Igårkväll hade vi vår första filmkväll i Homer. Vi började med den klassiska Vilda Västern-filmen ”The Unforgiven”, från 1960, med Burt Lancaster och Audrey Hepburn i huvudrollerna. Björn somnade snart nog, men Eva såg hela filmen med stort intresse.
Vi har fått flera vädervarningar på mobilerna, gällande kraftigt regn och blåst, för morgondagen. Det är bäst att göra en utflykt idag, eftersom det lär bli en innedag i Homer imorgon. Det är mulet och lite fuktigt idag, men vi tar ändå en fågelskådartur ut till Entradas. Fåglarna verkar dock hålla sig lugna idag och Trapparna vill inte alls visa sig. Däremot vimlar det av Kornsparvar överallt; de sitter i långa rader på staketen och ”knirrknarrar”.
Vi fortsätter sedan ut till Carragueiro för vidare spaning, men inga Trappar här heller. Vi ser att snart alla Storkbon är bebodda. Det är härligt!
Nej, nu åker vi hem och sen-lunchar. Telémaco kommer och bjuder in oss till Filmstudions lokal imorgon eftermiddag. Han ska visa en Hitchcock-film för sina elever, men har plats över för oss också. Det ser vi fram emot!
Björn har spanat in att det står ett Smultronträd på campismon, med mogna bär. Vi går dit och plockar lite grann, för att prova koka sylt. Det kan vara en lämplig aktivitet under en regnig morgondag.
Nu är det redan dags för fotbollsmatch; klockan 15:30 har blivit en ”helig” tid. Precis som vanligt, kör vi slut både på det holländska damlaget och på Homer-Zlatan!
Nancy har fått med sig en liten hund, hem från sin eftermiddagspromenad. Den här lilla vovven irrar nu omkring på campismon, sedan några timmar tillbaka. När han upptäcker att Errol har ätit sin kvällsmat, vill han på inga villkor överge vårt sällskap! Vi försöker schasa ut honom från campismon, men han kommer enträget tillbaka till oss! Till slut bestämmer sig Eva och Errol, för att ta med honom på en promenad, åt det håll där Nancy träffade honom. Vovven hänger med och trasslar hela tiden runt Evas fötter. Errol tittar med jämna mellanrum upp och frågar ”hur länge ska det där trasslet följa efter oss”? Eva börjar misstänka att vovven kommer att följa med oss hela vägen tillbaka till campismon igen! Men, när vi svänger runt hörnet vid Postkontoret, tittar han upp på Eva och säger ”hej då, tack för sällskapet, men här bor jag” och springer raka spåret gatan nedåt! Det känns riktigt skönt att han nu äntligen hittar hem igen!
Nöjda går Eva och Errol hemåt! En svensk husbil har precis ställt sig mittemot oss och tro det eller ej, men det är ett par Hjo-bor! Världen är liten ibland!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar