180102 Tisdag Castro Verde – Mértola – Pomarao – El Granado, Spanien – Castro Verde

När vi sitter och äter vår frukost, på morgonen, får vi en liten uppvisning av en Sammetshätta i Platanen, alldeles intill oss. Så, nu är de väl verkligen här för säsongen!

Vi vill röra på oss idag och vädret verkar bli soligt och fint. Vi beslutar oss för att ta en tur till Mértola. På vägen dit, svänger vi in mot Rolao och åker småvägar fram till Mértola, i hopp om att få se Stortrapp eller andra intressanta skådningar. Några Stortrappar dyker inte upp, men vi ser väldigt många Ormvråkar utmed vägen, en flock med irrande Rödhönor och en Gulärla på ett fält intill vägen.

Guadianafloden breder ut sig nedanför Mértola

Vi strosar omkring i Mértola några timmar. Njuter av utsikten över Guadianafloden och går förstås upp till Castellet. Mértola är en mycket gammal stad, med anor från den romanska och arabiska eran, från 1200-talet. Vi hämtar några broschyrer på Turistinformationen och förstår att vi får göra en plan för ett återbesök i staden, för att kunna välja ut de viktigaste sevärdheterna för oss. Nu tycker dock Errol att det är alldeles för varmt och han vill tillbaka till Homer för att dricka vatten och vila. Vi behöver också äta lite grann, innan vi far vidare.

När vi stärkt oss med smörgåslunch åker vi vidare mot Pomarao vid Guadianafloden, som var en viktig hamn för utlastning och transport av malm från gruvdistriktet runtomkring Sao Domingos, där engelsmännen bröt malm under mitten av 1800-talet. Pomarao har numera blivit en populär plats för fricampande husbilar. Idag står det dock endast ett 10-tal husbilar utmed den gamla kajkanten, intill Guadianafloden.

Den stora dammen vid Pomarao

I Pomarao finns också en bro över gränsfloden, så vi kan åka in i Spanien. Det vill vi göra och åker 12 km fram till ett litet gruvsamhälle, El Granado i Andalusien. Det förefaller tämligen litet och stillsamt, så vi åker tillbaka till Pomarao igen och glider så sakteliga tillbaka hemåt till Castro Verde.

Vi landar in på campismon vid 17-tiden; fotbollslaget rusar genast fram och undrar om vi är redo för en match. Jadå Homer-Zlatan är väl alltid redo och Björn hänger på, medan Eva blir kvar i samtal med Telémaco och Carla, som precis nu återkommer från sin jul- och nyårsledighet. De vill höra hur vi haft det och vill också berätta om sina upplevelser.

Fotbollsmatchen avslutas sedemera och vi ramlar alla in i våra bobilar för att göra kväll!

Vilket underbart gammalt fordon!