180413 Fredag Castello de Ferro – Cabo de Gato

Vi lämnar Castello de Ferro på förmiddagen och får koordinaterna till nästa ställplats, Cabo de Gato, av Phil och Sandra. Vi ses där under eftermiddagen.

Vi kommer fram vid 13:30-tiden och boar genast in oss. Errol vill såklart genast ha en promenad och bekanta sig med omgivningarna. Ja, vi bor ju inte precis i naturreservatet; snarare mitt bland massor av växthus i plast. ”Här finns ju ingenting att läsa och ingen toalett”!säger Errol. Det är sant! Det blir en ganska så trist promenad, fram och tillbaka, utmed landsvägen, där trafiken rullar på i snabb hastighet. Efter uträttade behov, går vi genast tillbaka till boplatsen.

Utsikten, där växthusen tar slut!

Ställplatsen kostar 13 euro, inklusive el, dusch, vatten och tömning samt wifi.

Vi intar vår sen-lunch och undrar när Phil och Sandra ska komma? Framåt 15-tiden landar även de på ställplatsen. Var har ni varit? De berättar att de blev försenade på grund av att de hjälpt en tysk långtradarchafför, som blivit rånad på sina personliga ägodelar, när han sov. De skjutsade honom en bit på väg åt Murcia-hållet. Ja, men vet aldrig vad som händer utmed resans gång!

Nåväl, nu är vi församlade igen och medan Phil och Sandra intar sin mycket sena lunch, intar Fidel sin favoritplats i Homer; nämligen på instrumentbrädan! Sedan är det dags för en fotbollsmatch och den spelas idag på en stor, intilliggande grusplan. Underlaget försvårar sparkarna för de fyra utespelarna, men Homer-Zlatan är lika flink som vanligt.

Efter avslutad match, är det dags för ”the gin- and fat-club” att ha ett litet, kort möte innan vi tar en gemensam kvällspromenad med Errol. Promenaden är precis lika trist, som den förra, visar Errol tydligt med sitt kroppsspråk. Men, behoven måste ju ändå uträttas! Därefter beger vi oss hem till våra respektive bobilar, för att göra kväll och äta middag.

Imorgon planerar vi att bese det riktiga naturreservatet Cabo de Gato, som vi ändå bor så nära. Därefter åker vi vidare mot en gratis ställplats, i staden Huércal Overa.

180412 Torsdag Castello de Ferro

Idag har vi bestämt oss för en vilodag, så vi stannar kvar här i Castell de Ferro. Errol och Eva tar en lång strandpromenad under förmiddagen. Vi går så långt bort, som det är möjligt, innan stranden övergår till klippor. Det är väldigt lugnt och stillsamt; vi är i stort sett ensamma på stranden.

Björn tar itu med att läsa Homers manual till bodelsbatterierna. Vi fick nämligen återuppleva att Homer larmade med en signal, vid ett par tillfällen, när vi stod i Antequera. Troligen är det Homers solcell som skickar iväg en larmsignal, när den inte orkar ge laddning till bodelsbatterierna. Det är klart att den inte kunde när vi stod i det regniga och kalla Antequera. Det förefaller vara förklaringen till larmandet. Men, manualer är ju aldrig lätta att förstå. Björn och Phil slår sina kloka huvuden ihop, men de blir inte så mycket klokare av det!

Väderprognosen hotar med regnskurar på eftermiddagen och kvällen, så för säkerhets skull tar vi en ”beach-ball”-match redan vid 14-tiden. Errol avslutar matchen genom att springa ner till Medelhavet och slänga sig i vågorna! Sedan ligger han utanför Homer och idkar lite grann-spaning.

Lite senare kommer Phil och Sandra för att gå på en promenad uppåt bergen. Vi stannar hemma, men de tar med Errol på promenaden. Han följer gladeligen med! Precis när de återkommer till boplatsen igen, kommer den första skuren. Vilken tur de har!

Errols kvällspromenad blir en repetition av de tidigare; lufsa lös på stranden, fortsätta bortåt på strandpromenaden och tillbaka till boplatsen genom sta´n. Vi har utrustat oss med paraply och regnjacka, men det blir just inte några fler regnskurar. Skönt!

Phil föreslår att vi ska flytta oss till en ställplats i Cabo de Gato imorgon. Det är inte så långt att åka och förhoppningsvis kan där vara fint, eftersom det är ett naturreservat.

180411 Onsdag Antequera – Castello de Ferro

Hua vilken kall och ruggig morgon! Det är bara 6 grader varmt ute och mulet; inne i Homer är det hela 12 grader! Vi gaskar upp oss och stärker oss med en stadig frukost. Efter ett rådslag med Phil och Sandra, ändrar vi våra färdplaner, från att fortsätta österut i bergsmiljö, till att åka rakt söderut mot Costa del Sol. Väderprognosen visar 18 grader och sol där! Vi sätter målet Castello de Ferro, öster om Malaga.

Frusna och ruggiga lämnar vi Antequera, utan att ha tittat närmare på staden eller de vackra omgivningarna. Nej, vädret lockar inte alls till detta! Vi vill bara fortsätta mot värme och sol.

Nu fortsätter vi att åka i otroligt vackra bergsmiljöer, färgade i olika nyanser av grönt. Solen börjar snart nog komma fram och värmer så gott. Rio Guadalmedina följer oss utmed vägen och slingrar som en orm runtomkring motorvägen i flera mil, ner mot kusten. Strax före Motril får vi dessutom en vacker vy av Sierra Nevadas snöklädda toppar. Tjusigt!

Vi kommer fram till Castello de Ferro lagom till vår sen-lunchtid. Ställplatsen ligger helt strandnära, omgärdad, delvis av murar och höga träd. Det kostar 10 euro/dygn samt 3 euro för 6A el. Vi boar in oss och en stund senare kommer även Phil och Sandra. Efter våra sen-luncher tar vi genast en strandpromenad för att bekanta oss med vår lilla stad.

Även här får vi lite ”öst-stats-känsla”; det är lite småruffigt i närområdet. Stranden är småstenig och inte så långsträckt. För säkerhets skull har vi tagit med oss Errols tennisbollar och här är ju perfekt läge för en ”beach-ball”-match! Under matchens gång dyker det upp en ung, vit Schäferliknande tik, som slänger sig in i matchen. Fast egentligen vill hon bara leka och snor snabbt åt sig en boll för att springa iväg. Errol tar upp jakten och försöker förstås locka henne ut i vågorna. Men, nej det är ingen badtjej, utan Errol får allt svalka sig själv i Medelhavets vågor. Det visar sig att flickebarnet bara är 5 månader gammal och då är det ju bara lek som gäller såklart! Matchen är nu slut och hundarna får kopplas för att följa med sina respektive ägare.

Vi strosar vidare på strandpromenaden och snart börjar törsten göra sig gällande. Vi slår oss ner på ett litet café och svalkar oss med varsin god öl. Nu ska vi allt orka strosa hela vägen hem igen!

Väl hemma berättar Sandra att de firar 39-årig bröllopsdag idag och då vill de gärna bjuda oss på hemlagad mat! Ja, men nu måste vi såklart fira! Vi startar med att skåla för och med brudparet.

Medan Sandra sedan tillreder maten, gör vi sallad och tar fram bröd samt oliver. Vi samlas som vanligt inne i Homer, för att njuta en underbar måltid tillsammans. Kvällen fortlöper, ända fram till midnatt i djupa diskussioner och analyser av bl a normalfördelningskurvor, avseende allt från valar till intelligenskvoter. Vi stortrivs alla fyra!

180410 Sanlucar de Barrameda – Antequera

Idag vet vi att det ska regna, precis hela dagen, vart vi än åker i Spanien. Så det är bäst att Errol får en fin promenad innan avfärd. Medan Björn fixar till det sista med Homer, går Eva och Errol en strandpromenad i blåst och lite småregn. Men, det är alltid mysigt att gå längs en havsstrand, i vilket väder som helst! Där finns inte en människa idag. Vi har gott om tid att titta på alla Vadarflockar, som finns där. Småspovarna står, likt gamla gubbar, med uppdragna axlar, medan Sandlöparna rusar omkring vid kanten av vågorna. Det är fint!

När vi vänder hemåt igen, dyker det upp en brun labradorhane på stranden. Genast börjar de båda herrarna att stelt, spänna upp sig och mäta sig mot varandra. Det här ser inte bra ut! En fight på stranden är ju inget bra avslut på vår vistelse här! Eva går raskt vidare och ropar hela tiden på Errol, men den som först ger upp mätandet och kommer springande till Eva, är den bruna labradoren! Errol har ingen brådska, men kommer sedan snabbt, när han ser att den bruna har slutit upp vid Evas sida. Så, då går vi hem till Homer med två labradorer idag; för den bruna hänger med ända fram till dörren och lägger sig där i gräset. Men, vi säger ”hej då” och rusar in i Homer, för nu börjar regnet att tillta!

Phil och Sandra har redan åkt mot vårt nästa mål, som är Antequera, ca 22 mil österut, norr om Malaga. Utmed resans gång ser vi stora flockar med Bronsibis, som söker föda på fälten. Vi ser även flera Bruna Glador och en Tornfalk. Det regnar genom hela resan!

Vi kommer fram till Antequera framåt 15-tiden och letar upp gratis-ställplatsen. Den ligger helt nära både Lidl och Mercadona, men vi stannade med Homer för att handla, på vägen hit, för att slippa gå  i regnet. Vi boar in oss och snart kommer även Phil och Sandra inkörandes, för att parkera på platsen bredvid oss. Errol får bara en mycket kort kvällspromenad, runt kvarteret, i absolut skyfall med hårda vindstötar. Vi blir ändå mycket blöta!

Det får bli en kväll med matlagning och tidigt sänggående. Nu hoppas vi att regnet upphör under natten!

180409 Måndag Sanlucar de Barrameda

Så länge som vi bott i Portugal har vi aldrig kunnat tittat på Homers TV; inte en enda kanal har gått att få in! På morgonen idag provar Björn igen och minsann; i Spanien vill Homer att vi ska se på TV. Han hittar 17 kanaler till oss, så idag blir det frukost-TV!

Efter frukost har vi bestämt med Phil och Sandra att ta en promenad in till centrum av Sanlucar de Barrameda, för att se på dess historiska center. Det är strålande sol, lite blåsigt och ca 5 km att gå, så vi bestämmer att Errol får följa med, eftersom han kan få svalka sig med bad efter strandpromenaden.

Sagt och gjort, vi vandrar iväg och det tar sin tid, för det är mycket att läsa här, tycker Errol. Strax innan vi är framme i centrum, får han springa ner till havet och doppa sig. Det är härligt för en varm labbe! Nu är vi redo för en stadsvandring! Dock är vi övriga också varma och törstiga, så för att orka med Phils guidade tur, får vi ladda med en öl och lite tapas på Plaza del Cabildo. Phil och Sandra har varit i staden förut och kommer ihåg var alla sevärdheterna finns, så vi kan slappna av och låta oss ledas runt i historien.

Vi passerar först det lilla torget, Plaza de San Roque och fortsätter genom de smala gatorna till Orleans Borbón Palace; stadshuset i Sanlucar de Barrameda. Det är inte så värst historiskt, byggt på 1900-talet, men i en väldigt speciell stil och med en fantastisk park omkring.

Vi fortsätter sedan till Medina Sidonia Palace, där vi skulle se en trädgårdsanläggning; men den var tyvärr stängd idag. Vi passerar katedralen La Paz Square, som också är stängd, men vi får beundra den utifrån; stor och mäktig!

Vi avslutar vår stadsvandring med att gå till det gamla castellet; också stängt! Vi får dock beundra alla dessa fantastiska gamla byggnader från utsidan, vilket ändå är tillräckligt för oss. På ett av castellet höga torn, halvvägs upp, på en utstickare, får vi plötsligt se att det ligger en vit katt och sover! Vilken säker plats för en katt att ta sin siesta!

Kattens siesta!

Efter att ha stadsvandrat hela långa dagen, är det nu dags att strosa hemåt igen. Trötta och varma är vi tillbaka på boplatsen vid halvfem-tiden. Vad smakar bättre än en sval öl efter en sådan dag? Errol får sin middag och skuggvila; men sedan påtalar han att det är dags för en fotbollsmatch! Jadå, vi orkar det; fyra spelare mot Homer-Zlatan!

Vi vill förstås också gratulera Margit, som fyller 4 år idag, så vi hinner också med en kort video-chatt till Norrland, innan vi avslutar dagen med en gemensam tapas-middag inne i Homer. Vi passar också på att göra en färdplanering för morgondagen. Vi avser att färdas vidare österut i Spanien för att fortsätta en stund till med vårt umgänge!

180408 Söndag Sanlucar de Barrameda

Vädret är soligt och fint, men blåsigt. Vi hoppas på en fin dag för fågelskådning! Så efter avslutad frukost, går vi med Phil och Sandra ner till stranden, där det börjar bli ebb, för fågelskådning och skattsökning.

Vi tar med oss tubkikaren idag, men faktiskt behöver vi den inte alls, för vi har Vadarna så nära oss att handkikare räcker gott. Vi ser många Sandlöpare, Roskarlar, Småspov, Strandpipare, Kustpipare m fl. Det är härligt att få se många Vadare på så nära håll och de är tämligen orädda. Vi har också en hink med oss, så många strandfynd kan sparas och sedan kan Eva gå igenom dem för att se vilka som ska föras med hem till Sverige. Det blir ingen lätt uppgift; de är nog lika underbara konstverk allihop!

Efter flera timmars strosande på stranden är det dags för lite ”ölsvalka” när vi kommer hem igen. Vi sitter i solen och njuter av detta. Sedan påtalar Errol att det är dags att ikläda sig rollen av Homer-Zlatan. Ok, vi är med på noterna! Björn och Errol går först iväg för att se om Blanca är hemma och redo för en fotbollsmatch, men, nej hon är inte på plats. Så vi kör vår egen match; 4 spelare mot Homer-Zlatan! Han kör hårt; slår kullerbyttor i gräset, snor runt i sanden, tar bollarna på ryggen och sliter som en tok! Till slut, talar han om att matchen är slut, genom att gå av planen och flämtande lägga sig i skuggan med en boll.

Så går vi hem igen, för att påbörja vår gemensamma tillagning av söndagsmiddagen; den som inte blev av igår kväll. Sandra och Phil kokar potatis och fixar sallad, medan Björn steker fläskkotletter och Eva tar fram oliver och skär bröd. Vi sitter sedan ute i solen och njuter i fulla drag av våra välsmakande middag. Vi får jordgubbar och glass till efterrätt och middagen avslutas sedan med kaffe, konjak och en kaka! Framåt halv åtta, är vi färdigätna, mätta och mycket nöjda med vår gemensamma söndag. Nu går också solen i moln och vinden tilltar; det är dags att säga ”tack för idag” och gå in i våra respektive bobilar för kvällen!

Finaste klistermärket på Phil och Sandras bobil!

180407 Lördag Castro Marim – Sanlucar de Barrameda Spanien

Det blev ett abrupt avslut på vår fredagskväll! Ända sedan vi börjat bo i Homer, har vi hört en larmsignal, som endast piper, med en enstaka signal, när vi fricampar. Vi har lusläst Homers handbok och vi har försökt att identifiera varifrån larmsignalen kommer, men inte lyckats med detta.

Efter avslutad fredagsmiddag skjuter Homer iväg en larmsignal. Ja, det känner vi igen! Strax därefter kommer två larmsignaler i rask följd och så slocknar all belysning! Det blir helt svart! Lätt panik uppstår; det är alltså bodelsbatterierna som slocknat och det är detta som Homer vill ha hjälp med! Fram med ficklampor och Björn kollar manöverpanelen, som självklart är helt svart! Efter rådslag kommer vi fram till att stiga upp i ottan, för att komma fram till vår mötesplats med Phil och Sandra, i Sanlucar de Barrameda i Spanien tidigt, för att förhoppningsvis hitta hjälp där. Sanlucar de Barramed är en större stad, ca 25 mil bort och det är lördag, vilket såklart påverkar öppettider!

Efter en skyfallsregnig natt stiger vi upp kl 04:30, lätt nervösa att det kanske är något galet med Homers startbatteri också? Men, nejdå, Homer startar så snällt och vi ger oss iväg! Nu börjar även GPSen att bråka med oss! Vi upptäcker raskt att den inte alls vill att vi ska lämna Portugal; nej den försöker styra oss tillbaka till Castro Verde! Detta upptäcker vi dock snabbt och fortsätter att köra på ”egen hand”; vi vet ju ändå vår färdriktning.

Vi stannar framåt 9-tiden för att äta frukost, rasta Errol och ställa in GPSen på koordinaterna till vår nya boplats. Det går fint och vi kan nu börja njuta av omgivningarna runtomkring. Andalusiens västkust består av ett bördigt slättlandskap som varieras med böljande kullar och en hel del våtmark. Vi ser t o m flera Bronsibisar helt nära vägen och flera Bruna Glador som cirklar runt över markerna. Framåt 11-tiden seglar vi in på ställplatsen i Sanlucar de Barramedas utkant. Den ligger 50 meter från stranden, i ett lite ruffigt turistområde, som ger oss en välbekant ”öststatskänsla”. Vi möts av en mycket vänlig spanjor, som kan prata några ord engelska. Björn lyckas på engelsk-spanska fråga honom var vi kan få hjälp att kolla/köpa bodelsbatterier. Han krafsar ner en gatuadress, som vi sedemera lyckas uttyda och hittar fram till, med hjälp av GPS. Vilken tur, den ligger bara några km bort!

Väl framme, är det omöjligt att hitta en parkering. Hela gatan är belamrad med bilar och trafiken rullar hela tiden på, så Björn parkerar Homer på spanskt vis; halvvägs ute i gatan med varningsblinkers på. Björn försvinner in i ”Entre Baterías” och kommer genast ut med två män, som slänger sig över Homer för att mäta styrkan i batterierna. Det visar sig såklart att bodelsbatterierna är helt slut. Men, nu har vi turen på vår sida och ”Entre Baterías” har de rätta batterierna till försäljning! Männen sätter genast igång sitt arbete med att byta batterier; hela tiden står Homer halvvägs ute i gatan; men männen jobbar glatt vidare. Inte ens gatans hundbajs förhindrar deras idoga arbete; fast Björn undsätter med en skyddande plastkasse så att de knästående kan jobba vidare.  Det dröjer inte alls länge förrän Homer är frisk igen! Vi känner oss så lättade och befriade; inte minst över att affären blev mycket billigare än vad vi förväntat oss! Glada far vi tillbaka till vårt nya boställe!

Nu är det bara att boa in oss, bekanta oss med omgivningarna och invänta Phil, Sandra och Fidel. Björn och Errol går genast ut på en strandpromenad, medan Eva tar itu med invändig sanering av Homer, efter gårdagens Errol-lerbad! Björn berättar att det nu var ebb och att det kan bli fin fågelskådning här; han har redan sett många Vadare på stranden. Det låter bra!

Efter vår sen-lunch och medan Björn tar siesta, går Eva och Errol en strandpromenad, med kikare. Nu är det fullt av människor, som plockar musslor, långt ute i ebb-området. Vi ser också en hel del Vadare; Sandlöpare och Strandskator. Men, fågelskådandet störs genast av att Eva upptäcker att stranden är alldeles full av de mest fantastiska snäckskalsformationer! Vilka konstverk! Samlingsgenen tar överhand och Eva bestämmer sig raskt för att leta efter flera fynd imorgon, då en hink kan medföras.

När vi kommer tillbaka till Homer, dröjer det inte alls länge förrän våra allra go´aste vänner dyker upp! Åh, så härligt det är med en återförening! När alla omfamningar och Fidelhälsningar genomförts, gör vi en planering för resten av dagen. Först ut blir självklart en fotbollsmatch! Sedan är det dags att öppna mötet för ”the gin- and fat-club”; vilket idag blir utomhus i solsken! Vi diskuterar också om ordet ”fat” fortfarande är aktuellt; jodå Fidel har inte minskat i vikt och inte Errol heller; även om vi enas om att det är musklerna som ökar deras vikt. ”Fat” kvarstår alltså!Därefter avslutas dagen med en gemensam tillagning av kvällens måltid.

Matchen rullar igång; Homer-Zlatan och Phil går ”all in”! Snart nog dyker det upp en publik, bestående av en spanjor med en vit, krullhårig hund; en ”Perro de agua espanol”. Hunden är en tik, vid namn Blanca och hon är mycket fotbollsintresserad, säger husse. Aha, här har vi en ny medspelare; vi hälsar henne välkommen in i spelet och husse kopplar loss henne! Oj,oj,oj, vilken lirare! Vi skrattar oss fördärvade; Blanca har så lång krullig, pannlugg, så hon ser inte var bollen tar vägen! Vid avspark, rusar hon i full karriär ut på planen, hon söker i blindo, men hittar nästan aldrig bollen! Homer-Zlatan får hela tiden rycka ut för att rädda upp matchen; men Blanca är inte den som ger upp. Vi inser, att vi nu fått en ersättare, efter holländska Sienna; för Blanca har samma taktik. Om Blanca lyckas få tag på bollen, lägger hon sig snabbt ner över den, som en ruvande höna och vill inte alls släppa ifrån sig bollen! ”Tänk att tjejer inte kan spela fotboll”, säger Homer-Zlatan! Homer-Zlatan visar när matchen är slut och en boll får då med våld, tas ifrån Blanca. Vi återgår till våra bobilar och säger ”Hasta manhana”; för Blanca vill inte missa morgondagens match!

Efter matchen är vi alla törstiga och kan samlas i solen, vid Homersidan, för att svalka oss och berätta om vad som hänt sedan vi sist sågs. När det börjar bli svalare och kväll, flyttar vi in mötet i Homer. Fidel finner sig genast till rätta vid Homers framruta och kvällen fortlöper under samtal med idel glada skratt. Dock ajourneras den gemensamma tillagningen av måltiden till imorgon, på grund av klockan går för fort och kvällen blir alltför sen!