upp alla sina vackra färger i solljuset. Vi ser också tre stycken Tornfalkar, som småbråkar med varandra, i luften, ovanför våra huvuden. Vi stannar ändå vid bergtäkten länge och njuter av det underbara vädret och omgivningarna. När vi reser oss och börjar gå tillbaka mot våra cyklar, kommer Kungsfiskaren och flyger precis förbi våra näsor, som en underbar neonblå pil; vilken fin avslutning!

När vi åter är hemma igen och precis har senlunchat klart, kommer holländske Jacob med sitt stora fotoalbum i högsta hugg. Han slår sig ner, går nogsamt igenom varje foto och kompletterar med en historia därtill. Vi har förevisats fotoalbumet vid flera tillfällen tidigare, men vi tittar och lyssnar självklart artigt. Efter en stund dyker Sandra och Phil upp och de är ju faktiskt nya intressenter!
Fotoförevisningen avslutas med att Antonio kommer ropandes ”Men, ska vi inte spela någon fotboll idag?”. Det ska vi självklart göra, så att dagen får sitt sedvanliga slut!

På kvällen, när Eva går från avslutad dusch, tillbaka till Homer, kommer Tornugglan susande, som ett vitt spöke, på låg höjd rakt över vår bobil! Det är väl en värdig avslutning på en ljuvlig dag!

171206 Onsdag Castro Verde

Idag är det stor marknad i Castro Verde, så vi tar med oss Errol och i sällskap med Phil och Sandra  vandrar vi ner till marknadsplatsen. Det är en härlig marknad, i strålande sol, där Castro Verde-borna handlar allt som tänkas kan; verktyg, kläder, skor, frukt, grönsaker, korv, ost, kryddor, levande höns, vaktel, gäss, tuppar, burfåglar m m.

Tuppar, höns och vaktel

Vi strosar omkring länge bland stånden och handlar lite grann; nyinlagda gröna oliver, citroner, avokados och lite andra småsaker.

Notera damens hatt av tidningspapper!

Vi träffar på grannarna från Skottland, som berättar att de tänker åka vidare till Algarve-kusten idag, så vi får redan säga ”hej då” till dem.

Framåt lunchtid börjar det suga i magarna så vi går ner till den stora utomhusrestaurangen och slår oss ner. Här ligger grilldimman tät, för här är specialiteten nygrillad kyckling. Vi beställer dito, alla fyra. Det smakar fint och efter avslutad måltid får Errol sina tre brödhandtag, med lite, lite kyckling på.

På väg hem från marknaden, passerar vi en farbror som sitter på en bänk. Han sträcker sig mot Errol och vill klappa honom. ”Equale” säger han upprepande! Aha, han säger förstås att han har en likadan hund! När han ser att vi förstår, fortsätter han ”morena, morena” och ”feminina, feminina”. Ja, vi hänger med; han har alltså en brun tik! Eva säger ”nome Errol” och farbrorn svarar ”nome Clara”; hans hund heter alltså Clara! Det är så roligt med dessa spontana samtal som så ofta uppstår och det är alltid gamla människor, som så gärna vill försöka få till en liten pratstund!

Nöjda fortsätter vi hem till Homer och dricker en kopp kaffe ute solen. Sandra och Eva går sedan bort till Carlas studio, för att få se när hon arbetar med en av detaljerna i ett av hennes pärlarbeten; kronbladen till en Cist-ros. Samtidigt som Carla arbetar, berättar hon hur tankarna runt alla detaljer växt fram och hur hon kan ge kronbladen form och liv genom olika sätt att fästa pärlorna på. Det är ett helt otroligt finmotoriskt arbete som hon utför efter en väl genomarbetad designplan. Dessa detaljer lägger man inte märke till, när pärlarbetet är färdigt, men ger hela smycket liv, djup och nyans! Nästa vecka får vi komma åter, för att se hur nästa moment i pärlarbetet växer fram.

Vi som bara skulle vara borta en halvtimme, upptäcker att tiden rusade iväg till 1.5 timme! Oj, då fotbollsmatchen når precis sitt slut, när vi anländer till spelplanen! Idag blev det alltså en helt manlig fotbollsmatch och Homer-Zlatan verkar helt nöjd! Nu kan vi göra kväll!

171205 Tisdag Castro Verde

Idag när Errol och Eva går sin förmiddagspromenad möter vi hela flocken med Helena-astrilder i vår lilla park, nära campismon. Överraskade och glada, föser vi flocken framför oss genom parken. Eva försöker även ta ett mobilfoto på flocken, men det är ju såklart omöjligt att få dessa små köttbullar att bli synliga på ett sådant foto!

Vi blir än en gång överraskade; för när vi kommer tillbaka till campismon, berättar Antonio att det blir en julmiddag anordnad i år också! Det finns en anmälningslista inne på receptionen, så det är bara att skriva upp sig där, snarast! Den 20 december går julmiddagen av stapeln och detta ser vi verkligen fram emot!

Carla kommer sedan förbi och bjuder in Eva att hälsa på i hennes studio igen. Hon vill gärna visa när hon praktiskt arbetar med sina pärlor och i detalj, när hon t ex gör ett kronblad på en Cistros. Det blir självklart ett besök i studion redan imorgon eftermiddag!

Idag är det den mycket skön dag i solen, så vi tillbringar eftermiddagen vid Homers sida och bara njuter. Vi bjuder in Phil och Sandra på fruktsallad i solen. Phil rynkar pannan och säger ”njaa, jag är inte så förtjust i frukt, men det är Sandra”. Ok, Phil får ett glas Jeropiga istället och så sitter vi där tillsammans och bara har det gott, ända till det är dags för Homer-Zlatans fotbollsmatch. Antonio har meddelat att Portugal uteblir idag, på grund av en tid hos frisören. Nåväl, Homer-Zlatan nöjer sig med en kamp mot England och det blir en lätt vinst!

Sandra hugger in på fruktsallad

Fidel vill in i Homer för inspektion

När matchen är avslutad, sitter vi en stund och småpratar vid Homer-sidan, i de sista solstrålarna. Strax kommer våra nya grannar; två herrar från Skottland; och slår sig ner med varsin öl. De har varit ute på en långpromenad och vill berätta att de hittat en barragem, lämplig för fågelskådning, ett par kilometer utanför Castro Verde, åt Almodovar-hållet. Vi tittar på kartan och ser att vi lätt kan cykla dit för inspektion. De båda Skottarna är mycket förtjusta i Errol; den ena av dem har nämligen själv en svart labrador hemma i Skottland; så det blir mycket tjus och klappar för herr Errol. När solen försvinner ner, talar Errol om att han vill gå på sin kvällspromenad och övriga gänget passar då på att dra sig tillbaka till sina respektive bobilar, för nu blir det kyligt!

171204 Måndag Castro Verde – Quarteira; Foz do Almargem – Castro Verde

På morgonen, när vi sitter och äter vår frukost, får vi se en nyduschad och förtvivlad Sandra, endast iförd en kort morgonrock, irra omkring runtom våra bobilar. Vi frågar genast vad som hänt; ”Fidel måste har smitit ut ur husbilen”, säger Sandra. Vi avbryter genast vår frukost och rusar ut för att hjälpa till med sökandet! Eva kryper runt och kikar under närmsta husbilar och Björn söker i övrig närmiljö; men ingen Fidel syns till! När vi letat och ropat en stund, kommer Sandra bärandes på sömnig, nyvaken Fidel; ”förlåt, han låg och sov långt fram i bobilen och vi såg honom inte”, säger Sandra befriande! Nu är alla glada igen och vi kan återgå till vårt frukosterande.

Idag åker vi på utflykt, i strålande sol, till Algarve-kusten. Vi är sugna på fågelskådning, så vi tänker besöka en saltlagun; Foz do Almargem; vid Quarteiras strand. Där har vi varit förut och vet att det är ett givande område för fågelskådning samt en härlig sandstrand med Atlantbad för Errol. Men, oj så förvånade och besvikna vi blir! Saltlagunen är torrlagd, sånär som på en liten, smal ränna med vatten i mitten. Där går ju onekligen några vadare; Svartsnäppa, Sandlöpare, Styltlöpare; men det är ju ingen idé att gå någon promenad utmed en lagun, som inte finns!

Vi går en promenad utmed stranden istället och låter Errol springa loss i sanden. Konstigt nog slänger han sig inte i havet omedelbart, utan lufsar på, mer i undersökande syfte.

 Efter en stund dyker det dock upp en högrest, tjusig tik på stranden och de båda fattar genast tycke för varandra. De jagar varandra i rasande fart, så sanden sprutar. Errol rusar strax ned till vågorna och slänger sig i, medan flickan imponerad tittar på. Hela leken upprepas om och om igen, tills vi får sätta stopp, eftersom vi och flickans ägare är på väg åt motsatta håll. Hennes ägare berättar att tiken är en Portugisisk herdehund och hon är endast 7 månader gammal, men redan högre än vår Errol. Det blev en lyckad strandraggning och Errol lufsar nöjd vidare tillsammans med oss.

När vi sakta går tillbaka utmed stranden och spanar ut över havet, får vi höja våra kikare och skåda in en alldeles ny art för oss. En havsfågel som är spolformad, helt mörk med smala vingar kommer flygande och dyker sedan rakt ner i vattnet för att fånga en fisk; kommer upp igen och flyger vidare. Med fågelbokens hjälp bestämmer vi den till en Grålira!

Vi avslutar sedan vårt fågelskådande och äter lunch i Homer, innan vi sakteligen kör hemåt till Castro Verde igen. Självklart stannar vi och köper 5 kg apelsiner utmed vägen! Vi är nöjda med vår utflykt, alla tre!