180119 Fredag Silves – Castro Verde

Idag är det dags att säga ”hej då” till Silves, för denna gång! Vi är så tacksamma för de fina dagarna vi fick njuta av och ser verkligen fram emot att återkomma under våren!

På utfarten från Silves stannar vi och köper 5 kg apelsiner av samma man, som vi handlat av tidigare; en skottkärra står lastad med apelsiner, nedanför hans odling, en handskriven skylt uppsatt och en våg står gömd i en buske. Skottkärran står alldeles ensam vid vägkanten, så Eva får gå upp till huset, bland alla hundarna och kika runt efter apelsinmannen. Det är tomt och tyst; huset är tillstängt; men grinden till apelsinodlingarna står öppen. Eva går in bland apelsinträden och får syn på ett par fötter, som sticker ut från ett apelsinträd. ”Bon dia” ropar Eva och sedan ”Laranja”; apelsinmannen börjar prata för fullt på portugisiska och kommer ner ur apelsinträdet, med famnen full av de allra finaste apelsiner. Så fullgörs affären och det doftar alldeles underbart av de nyskördade apelsinerna under vår fortsatta färd!

Vi landar på Castro Verdes campismo strax före kl 13 och minsann, vår gamla plats är ledig! Holländske Jakob sitter på ”ljugarbänken” utanför receptionen och möter upp oss. ”Det stod ett holländskt par på er plats, men de åkte imorse”, berättar Jakob. Vilken tur vi har; Phil och Sandras plats, brevid oss är också ledig! Nu börjar alla hälsningsprocedurerna, med våra grannar och de vill höra hur vi haft det på Algarvekusten, såklart! Errol är alldeles överlycklig över att vara tillbaka igen! Jakob tar genast med honom till sin husvagn för att bjuda på en sparad brödkant.

Vi boar in oss på vår plats och när vi sedan sitter ute i solen och sen-lunchar, kommer Phil, Sandra och Fidel inglidandes på campismon och de återtar också sin gamla plats! Allt är i sin ordning igen!

Björn är Fidelvakt

Snart nog är det dags för vår fotbollsmatch; nu har ju spelarna vilat en hel vecka! Ivriga rusar vi ut till planen och drar igång matchen. Strax dyker det upp ett damlag från Tyskland, som bjuder in sig själva till matchen. De är självklart välkomna att delta i turneringen; men det visar sig snart nog att Tyskland inte alls kan spela fotboll! Tyskland uppvisar totalt ointresse; det blir en omedelbar utvisning! Matchen rullar vidare, men blir ganska kort idag. Spelarna klarar inte av att rusa efter bollarna i dagens värme; det blir oavgjort mellan Holland och Sverige; båda spelarna slänger sig samtidigt, handlöst i skuggan för att finna svalka.

Nu är det dags att fira vår ”re-union” med Phil och Sandra, med varsin gin och tonic, vid Homers solsida. Vi har en trevlig stund tillsammans och när solen dalar, flyttar vi in i Homers goda värme, för att fortsätta vår samvaro med fortsatt diskussion om världsproblemen.

Mörkret faller och världsproblemen är fortfarande olösta, men nu måste vi ändå skiljas åt; Errol påtalar att han vill gå ut på kvällspromenad och Fidel vill ha sin kvällsmat.

Vi har turen att få ett välkomnande av Tornugglan, när vi promenerar iväg med Errol; som spöket Laban glider ugglan fram mellan träden framför oss!

Det känns bra att vara tillbaka i Castro Verde!