180401 Söndag Påskdagen Silves – Castro Verde

Idag blir det fint väder och vi vill göra en utflykt igen. Vi lusläser våra kartor, fågelområden och internet, men nej, det känns som vi nu har gjort de utflykter som var planerade och besökt våra fågelområden. Vi känner oss för tillfället färdiga med Silves stad och dess närområden.

Vår avsikt är egentligen att stanna kvar i Silves även måndag och tisdag, för att sedan fortsätta bort till Castro Marim, därefter följa Guadianafloden uppåt och sedan landa tillbaka några dagar i Castro Verde. Väderprognosen hotar nämligen med att bjuda på resterna efter orkanen Iréne; regn och blåst med andra ord och då vill vi ha det bekvämt, precis som i Silves. Men, nu ändrar vi raskt vår plan; vi orkar inte sitta kvar här och bara vänta på förflyttningen. Vi skippar besöket i Castro Marim; hela Algarve känns ju också så fågelfattigt för tillfället. Vi har ändå varit så många gånger där tidigare och vi är inte särskilt förtjusta i ställplatsen heller. Näpp, vi åker redan idag tillbaka till Castro Verde och hoppas på att kunna fortsätta norrut om några dagar!

Sagt och gjort; vi besöker våra grannar fransmän, tillika Errols godiskompisar och säger ”au revoir”. Vi betalar för vistelsen och kramar om den rara Anna, som sköter om hela ruljansen; säger farväl och lämnar Silves.

Redan vid 12:30 landar vi på vår gamla campismo igen. Holländare Jakob och Ferrie, med lilla Luna, sitter på ”ljugarbänken” utanför receptionen och hälsar oss välkomna tillbaka. Portugisiske Antonio och hustru Nancy är nästa par att krama om oss och Antonio hälsar Errol välkommen med en skinkbit! Telémaco och Carla, vet vi är bortresta under påsklovet. Irländare Bill och Breda är, som vanligt ute på vandring, så vi lär väl träffa dem igen frampå kvällskvisten.

Nu boar vi in oss och gör klart vår sen-lunch, som naturligtvis intas ute vid Homer-sidan. Det är varmt och gott, ca 23 grader. Härligt! Errol får allt ta en liten ”Bombeiros-runda” sedan, för att läsa senaste nytt. Det känns så ”hemma” igen att hälsa artigt ”boa tarde”, på alla portugiser vi möter under promenaden.

Björn njuter av att sitta i den goda solen och läsa sin bok, medan Errol intar sin skuggplats, under Homer.

Errols kvällspromenad var tänkt att bli ut till Barragem da Horta da Nora, med kikare om halsen, för att se vilka fågelarter det bjuds på idag. Men, det visar sig snart nog att den promenaden blir alldeles för varm för Errol, i kvälls-solen. Vi får gå över kullarna och ängarna, nära campismon istället och får då också en utsikt över barragemen, om än på långt håll. Vi kan ganska snabbt räkna in 22 fågelarter under promenaden och ser också att det står ett helt gäng med Skedstorkar ute vid sjön. Helt plötsligt dyker det upp en Glada, som svävar rakt emot oss och det visar sig, till vår stora glädje, vara den första Bruna Gladan, för den här säsongen! Härligt!

På ängarna växer det så många vackra blommor, i alla möjliga färger; en fröjd för ögat. Nu får vi se en ny art; som vi identifierar till Barbary Nut av Irissläktet. Det är alltså en dvärg-iris, som öppnar sin blomma en dag och sedan vissnar samma kväll!

Det växer så vackra ängsblommor nära vår campismo!

När vi kommer tillbaka till Homer, sitte vi ute i solen en god stund till och får då också tillfälle att krama om irländare Bill och Breda, som kommer hem från sin dagsvandring.

Nu får vi se hur ”ovädrigt” det blir imorgon? Vi hoppas det räcker med regnskurar!