180423 Måndag Utiel – Moncofa

Den här natten vaknar både Eva och Björn samtidigt och får lyssna på en Dvärguvs ”larmsignal”, som flyttar sig runtomkring Homer. Vi blir så uppfyllda av detta att vi får svårt att somna om! Vi har inte hört Dvärguven under någon av våra tidigare Portugal/Spanien-resor! Nytt kryss på Homer-listan!

Dagens mål har vi gemensamt bestämt ska föra oss tillbaka ut till kusten igen. Vi siktar först mot en gratis ställplats i Moncofa. Idag är det Eva som är chaufför. När vi kommer fram till staden, behöver vi först och främst kompletteringshandla. Vi stannar på parkeringen vid Masymas. När Eva sedan ska köra ut från parkeringen så går det inte så bra! Det är trångt att köra ut från parkeringen och att svänga runt de låga taken, som finns över personbilsplatserna. Plötsligt låter det ”scratch” och Homer sitter fast!! Panik uppstår hos Eva och Björn får genast ta över rodret för att lotsa oss ut. Vi tittar inte på skadan ännu, utan kör genast bort till ställplatsen.

Nu sker inspektion av skadan; jodå en rejäl reva i plåten och t o m ett hål genom Homerplåten!! Åh nej; så onödigt!! Evas humör sjunker ner i skosulorna, medan Björn genast griper sig an problemet och skyler skadan med silvertejp. Det får lagas när vi kommit hem!

Det visar sig senare under dagen att ordspråket ”en olycka kommer sällan ensam”, verkar stämma!

När Phil och Sandra anländer försöker de genast att peppa upp Evas humör genom att berätta och visa på skadorna på deras bobil, som också lagats med tejp. Det tröstar lite och humöret återställs lite grann igen.

Ställplatsen är gratis, med tömning och vatten. Den ligger på en parkering med tomma turistboenden runtomkring. Här finns stora ytor med välklippta gräsmattor och lekplatser, likväl som igenväxt, icke-använd mark. Hela området känns lite dött och ganska själlöst.

Men, nu är det dags att vi ser oss om inom närmiljön! Vi går först ner till stranden, ca 700 meter bort. Stranden är nästan tom och så är även strandpromenaden. Errol får dock ta ett välbehövligt dopp och blir pigg som en lärka.

Han blir så pigg att han förvandlas till Homer-Zlatan och som tur är har vi bollarna med oss, så vi kan spela en match på hemvägen, på en tom grönyta. Matchen blir ändå inte lång, för det är fortfarande 25 grader varmt, fastän eftermiddagen är sen. Nu går vi hem för att dricka vatten och ta en kort vila, innan vi ska bese stadens centrum.

Vi tar sikte på stadens historiska centrum och kommer först till ett litet torg med en staty över James I av Aragon, stadens grundare på 1200-talet. Vi fortsätter genom smala gränder, smyckade med mängder av blommor och kommer fram till den gamla kyrkan, som förstördes under inbördeskriget, men sedan återuppbyggts igen.

Både Phil och Björn ska nu ta ut pengar på en närliggande bankautomat. Phil är först i kön och fixar sitt ärende utan problem. När Björn sedan fortsätter lämnar automaten inte ifrån sig en enda sedel, bara ett uttagskvitto med summan som kommer att dras från hans bankkonto! Vi sliter alla vårt hår, lusläser vad som står på uttagskvittot och förtvivlan uppstår! Vad gör vi nu? Björn ringer det telefonnummer som står angivet på bankautomaten, men det är endast en automatisk telefonröst som svarar. Ingen hjälp där finns att få! Björn bestämmer sig för att genast kontakta vår bank hemma i Sverige imorgon förmiddag, för att få råd. Med ett sjunkande humör vandrar vi sakta hemåt igen!

Men, med Phil och Sandra som våra bästa vänner, kan humöret inte ligga kvar nere i skosulorna länge! De gör allt de kan för att trösta, råda och hjälpa! På deras inrådan gör vi en kvälls-picknick, på bord och bänk i parkområdet, intill ställplatsen. Vi dukar gemensamt upp med bröd, ostbricka, oliver och rött vin. Snart nog har vi åter en ljummen, lång och underbar kväll tillsammans!