171206 Onsdag Castro Verde

Idag är det stor marknad i Castro Verde, så vi tar med oss Errol och i sällskap med Phil och Sandra  vandrar vi ner till marknadsplatsen. Det är en härlig marknad, i strålande sol, där Castro Verde-borna handlar allt som tänkas kan; verktyg, kläder, skor, frukt, grönsaker, korv, ost, kryddor, levande höns, vaktel, gäss, tuppar, burfåglar m m.

Tuppar, höns och vaktel

Vi strosar omkring länge bland stånden och handlar lite grann; nyinlagda gröna oliver, citroner, avokados och lite andra småsaker.

Notera damens hatt av tidningspapper!

Vi träffar på grannarna från Skottland, som berättar att de tänker åka vidare till Algarve-kusten idag, så vi får redan säga ”hej då” till dem.

Framåt lunchtid börjar det suga i magarna så vi går ner till den stora utomhusrestaurangen och slår oss ner. Här ligger grilldimman tät, för här är specialiteten nygrillad kyckling. Vi beställer dito, alla fyra. Det smakar fint och efter avslutad måltid får Errol sina tre brödhandtag, med lite, lite kyckling på.

På väg hem från marknaden, passerar vi en farbror som sitter på en bänk. Han sträcker sig mot Errol och vill klappa honom. ”Equale” säger han upprepande! Aha, han säger förstås att han har en likadan hund! När han ser att vi förstår, fortsätter han ”morena, morena” och ”feminina, feminina”. Ja, vi hänger med; han har alltså en brun tik! Eva säger ”nome Errol” och farbrorn svarar ”nome Clara”; hans hund heter alltså Clara! Det är så roligt med dessa spontana samtal som så ofta uppstår och det är alltid gamla människor, som så gärna vill försöka få till en liten pratstund!

Nöjda fortsätter vi hem till Homer och dricker en kopp kaffe ute solen. Sandra och Eva går sedan bort till Carlas studio, för att få se när hon arbetar med en av detaljerna i ett av hennes pärlarbeten; kronbladen till en Cist-ros. Samtidigt som Carla arbetar, berättar hon hur tankarna runt alla detaljer växt fram och hur hon kan ge kronbladen form och liv genom olika sätt att fästa pärlorna på. Det är ett helt otroligt finmotoriskt arbete som hon utför efter en väl genomarbetad designplan. Dessa detaljer lägger man inte märke till, när pärlarbetet är färdigt, men ger hela smycket liv, djup och nyans! Nästa vecka får vi komma åter, för att se hur nästa moment i pärlarbetet växer fram.

Vi som bara skulle vara borta en halvtimme, upptäcker att tiden rusade iväg till 1.5 timme! Oj, då fotbollsmatchen når precis sitt slut, när vi anländer till spelplanen! Idag blev det alltså en helt manlig fotbollsmatch och Homer-Zlatan verkar helt nöjd! Nu kan vi göra kväll!