180411 Onsdag Antequera – Castello de Ferro

Hua vilken kall och ruggig morgon! Det är bara 6 grader varmt ute och mulet; inne i Homer är det hela 12 grader! Vi gaskar upp oss och stärker oss med en stadig frukost. Efter ett rådslag med Phil och Sandra, ändrar vi våra färdplaner, från att fortsätta österut i bergsmiljö, till att åka rakt söderut mot Costa del Sol. Väderprognosen visar 18 grader och sol där! Vi sätter målet Castello de Ferro, öster om Malaga.

Frusna och ruggiga lämnar vi Antequera, utan att ha tittat närmare på staden eller de vackra omgivningarna. Nej, vädret lockar inte alls till detta! Vi vill bara fortsätta mot värme och sol.

Nu fortsätter vi att åka i otroligt vackra bergsmiljöer, färgade i olika nyanser av grönt. Solen börjar snart nog komma fram och värmer så gott. Rio Guadalmedina följer oss utmed vägen och slingrar som en orm runtomkring motorvägen i flera mil, ner mot kusten. Strax före Motril får vi dessutom en vacker vy av Sierra Nevadas snöklädda toppar. Tjusigt!

Vi kommer fram till Castello de Ferro lagom till vår sen-lunchtid. Ställplatsen ligger helt strandnära, omgärdad, delvis av murar och höga träd. Det kostar 10 euro/dygn samt 3 euro för 6A el. Vi boar in oss och en stund senare kommer även Phil och Sandra. Efter våra sen-luncher tar vi genast en strandpromenad för att bekanta oss med vår lilla stad.

Även här får vi lite ”öst-stats-känsla”; det är lite småruffigt i närområdet. Stranden är småstenig och inte så långsträckt. För säkerhets skull har vi tagit med oss Errols tennisbollar och här är ju perfekt läge för en ”beach-ball”-match! Under matchens gång dyker det upp en ung, vit Schäferliknande tik, som slänger sig in i matchen. Fast egentligen vill hon bara leka och snor snabbt åt sig en boll för att springa iväg. Errol tar upp jakten och försöker förstås locka henne ut i vågorna. Men, nej det är ingen badtjej, utan Errol får allt svalka sig själv i Medelhavets vågor. Det visar sig att flickebarnet bara är 5 månader gammal och då är det ju bara lek som gäller såklart! Matchen är nu slut och hundarna får kopplas för att följa med sina respektive ägare.

Vi strosar vidare på strandpromenaden och snart börjar törsten göra sig gällande. Vi slår oss ner på ett litet café och svalkar oss med varsin god öl. Nu ska vi allt orka strosa hela vägen hem igen!

Väl hemma berättar Sandra att de firar 39-årig bröllopsdag idag och då vill de gärna bjuda oss på hemlagad mat! Ja, men nu måste vi såklart fira! Vi startar med att skåla för och med brudparet.

Medan Sandra sedan tillreder maten, gör vi sallad och tar fram bröd samt oliver. Vi samlas som vanligt inne i Homer, för att njuta en underbar måltid tillsammans. Kvällen fortlöper, ända fram till midnatt i djupa diskussioner och analyser av bl a normalfördelningskurvor, avseende allt från valar till intelligenskvoter. Vi stortrivs alla fyra!