Det blev ett abrupt avslut på vår fredagskväll! Ända sedan vi börjat bo i Homer, har vi hört en larmsignal, som endast piper, med en enstaka signal, när vi fricampar. Vi har lusläst Homers handbok och vi har försökt att identifiera varifrån larmsignalen kommer, men inte lyckats med detta.
Efter avslutad fredagsmiddag skjuter Homer iväg en larmsignal. Ja, det känner vi igen! Strax därefter kommer två larmsignaler i rask följd och så slocknar all belysning! Det blir helt svart! Lätt panik uppstår; det är alltså bodelsbatterierna som slocknat och det är detta som Homer vill ha hjälp med! Fram med ficklampor och Björn kollar manöverpanelen, som självklart är helt svart! Efter rådslag kommer vi fram till att stiga upp i ottan, för att komma fram till vår mötesplats med Phil och Sandra, i Sanlucar de Barrameda i Spanien tidigt, för att förhoppningsvis hitta hjälp där. Sanlucar de Barramed är en större stad, ca 25 mil bort och det är lördag, vilket såklart påverkar öppettider!
Efter en skyfallsregnig natt stiger vi upp kl 04:30, lätt nervösa att det kanske är något galet med Homers startbatteri också? Men, nejdå, Homer startar så snällt och vi ger oss iväg! Nu börjar även GPSen att bråka med oss! Vi upptäcker raskt att den inte alls vill att vi ska lämna Portugal; nej den försöker styra oss tillbaka till Castro Verde! Detta upptäcker vi dock snabbt och fortsätter att köra på ”egen hand”; vi vet ju ändå vår färdriktning.
Vi stannar framåt 9-tiden för att äta frukost, rasta Errol och ställa in GPSen på koordinaterna till vår nya boplats. Det går fint och vi kan nu börja njuta av omgivningarna runtomkring. Andalusiens västkust består av ett bördigt slättlandskap som varieras med böljande kullar och en hel del våtmark. Vi ser t o m flera Bronsibisar helt nära vägen och flera Bruna Glador som cirklar runt över markerna. Framåt 11-tiden seglar vi in på ställplatsen i Sanlucar de Barramedas utkant. Den ligger 50 meter från stranden, i ett lite ruffigt turistområde, som ger oss en välbekant ”öststatskänsla”. Vi möts av en mycket vänlig spanjor, som kan prata några ord engelska. Björn lyckas på engelsk-spanska fråga honom var vi kan få hjälp att kolla/köpa bodelsbatterier. Han krafsar ner en gatuadress, som vi sedemera lyckas uttyda och hittar fram till, med hjälp av GPS. Vilken tur, den ligger bara några km bort!
Väl framme, är det omöjligt att hitta en parkering. Hela gatan är belamrad med bilar och trafiken rullar hela tiden på, så Björn parkerar Homer på spanskt vis; halvvägs ute i gatan med varningsblinkers på. Björn försvinner in i ”Entre Baterías” och kommer genast ut med två män, som slänger sig över Homer för att mäta styrkan i batterierna. Det visar sig såklart att bodelsbatterierna är helt slut. Men, nu har vi turen på vår sida och ”Entre Baterías” har de rätta batterierna till försäljning! Männen sätter genast igång sitt arbete med att byta batterier; hela tiden står Homer halvvägs ute i gatan; men männen jobbar glatt vidare. Inte ens gatans hundbajs förhindrar deras idoga arbete; fast Björn undsätter med en skyddande plastkasse så att de knästående kan jobba vidare. Det dröjer inte alls länge förrän Homer är frisk igen! Vi känner oss så lättade och befriade; inte minst över att affären blev mycket billigare än vad vi förväntat oss! Glada far vi tillbaka till vårt nya boställe!
Nu är det bara att boa in oss, bekanta oss med omgivningarna och invänta Phil, Sandra och Fidel. Björn och Errol går genast ut på en strandpromenad, medan Eva tar itu med invändig sanering av Homer, efter gårdagens Errol-lerbad! Björn berättar att det nu var ebb och att det kan bli fin fågelskådning här; han har redan sett många Vadare på stranden. Det låter bra!
Efter vår sen-lunch och medan Björn tar siesta, går Eva och Errol en strandpromenad, med kikare. Nu är det fullt av människor, som plockar musslor, långt ute i ebb-området. Vi ser också en hel del Vadare; Sandlöpare och Strandskator. Men, fågelskådandet störs genast av att Eva upptäcker att stranden är alldeles full av de mest fantastiska snäckskalsformationer! Vilka konstverk! Samlingsgenen tar överhand och Eva bestämmer sig raskt för att leta efter flera fynd imorgon, då en hink kan medföras.
När vi kommer tillbaka till Homer, dröjer det inte alls länge förrän våra allra go´aste vänner dyker upp! Åh, så härligt det är med en återförening! När alla omfamningar och Fidelhälsningar genomförts, gör vi en planering för resten av dagen. Först ut blir självklart en fotbollsmatch! Sedan är det dags att öppna mötet för ”the gin- and fat-club”; vilket idag blir utomhus i solsken! Vi diskuterar också om ordet ”fat” fortfarande är aktuellt; jodå Fidel har inte minskat i vikt och inte Errol heller; även om vi enas om att det är musklerna som ökar deras vikt. ”Fat” kvarstår alltså!Därefter avslutas dagen med en gemensam tillagning av kvällens måltid.
Matchen rullar igång; Homer-Zlatan och Phil går ”all in”! Snart nog dyker det upp en publik, bestående av en spanjor med en vit, krullhårig hund; en ”Perro de agua espanol”. Hunden är en tik, vid namn Blanca och hon är mycket fotbollsintresserad, säger husse. Aha, här har vi en ny medspelare; vi hälsar henne välkommen in i spelet och husse kopplar loss henne! Oj,oj,oj, vilken lirare! Vi skrattar oss fördärvade; Blanca har så lång krullig, pannlugg, så hon ser inte var bollen tar vägen! Vid avspark, rusar hon i full karriär ut på planen, hon söker i blindo, men hittar nästan aldrig bollen! Homer-Zlatan får hela tiden rycka ut för att rädda upp matchen; men Blanca är inte den som ger upp. Vi inser, att vi nu fått en ersättare, efter holländska Sienna; för Blanca har samma taktik. Om Blanca lyckas få tag på bollen, lägger hon sig snabbt ner över den, som en ruvande höna och vill inte alls släppa ifrån sig bollen! ”Tänk att tjejer inte kan spela fotboll”, säger Homer-Zlatan! Homer-Zlatan visar när matchen är slut och en boll får då med våld, tas ifrån Blanca. Vi återgår till våra bobilar och säger ”Hasta manhana”; för Blanca vill inte missa morgondagens match!
Efter matchen är vi alla törstiga och kan samlas i solen, vid Homersidan, för att svalka oss och berätta om vad som hänt sedan vi sist sågs. När det börjar bli svalare och kväll, flyttar vi in mötet i Homer. Fidel finner sig genast till rätta vid Homers framruta och kvällen fortlöper under samtal med idel glada skratt. Dock ajourneras den gemensamma tillagningen av måltiden till imorgon, på grund av klockan går för fort och kvällen blir alltför sen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar